Artikel

Ung med bidrag – alltid med bidrag

Publicerad 2011-06-16 av Alexandra Stråberg

Gruppen med unga som har aktivitetsersättning ökar markant. Anledningarna är många. Prognosen är att de inte kommer ut på arbetsmarknadenarbetsmarknaden: utan blir kvar och får sjukersättning istället. Ljusare framtidsutsikter sökes.

De senaste åren har antalet personer med sjukersättning (SE)/aktivitetsersättning (AE) minskat. Dock är det stora skillnader mellan dessa två grupper. De mellan 19-29 år med aktivitetsersättning har ökat markant sedan ersättningsformen infördes 2003. Detta har överraskat alla och stort fokus läggs nu på att analysera orsakerna och föreslå förändringar.

Villkoret för ersättning

Det grundläggande villkoret för rätt till aktivitetsersättning är att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan under minst ett år. Man har också rätt till AE då man på grund av funktionsnedsättning inte har avslutat sin utbildningutbildning: på grundskole- eller gymnasialnivå, alltså om man måste gå i någon typ av särskola. Ansvaret för att besluta om detta ligger på kommunen.

Ett viktigt syfte med aktivitetsersättningen är att uppmuntra och bidra till aktivitet och i och med det i möjligaste mån ta tillvara på möjligheterna till utveckling och arbete. Men alltså utan att den ekonomiska tryggheten påverkas.

Allt mer en blandad grupp

Gruppen inom AE är väldigt blandad och har med tiden blivit allt mer heterogen. Här återfinns en mängd olika diagnoser och skäl till att man hamnat i aktivitetsersättning. Dock kan man dra några slutsatser. Skälet till ökningen är inte att antalet personer med omfattande funktionsnedsättningar har ökat utan denna andel av befolkningen har legat tämligen konstant. Däremot ser det ut som att gruppen som får ersättningen för förlängd skolgång, i särskolor av olika slag, ökar samt att psykisk funktionsnedsättning är den vanligaste orsaken till att unga beviljas aktivitetsersättning (SOU 2008:102).

Analysresultat

I betänkandet ’Unga med aktivitetsersättning’ (SOU 2008:102) kommer man fram till ett antal slutsatser:

• Allt fler typer av sjukdomar och funktionsnedsättningar av olika svårighetsgrad och omfattning har legat till grund för ersättning
• En oroväckande hög andel av dem som beviljas aktivitetsersättning har inte fullföljt sina gymnasiestudier. Detta är ett problem eftersom tanken är att just fullföljd utbildningutbildning: ses som ett viktigt steg för att de ska kunna komma in på arbetsmarknadenarbetsmarknaden:.
• Ökningen av antalet elever i särskolan skapar en problematisk inkörsport till aktivitetsersättningen.
• Svårigheten att hitta arbete och försörjning har ökat trycket på att bevilja ersättningen.
• Nästan ingen lämnar sjukförsäkringen för förvärvsarbete efter att ha beviljats aktivitetsersättning.
• Dagens regelverk har tillåtit att även personer med begränsade funktionsnedsättningar har beviljats ersättning.

En helt annan framtid sökes

Är det Försäkringskassan som brustit i sina åtaganden? Är det kommunerna som på bristfälliga grunder satt alltför många unga i särskola? Är det Arbetsförmedlingen som borde engagerat sig mer när de ville ta sig in på arbetsmarknadenarbetsmarknaden:? Är det fel i utformningen av systemet? Finns det plats för dessa unga på arbetsmarknadenarbetsmarknaden:? Vem vet.

Men faktum kvarstår: alltför många hamnar i gruppen som får aktivitetsersättning. Många blir kvar länge och får sedan sjukersättning. Många skulle antagligen inte ens ha haft den typen av ersättning från början. Många kan få det bättre.

Noter:
Unga med sjuk- och aktivitetsersättning – vilka är de? Analyserar 2007:8, Försäkringskassan. Förlängd skolgång – en ny väg in i aktivitetsersättning, Redovisar 2007:7, Försäkringskassan. Brist på brådska, Betänkande av Utredningen om en översyn av aktivitetsersättningen, SOU 2008:102. Länk till SOU 2008:102