EU-avgiften

Senast uppdaterad: 2025-08-20

EUEU::s verksamhet finansieras av medlemsländernas avgifter. Den största delen utgörs av en avgiftavgift: som baseras på ländernas BNIBNI:. Enligt vissa beräkningar hör Sverige till de länder som betalar mest till EUEU:, medan andra beräkningar visar att Sverige betalar minst. Gemensamt för dessa mått är att de inte tar hänsyn till de fördelar som alla medlemsländer får del av, exempelvis den inre marknaden.

EUEU:-avgiften består i huvudsak av tre delar. Den största delen är kopplad till medlemsländernas BNI. Ju större ekonomi, desto högre avgiftavgift:. En annan del baseras på ländernas momsintäkter, och den tredje delen utgörs av tullintäkter. Utöver detta påverkas inbetalningarna till EU-budgeten av olika rabatter och justeringar. Exempelvis omfattas Sverige, Danmark, Nederländerna och Österrike av rabatter som minskar deras avgifter.

EUEU:-avgiften har kritiserats för sin komplexa utformning med många speciallösningar och rabatter. Konstruktionen gör det svårt för medborgarna att avgöra hur mycket det egna landet betalar i jämförelse med andra. Beroende på vilket perspektiv man använder kan enskilda medlemsländer hitta argument för att deras avgifter är för höga. År 2023 var till exempel Sverige det land som betalade minst i förhållande till sin BNIBNI:. Bilden blir nästan den rakt motsatta om man även räknar in de stöd som flödar tillbaka till medlemsländerna, det vill säga nettoavgiften i förhållande till BNIBNI:. Sverige tillhör dessutom de länder som betalar mest om man bortser från ländernas rikedom och istället fördelar avgiften per invånare.

Ett problem med alla dessa mått är att de inte tar hänsyn till de vinster som samtliga medlemsländer får del av, exempelvis den inre marknaden och EU:s handelsavtal. Även om man inkluderar återflöden går det därför inte att tolka siffrorna som ett mått på hur mycket länderna faktiskt tjänar på medlemskapet.