Vad är statsskuld och innebär den alltid problem?
Senast uppdaterad: 2025-05-07
Om statsbudgetens intäkter är lägre än utgifterna måste staten låna för att täcka underskottet. Detta innebär att statsskulden ökar. Det vanligaste är att denna upplåning sker i det egna landet. Staten lånar alltså av sina egna medborgare. Till exempel har det offentliga pensionssystemet, AP-fonderna, lånat ut stora belopp till staten som man givetvis får avkastningavkastning: på i form av räntebetalningar. Medborgarna får alltså, till viss del, både avkastningavkastning: på statsskulden samtidigt som man är med och finansierar dessa räntebetalningar via skatterna.
Om skuldsättningen sker utomlands kan effekten på ekonomin bli större eftersom räntebetalningarna då går till utländska långivare, som givetvis inte konsumerar eller investerar denna avkastningavkastning: i Sverige i lika hög grad som svenska medborgare gör. Om staten år efter år dras med stora budgetunderskottbudgetunderskott: växer statsskulden väldigt fort. Detta medför givetvis problem eftersom det då blir svårare och svårare att få budgeten att gå ihop. Den ökade statskulden innebär nämligen att räntebetalningarna växer för varje år och detta är i sig en utgiftspost i statsbudgeten. I Sverige ökade statsskulden kraftigt från 1970-talet till mitten av 1990-talet. Därefter har dock statsskulden, mätt som andel av BNPBNP: minskat kraftigt. Det är viktigt att komma ihåg att en ökad statskuld per definition inte behöver var något negativt för samhället. Används de lånade medlen till investeringar som ökar effektiviteten och produktiviteten i ett land kan det vara befogat för staten att i alla fall kortsiktigt öka upplåningen.