Vad är EU:s tjänstedirektiv?
Senast uppdaterad: 2025-04-29
EU:s ramdirektiv för handel med tjänster är en del i Lissabonprocessen vars mål är att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi 2010. Tanken bakom direktivet är att förverkliga den inre europeiska marknaden för handel med tjänster. Den frihandel mellan unionens medlemmar som råder vid handel med varor ska också gälla tjänster. Målet är att det ska vara lika lätt att köpa tjänster mellan EU-länder som det är inom ett land.
Tjänstedirektivet, som antogs av ministerrådet och europaparlamentet i december 2006, fastställer en rättslig ram för företagsetablering och tjänstehandel mellan medlemsländerna. Tjänstedirektivet omfattar exempelvis administrativ förenkling, informationsförmedling, samarbete mellan länderna och rapporteringsskyldighet för EU:s medlemstater när ett medlemsland inför eller behåller tjänstehandelshinder.
I praktiken kom direktivet också att innefatta en hel del kompromisser. Många typer av tjänsteföretag omfattas inte i det nya direktivet, det finns en hel del undantag och direktivet är i stora delar öppet för tolkningar. Det gör att de länder inom EU som även i fortsättningen vill stänga ute utländska tjänsteföretag kommer att kunna göra det. Detta grundar sig i att ett flertal EU-länder helt enkelt inte ville ta bort de hinder som står i vägen för en friare europeisk tjänstehandeln av rädsla för att de egna tjänsteföretagen inte skulle klara konkurrensen.