EU-avgiften

Senast uppdaterad: 2025-11-06

EU:EU:s verksamhet finansieras genom medlemsländernas avgifter, där den största delen utgörs av en BNI:BNI-baserad Avgift:avgift, det vill säga en avgift som beräknas utifrån ländernas bruttonationalinkomst. Enligt vissa beräkningar tillhör Sverige de länder som betalar mest till EU, medan andra visar att Sverige betalar minst. Gemensamt för dessa mått är att de inte tar hänsyn till de fördelar som alla medlemsländer får, exempelvis genom den inre marknaden.

Så fungerar EU-avgiften

EU:EU-avgiften består huvudsakligen av tre delar. Den största delen är BNI:BNI-baserad, vilket innebär att länder med större ekonomi betalar en högre Avgift:avgift. En annan del baseras på medlemsländernas momsintäkter och den tredje utgörs av tullintäkter. Därutöver påverkas inbetalningarna till EU av olika rabatter och justeringar. Sverige, Danmark, Nederländerna och Österrike har till exempel rabatter som minskar deras avgifter.

EU:EU-avgiften har kritiserats för sin komplexa utformning med många speciallösningar och rabatter. Konstruktionen gör det svårt för medborgarna att jämföra hur mycket det egna landet betalar i förhållande till andra. Beroende på vilket mått som används kan bilden skilja sig avsevärt. År 2023 betalade Sverige minst i förhållande till sin BNI:BNI. Om man i stället räknar in de stöd som betalas tillbaka till medlemsländerna, det vill säga ser till nettoavgiften i relation till BNI, blir bilden nästan den motsatta. Sverige tillhör dessutom de länder som betalar mest om avgiften fördelas per invånare och man bortser från ländernas ekonomiska styrka.

Ett gemensamt problem med dessa mått är att de inte tar hänsyn till de bredare fördelar som alla medlemsländer får genom EU:EU-samarbetet, exempelvis den inre marknaden och EU:s handelsavtal. Även om man inkluderar återflödena kan siffrorna därför inte tolkas som ett direkt mått på hur mycket länderna faktiskt tjänar på medlemskapet.