Ekonomisk tillväxt och miljön

Med stigande välstånd ökar allmänhetens krav på ren miljö

Under 1990-talet infördes frihandelsavtalet NAFTA (North American Free Trade Agreement), mellan USA, Mexiko och Kanada. Det fanns en oro för att den ökade ekonomiska aktivitet som avtalet medförde skulle leda till större utsläpp. En annan oro var att de svagare miljöregleringarna i Mexiko skulle leda till konkurrensnackdelar för företag i USA, vilket skulle få dem att kräva minskade miljöregleringar. Nationalekonomerna Gene Grossman och Allan Kruger publicerade i samband med diskussionen om NAFTA två viktiga vetenskapliga studier om relationen mellan handel och miljön.

I den första studien, som publicerades 1991, pekar Grossman och Kruger på att handel också kan leda till positiva effekter för miljön. En viktig anledning i fallet med NAFTA är att ökade möjligheter till handel med de rika grannarna i norr förväntades leda till en höjning av levnadsstandarden för allmänheten i Mexiko. I takt med att allmänheten i Mexiko fick högre levnadsstandard förväntades deras efterfrågan för miljöåtgärder öka. Dessutom skapades ekonomiska resurser, vilket gjorde att det blev möjligt att investera i miljösmart teknik. Genom att jämföra kvaliteten på luften i olika länder i världen kunde de två forskarna visa att det fanns ett samband mellan välstånd och luftkvalitet. Länder med en hög levnadsstandard hade faktiskt renare luft än de länder som hade en medelhög eller låg levnadsstandard.

Tillväxt kan leda till mera utsläpp initialt, men därefter lägre

I den andra studien, publicerad 1995, undersökte Grossman och Kruger kopplingen mellan levnadsstandarden i olika länder och fyra indikatorer på miljöpåverkan: luftkvaliteten i städer, syresättningen i flodområden samt föroreningar i form av avföring och tungmetaller i flodområden. De fann inget belägg för att miljöindikatorerna gradvis förvärrades genom ekonomisk tillväxt. Snarare var den generella trenden att ekonomisk tillväxt resulterade i en första fas av försämrad miljö, följt av en andra fas där ekonomisk tillväxt skedde samtidigt som miljöutsläppen minskade.

Ekologiskt fotavtryck och tillväxt kan följa en omvänd U-form

Även senare forskning har bekräftat detta samband. En vetenskaplig studie som Mahmood Ahman och medförfattare publicerade 2021 undersöker sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan i utvecklingsländer, för åren 1984 till 2017. De kommer fram till att det finns en omvänd U-formad relation mellan ekologiskt fotavtryck och ekonomisk tillväxt. Det vill säga att miljöpåverkan först ökar för att sedan minska med tillväxten. Det som spelar roll enligt forskarna är inte bara tillväxten, utan också de institutioner som skapas för att reglera ekonomin. Den ekonomiska politiken kan utformas på så sätt att hänsyn till miljön kombineras med förutsättningar för tillväxt. 

I takt med att levnadsstandarden höjs, utvecklas nya teknologier och i rika länder finns det ett fokus på att skifta till mer miljömässigt hållbara lösningar. Elektriska bilar och hybridbilar leder till exempel till mindre utsläpp av växthusgaser, jämfört med traditionella bilar som drivs av bensin eller diesel. Ett konkret exempel på hur miljöutsläppen faktiskt kan minska samtidigt som ekonomin växer är utsläppen av växthusgaser i Sverige. Mellan 1990 och 2020 har de totala årliga nettoutsläppen minskat från 71 till 46 miljoner ton koldioxid per år, enligt data från Naturvårdsverket.

Befolkningen ökade med 1,8 miljoner, men utsläppen sjönk med 25 miljoner ton

Mellan åren 1990 och 2020 har samtidigt befolkningen i Sverige ökat från 8,6 till 10,4 miljoner invånare, enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån. De årliga utsläppen sjönk alltså med 25 miljoner ton koldioxid, samtidigt som befolkningen ökade med nästan 1,8 miljoner invånare. Ett sätt att illustrera utvecklingen är att mäta utsläppen som ton koldioxid per invånare. År 1990 motsvarade nettoutsläppen av växthusgaser 8,3 ton koldioxid per invånare, en siffra som sjönk till 4,5 ton år 2020.

Samtidigt har levnadsstandarden i Sverige ökat per invånare. Levnadsstandarden kan mätas genom hushållens disponibla inkomster, vilka anger summan av hushållens olika inkomster minus skatter och avgifter. År 1990 var inkomsten per invånare 131 490 kronor, vilket ökade till 236 710 kronor år 2020 (inflationsjusterade siffror). Mellan 1990 och 2020 har levnadsstandarden per invånare ökat kraftigt i Sverige och befolkningen har vuxit, samtidigt som utsläppen av växthusgaser har minskat. Detta är ett exempel på hur tillväxt kan kombineras med en minskad miljöpåverkan. Med konsumtionsbaserade utsläpp menas att hänsyn också tas till att man i Sverige konsumerar det som tillverkas i andra länder. Även med detta sätt att mäta har utsläppen av koldioxid per invånare sjunkit över tid i Sverige.