Avtalskonstruktioner

Lönebildningen i Sverige regleras genom avtalsförhandlingar mellan arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Dessa avtal har olika konstruktioner. I vissa fall bestäms lönerna centralt för alla. I andra fall ger avtalen möjlighet till lönesättning på företagsnivå. 

Omkring 90 procent av löntagarna i åldern 16-64 år omfattades av kollektivavtal (inklusive hängavtal) år 2020 enligt Medlingsinstitutet. De centrala kollektivavtalen som träffas mellan arbetsmarknadens parter ger olika förutsättningar för hur lönerna sätts ute på företagen. I vissa centrala löneavtal bestäms de nya lönerna för alla anställda som omfattas av avtalen.  I andra avtal anges endast principer för hur löneprocessen ska gå till, vilket innebär att lönesättningen kan ske i direkt dialog mellan chef och medarbetare ute på företagen. Däremellan finns ett antal mellanlägen.

Diagrammet ovan visar hur stor andel av de anställda inom Svenskt Näringslivs medlemsföretag som omfattas av de olika avtalskonstruktionerna. Avtalen har delats in i sju olika typer:

  • Lokal lönebildning utan centralt angivet utrymme
    Sifferlösa avtal där avtalen sluts helt på lokal nivå utan central inblandning. På företagsnivå kan löneökningarna bli både lägre eller högre än det så kallade märket (löneökningstakt som bestämts mellan industrins parter och som verkar normerande för lönebildningen). Dessa avtal innehåller heller inga begränsningar till att differentiera löneökningar mellan medarbetare. Omkring 28 procent av de anställda omfattas av dessa avtal.
  • Lokal lönebildning med stupstock om utrymmets storlek
    Avtal som sluts på lokal nivå men som innehåller centralt tvingande bestämmelser vad gäller löneutrymmets storlek som träder i kraft om de lokala parterna inte kommer överens, en så kallad stupstock. Vid oenighet är alltså löneutrymmet givet, men arbetsgivare bestämmer hur fördelningen av utrymmet ska ske mellan de anställda. Denna typ av avtal omfattar omkring 12 procent av de anställda omfattas av dessa avtal, allt som oftast akademiker- och tjänstemannaavtal.
  • Lokal lönebildning med stupstock om utrymmets storlek och någon form av individgaranti
    Samma avtalskonstruktion som ovan med tillägget att om de lokala parterna inte kommer överens så innefattar de centralt tvingande bestämmelserna även en individgaranti, det vill säga en garanterad minsta löneökning för enskilda arbetstagare, eller en generell löneökning. Dessa avtal omfattar omkring 2 procent av det anställda har den här avtalstypen och de finns inom såväl akademiker- och tjänstemannaavtal som inom arbetaravtal.
  • Lönepott utan individgaranti
    Centrala avtal som bestämmer det totala löneutrymmet i form av en lönepott men de lokala parterna bestämmer fördelningen av potten. Dessa avtal kan alltså resultera i alltifrån en helt individualiserad lokal lönebildning (om man kommer överens om detta på lokal nivå) till en generell fördelning på lokal nivå. Omkring 23 procent av de anställda omfattas av dessa avtal, såväl akademiker som arbetare.
  • Lönepott med någon form av individgaranti
    Centrala avtal som bestämmer det totala löneutrymmet medan fördelning sker på lokal nivå men med en centralt avtalad individgaranti, det vill säga en garanterad minsta löneökning för enskilda arbetstagare eller en stupstock om individgaranti som träder i kraft om de lokala parterna inte kommer överens. Avtalskonstruktionen domineras av Unionen, men även flera arbetaravtal återfinns bland denna typ av avtal.
  • Generell höjning och lönepott
    Centrala avtal som innehåller både en i förhand bestämd generell lönehöjning samt en i förhand bestämd lönepott som fördelas på lokal nivå. Drygt 24 procent av de anställda omfattas av antingen lönepott med någon form av individgaranti eller generell höjning och lönepott. Generell höjning och lönepott rör sig nästan uteslutande om avtal inom arbetarområdet. Exempel är handeln, besöksnäringen, skogsföretag, fastighetsskötsel och vissa delar av industrin.
  • Generell höjning
    Centrala avtal som bestämmer en generell lönehöjning. Man kan alltså säga att dessa avtal är de mest centraliserade och utesluter helt en företagsnära lönebildning. Denna typ av avtal omfattar närmare 8 procent av de anställda. Det rör sig i huvudsak om arbetaravtal inom exempelvis bygg-, anläggnings- och transportsektorerna, bemanningsföretag, säkerhetsföretag, lantbruk samt piloter.