Makroekonomi

Det samhällsekonomiska kretsloppet visar i korthet att om fler arbetar och sysselsättningen stiger, så gynnar det alla i samhället. Det beror på att de som arbetar får mer pengar över till konsumtion, boende, sparande och så vidare. När vi använder våra inkomster så kommer pengar tillbaka till företagen, som kan anställa ännu fler personer. Dessutom får staten större skatteintäkter och kan satsa på vår välfärd, i form av utbildning, omsorg och rättsväsende, något som gynnar oss alla. På så vis är alla samhällets beståndsdelar knutna till varandra.

Bruttonationalprodukten, BNP, är per definition värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under en given tidsperiod.

Ett företags bidrag till BNP värderas till försäljningsintäkterna minus kostnaderna för inköp från andra företag av halvfabrikat och råvaror som använts i produktionen. Att man drar ifrån inköp från andra företag beror på att man inte vill räkna produktionen dubbelt. Om ett företag producerar muttrar av stål är dess bidrag till BNP, dess förädlingsvärde, försäljningsintäkterna från muttrarna minus kostnaden för stålinköpen. Själva stålvärdet i muttrarna kommer in i BNP via det företag som producerar stålet.

Produktion av offentliga tjänster däremot, som inte prissätts av någon marknad, värderas till kostnaden för att producera dem.

BNP visar alltså storleken på de resurser som kan användas av landets hushåll, företag och offentlig sektor för konsumtion, investeringar och import.

BNP används ibland också som ett ungfärligt mått på välståndet i ett samhälle. Några problem som detta innebär är att BNP inte tar hänsyn till inkomstfördelningen i samhället och att faktorer som innebär en hög välfärd för människor, till exempel fritid, inte inkluderas i BNP-måttet. BNP inkluderar inte heller externa effekter eller hushållsproduktion. För att använda BNP som ett välfärdsmått är det därför viktigt att fundera på vad BNP-måttet inte inkluderar.

Högkonjuktur brukar man förknippa med allmänt goda ekonomiska tider. Tillväxten brukar vara hög och arbetslösheten låg. Lite mer formellt brukar dock ekonomer se till hur resursutnyttjandet i ekonomin ser ut. I en högkonjunktur är resursutnyttjandet högt. Till exempel sjunker arbetslösheten till en så låg nivå att inflationen kan börja stiga. Man säger att i en högkonjunktur är faktisk BNP högre än potentiell BNP. Potentiell BNP definieras som den nivå på produktionen som skulle uppnås om vi hade normalt utnyttjande av de idag tillgängliga produktionsfaktorerna arbete och kapital. 

Under 1960-talet blev hypotesen att det finns ett samband mellan inflation och arbetslöshet populär. I praktiken var man tvungen att välja att bekämpa en av dem. Enligt detta synsätt gick det inte att ha både låg inflation och låg arbetslöshet samtidigt. Sambandet illustreras av den så kallade Phillipskurvan. Senare visade dock empiriska studier att detta samband inte håller på lång sikt. Då är strukturella faktorer, som arbetsmarknadsregleringar och lägstalönenivåer mer centrala för arbetslösheten. 

Det är i första hand penningpolitikens ansvar att jämna ut konjunktursvängningar genom förändringar av styrräntan. Även finanspolitik kan dock användas i form av höjda eller sänkta skatter och/eller utgifter. Det kallas ibland stabiliseringspolitik.

Att kunna pricka in finanspolitiska åtgärder i rätt tidpunkt i konjunkturcykeln kan dock vara svårt. Man riskerar till exempel stimulera ekonomin i en konjunkturuppgång, vilket kan leda till en kraftigt överhettad ekonomi.

I Sverige har vi många system som automatiskt anpassas till konjunkturen, som till exempel a-kassan. Om fler blir arbetslösa stiger den utgiften även utan aktiva politiska beslut. Det kallas för automatiska stabilisatorer. I andra länder, med svagare sådana system som till exempel USA, behövs istället fler aktiva finanspolitiska åtgärder.

Sverige är också ett litet land som är beroende av omvärlden. Därför påverkas vi i stor utsträckning av vilket konjunkturläge andra länder befinner sig i. Ur den synvinkeln kan det därför vara svårt att helt styra ekonomin dit man vill, men kan man dämpa svängningarna i konjunkturcykeln. 

En möjlig definition av ordet skulle kunna vara att globalisering är en dynamisk process bestående av ett ökande flöde av varor, tjänster, kapital, människor, samt information mellan världens länder. Genom denna process blir människor och företag runtom i världen i en växande utsträckning ömsesidigt beroende av varandra. 

Både frihandelsområden och tullunioner har avskaffat tullar mellan de ingående staterna. Man försöker också att minska på andra typer av handelshinder, som till exempel nationella krav på kvalitet eller tekniska standarder som är avsedda att försvåra för utländska producenter att komma in på marknaden.

Skillnaden mellan frihandelsområden och tullunioner är att de enskilda staterna i ett frihandelsområde själva bestämmer vilka tullsatser som ska gälla gentemot länder som ligger utanför frihandelsområdet. I en tullunion har alla medlemsstater samma tullsatser mot länder som ligger utanför unionen. EU är ett exempel på en tullunion, medan USMCA i Amerika och ASEAN i Asien är exempel på frihandelsområden. 

Bytesbalansen visar skillnaden mellan hur mycket vi producerar inom landet och hur mycket vi förbrukar. Ett överskott i bytesbalansen innebär att vi producerar mer än vi använder och ett underskott att vi förbrukar mer än vad vi producerar.

Ett underskott i bytesbalansen måste täckas med lån från utlandet, annars minskar centralbankens valutareserv och landet får svårt att bland annat klara sina löpande betalningar för importen. Ett underskott behöver inte alltid vara negativt. Underskottet kan motiveras om det används för ökade investeringar och framtida ökad produktionskapacitet.

Den viktigaste posten i bytesbalansen är utrikeshandeln med varor, den så kallade handelsbalansen. Denna visar helt enkelt varuexporten minus varuimporten. En annan viktig post i bytesbalansen utgörs av handeln med tjänster, tjänstebalansen. I bytesbalansen ingår även inkomstöverföringar, så kallade transfereringar till och från utlandet. Dessa transfereringar kan till exempel vara räntebetalningar, bistånd och avgifter till internationella organisationer.

Corporate governance, eller bolagsstyrning, syftar till att säkerställa att börsnoterade företag drivs med sina ägares intresse som främsta ledstjärna. De förhållningsregler som bolagen följer är sammanfattade i en bolagsstyrningskod som bland annat omfattar hur styrelsemedlemmar nomineras, hur styrelsearbetet bedrivs och vilken ersättning som utgår till vd och övriga ledande befattningshavare. 

En affärsängel kan definieras som en privatperson som investerar kapital i, och tillför affärsmässig kunskap till, onoterade företag med tillväxtpotential. Affärsängeln är oftast en person med erfarenhet och kunskap om företagande som genom att tillföra kapital, kompetens, engagemang och sitt nätverk hjälper företag att utvecklas.

Det är vanligt att affärsänglar väljer att investera genom affärsängelnätverk, ofta kallat Business Angel Network/BAN. Nätverkens syfte är att fungera som en förmedlare mellan projekt som söker kapital och affärsänglarna.

EU:s ramdirektiv för handel med tjänster är en del i Lissabonprocessen vars mål är att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi 2010. Tanken bakom direktivet är att förverkliga den inre europeiska marknaden för handel med tjänster. Den frihandel mellan unionens medlemmar som råder vid handel med varor ska också gälla tjänster. Målet är att det ska vara lika lätt att köpa tjänster mellan EU-länder som det är inom ett land.

Tjänstedirektivet, som antogs av ministerrådet och europaparlamentet i december 2006, fastställer en rättslig ram för företagsetablering och tjänstehandel mellan medlemsländerna. Tjänstedirektivet omfattar exempelvis administrativ förenkling, informationsförmedling, samarbete mellan länderna och rapporteringsskyldighet för EU:s medlemstater när ett medlemsland inför eller behåller tjänstehandelshinder.

I praktiken kom direktivet också att innefatta en hel del kompromisser. Många typer av tjänsteföretag omfattas inte i det nya direktivet, det finns en hel del undantag och direktivet är i stora delar öppet för tolkningar. Det gör att de länder inom EU som även i fortsättningen vill stänga ute utländska tjänsteföretag kommer att kunna göra det. Detta grundar sig i att ett flertal EU-länder helt enkelt inte ville ta bort de hinder som står i vägen för en friare europeisk tjänstehandeln av rädsla för att de egna tjänsteföretagen inte skulle klara konkurrensen.

Finansiell dominans inträffar när centralbanken hindras i penningpolitiken av hänsyn till finansiell stabilitet. Till exempel när centralbanken väljer att inte höja räntan i tider av finansiell oro för att inte skapa problem i banksektorn.

Finansmarknaden är ett samlingsnamn för de marknader där man köper och säljer värdepapper, till exempel aktier och fonder, men även råvaror och handelsvaror. Dessa handlas på en marknadsplats, exempelvis Börsen, av mäklare, banker, försäkringsbolag, investerare, etc. Finansmarknaden och dess aktörer utgör tillsammans det finansiella systemet.

Finanspolitik är regeringens medel att stabilisera den offentliga ekonomin på lång sikt. Detta görs genom justeringar av skatter och offentliga utgifter, vilket regleras i statsbudgeten. Genom att sänka skatter eller höja de offentliga utgifterna ökar hushållens disponibla inkomst. Detta leder i sin tur till ökad efterfrågan på konsumtion, ökade investeringar samt ökad sysselsättning. Det omvända sker då skatterna höjs eller de offentliga utgifterna sänks. 

En högkonjunktur är en period av hög tillväxt och högt resursutnyttjande. Den utgör en del av en hel konjunkturcykel, som består av både hög- och lågkonjunktur. Att resursutnyttjandet är högt betyder att BNP ligger på en nivå som inte är förenlig med en stabil inflation. 

Inflation är detsamma som försämrat penningvärde genom att det allmänna prisläget ökar, man får helt enkelt färre varor för samma mängd pengar. Om inflationen till exempel har varit 5 procent ett visst år, betyder det att de varor och tjänster som vi konsumenter handlar i genomsnitt har ökat i pris med 5 procent under året. Pengarna har blivit mindre värda.

I Sverige är det Riksbanken som har i uppdrag att hålla inflationen i schack. Riksbanken har som mål att prisökningarna, det vill säga inflationen, ska vara 2 procent per år. Konsumentprisindex, KPI, eller KPI med fast ränta (KPIF) är de index som inflationen vanligtvis beräknas efter i Sverige. Inflationen är den procentuella förändringen av KPI (eller KPIF). Inflationen beräknas och presenteras varje månad av Statistiska Centralbyrån, SCB.

För att företag ska kunna sälja sina produkter på marknaden krävs att produkterna är minst lika bra och billiga som konkurrenternas. Upprätthållandet av konkurrenskraft kräver ständigt nya satsningar på bättre produkter och effektivare satsningar. Investeringar är nyckeln till ökad eller bibehållen konkurrenskraft. Det finns många typer av investeringar:

• Ersättningsinvesteringar innebär att gamla maskiner och byggnader ersätts med nya. Denna typ av investeringar tar alltså hand om slitaget av maskiner och byggnader, men de ökar egentligen inte företagets möjligheter att producera mer varor och tjänster.
• Om investeringarna däremot innebär att produktionen kan ökas kallar man de för expansions- eller nyinvesteringar.
• Miljöinvesteringar innebär att företaget investerar för att förbättra de anställdas och omgivningens miljö.
• Investeringar i forskning och utveckling, FoU, handlar till exempel om forskning som syftar till att ta fram nya produkter eller produktionsprocesser.

Jobless Growth beskriver en situation när den samlade produktionen i ett land ökar, men sysselsättningsökningen uteblir. Det motsvarar alltså en situation där ekonomisk tillväxt inte leder till fler jobb. Till exempel uppvisade Sverige, tillsammans med Finland, inte något långsiktigt positivt samband mellan tillväxt och sysselsättning mellan åren 1980-2004. 

Sverige är ett litet land som måste exportera varor och tjänster och då möta konkurrens från andra länder. På hemmamarknaden måste svenska varor och tjänster hävda sig i konkurrensen med importen, det vill säga de varor och tjänster som kommer in i Sverige. Hur ett land lyckas med detta brukar kallas konkurrenskraft. 

Skulle Sverige tappa i konkurrenskraft innebär det att svenska företag kommer sälja mindre av sina produkter både utomlands och på hemmamarknaden, det vill säga att svenska företag förlorar marknadsandelar till utländska producenter. Konkurrenskraften beror på en mängd faktorer där kvaliteten och priset på produkterna är de mest betydande. Priset på svenska produkter beror i sin tur på hur företagens kostnader utvecklar sig. Här spelar givetvis löneökningar och skatter en central roll.

En lågkonjunktur är en period av låg tillväxt, vanligen en bit under 2 procent, och lågt resursutnyttjande. Att resursutnyttjandet är lågt innebär att sysselsättningen kan öka utan att inflationsmålet hotas. Lågkonjunkturen är en del av en konjunkturcykel och varar vanligtvis något år. Lågkonjunkturer brukar även kännetecknas av högre arbetslöshet, lägre produktionstakt och uteblivna investeringar, bland annat. 

Näringslivet omfattar de sektorer av ekonomin, där de producerade varorna och tjänsterna säljs och köps frivilligt på en marknad. Näringslivets produktion finansieras av privata medel, i motsats till den offentliga sektorns produktion som finansieras via olika skatter och avgifter. Industrin, jordbruket och handel hör till näringslivet liksom byggnadsindustri, banker, försäkringsinstitut med mera.

Till näringslivet räknas också den statliga och kommunala affärsverksamheten, till exempel SJ, Posten, Telia, lokaltrafik och kommunala bostadsföretag. Detta medför att åtskilliga offentligt anställda personer räknas som verksamma i näringslivet. 

Riksbanken är Sveriges centralbank och ansvarar för Sveriges penningpolitik. Ett av Riksbankens viktigaste mål är en låg och stabil inflation. Det viktigaste styrmedlet de har för att nå målet är styrräntan. Styrräntan är den ränta som bankerna får låna eller placera pengar till hos Riksbanken, och påverkar därmed vilka räntor som bankerna erbjuder till sina kunder.

Om styrräntan höjs, höjs även bankernas räntor. En höjd ränta får till följd att lån till konsumtion och investeringar blir dyrare medan avkastningen på sparandet ökar. Detta leder till lägre konsumtion, lägre investeringar samt lägre sysselsättning. När styrräntan är låg sker det omvända, det vill säga det blir billigare att låna, konsumtionen ökar, investeringarna ökar och sysselsättningen ökar.

Räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är den ränta som bankerna betalar när de lånar pengar från ECB för en vecka. När de gör det måste de lämna säkerheter för att garantera att pengarna betalas tillbaka.

Räntan på inlåningsfaciliteten är en av de tre räntesatser som ECB sätter var sjätte vecka inom ramen för sin penningpolitik. Den bestämmer räntan som bankerna erhåller på sin dagsinlåning hos centralbanken. 

Ränta på utlåningsfaciliteten är den ränta som bankerna betalar när de lånar pengar från ECB över natten. När de gör det måste de lämna säkerheter (t.ex. i form av värdepapper) för att garantera att pengarna betalas tillbaka.

Nettoinkomst är den inkomst en person har kvar efter att alla skatter och avgifter är betalda. Den inkluderar alla inkomster efter skatt och alla transfereringar, såsom barnbidrag eller sjukpenning. Nettoinkomsten kan användas för konsumtion eller sparande.

Disponibel inkomst räknas ut på samma sätt som nettoinkomst men den anges på hushållsnivå. Om ett hushåll består av två personer så är hushållets disponibla inkomst summan av de bägge personernas nettoinkomster. 

Fasta priser rensar bort inflationen från värdena, vilket gör det enklare att jämföra över tid. När man mäter ekonomisk tillväxt ser man till exempel till hur mycket BNP i fasta priser växer mellan två perioder. Löpande priser är priserna som de är när transaktionen äger rum. Det betyder att om man skulle mäta BNP-tillväxten i löpande priser skulle en del av tillväxten vara rena prisökningar och därmed skulle man heller inte få en bra bild av hur produktionsvolymen utvecklas. Löpande priser benämns ibland också som nominella och fasta som reala.

När man inte konsumerar hela sin inkomst kan man spara den till nästa period. Investeringar förutsätter sparande. Sparande sker inom hushållen, företagen och inom den offentliga sektorn. Om ingen av dessa sektorer sparar så att det motsvarar de investeringar som görs måste man låna från utlandet.

Ett överskott i Sveriges affärer med utlandet är ett sparande, ett underskott betyder att Sverige lånar. Hur högt sparandet är beror på en rad olika faktorer. Viktiga i detta sammanhang är bland annat framtidsutsikter, räntenivåer och sysselsättningsnivåer.

Resultaträkningen visar företagets intäkter och kostnader under räkenskapsåret. Resultaträkningen visar alltså om företaget har gått med vinst eller förlust.

Om man är intresserad av att om se om ett företag har gått bra eller dåligt räcker det inte bara med att titta på hur stor vinsten är räknat i kronor och ören. Vinsten, eller resultatet, måste ställas i relation till företagets storlek, ett relationstal som mäter företagets lönsamhet. Kort beskrivet kan detta studeras på två sätt.

• Det ena är att titta på resultatet räknat i procent av omsättningen, så kallade netto- eller bruttomarginal beroende på vilket resultat man väljer att använda.
• Det andra sättet är att uttrycka resultatet som procent av det totala kapitalet, så kallad balansomslutningen, eller det egna kapitalet. Då brukar man tala om avkastning eller räntabilitet. 

Ekonomifakta strävar efter att alltid vara så uppdaterad som möjligt och alltid ha den senaste statistiken tillgänglig på hemsidan. Anledningen till att en del statistik daterar ett eller några år tillbaka beror på att det dröjer innan en del statistik blir publicerad. Detta är mer vanligt med internationell statistik, där det tar tid att samla in och harmonisera statistiken så att statistiken kan jämföras mellan länder. Det är också ganska vanligt när det gäller den regionala statistiken.

Om du vill veta när uppdateringar kommer av statistik som du är intresserad så kontakta gärna oss.

Riksbanken är den instans som ansvarar för den svenska penningpolitiken. Ett av Riksbankens viktigaste mål är att hålla en stabil ökningstakt av den allmänna prisnivån, det vill säga inflationen. Konkret har man satt upp ett mål att inflationen, mätt som konsumentprisindex med fast ränta (KPIF), ska uppgå till två procent per år.

Anledningen till att Riksbanken, precis som de flesta andra centralbanker runt om i världen, fokuserar på att hålla inflationen på en låg och stabil nivå är att det skapar goda förutsättningar för en god ekonomisk utveckling. Det finns nämligen betydande problem som är förknippade med en hög och varierande inflation. Till exempel ökar osäkerheten om hur priserna kommer att utvecklas framöver. Detta gör att räntorna tenderar att stiga och höga räntor innebär dyrare lån. Därmed brukar också investeringarna sjunka vilket är negativt för ekonomin.

Osäkerheten kring prisutvecklingen hämmar också företags vilja att satsa offensivt eftersom det blir svårt att förutse hur mycket betalt man kommer få för sina produkter. Att Riksbanken valt att sätta inflationsmålet till just två procent beror på att man vill undvika negativ inflation, så kallad deflation, vilket precis som hög inflation är skadligt för ekonomin. Dessutom är två procent ett vanligt mål bland andra centralbanker internationellt vilket ökar trovärdigheten.

Ekonomin går upp och ner i konjunkturcykler. En konjunkturcykel, det vill säga en uppgång och nedgång, varar oftast ungefär 5 år. Sverige är ett litet land som är beroende av omvärlden genom utrikeshandel, investeringar över landsgränser och genom gränslösa kapitalmarknader. Därför påverkas vi i stor utsträckning av konjunkturläget i omvärlden.

En konjunkturuppgång sätts ofta igång av en injektion från utlandet. Ofta handlar det om att vår export till andra länder ökar när omvärlden upplever en högkonjunktur.  Den ökade efterfrågan innebär att företagen kan sälja mer och därmed öka sin produktion. När man kan sälja mer får man mer pengar till att göra investeringar. På så sätt kan produktiviteten i företagen öka. Så småningom kan företagen även börja anställa nya personer, arbetslösheten sjunker och statsfinanserna kan förbättras när fler betalar skatt och färre behöver hjälp från offentlig sektor. I detta läge säger vi att vi har en högkonjunktur. 

Ekonomin går upp och ner i konjunkturcykler. En konjunkturcykel, det vill säga en uppgång och nedgång, tar ungefär 5 år. Sverige är ett litet land som är beroende av omvärlden genom utrikeshandel, investeringar över landsgränser och genom gränslösa kapitalmarknader. Därför påverkas vi i stor utsträckning av konjunkturläget i omvärlden.

En konjunkturnedgång kan sättas igång av exempelvis minskad efterfrågan på våra exportvaror från utlandet. Det kan också vara minskad efterfrågan på den svenska hemmamarknaden på grund av exempelvis ökade priser, eller inflation, höga räntor och ökade produktionskostnader som följd av en överhettning i ekonomin. Då kan företagen inte sälja lika mycket som förut och måste kanske säga upp personal och rationalisera i sin produktion. När produktionen minskar, arbetslösheten ökar och ekonomin rent allmänt går sämre säger vi att vi har en lågkonjunktur. 

Utrikeshandeln, export och import, är väldigt viktig för Sverige och svensk ekonomi. Exporten pratar vi kanske oftare om, men även importen är mycket viktig. En anledning är att vi helt enkelt inte kan producera allt som vi behöver inom landet. Vi måste importera många varor för att kunna upprätthålla det samhälle som vi vill ha. Exporten blir ju därför också viktig, eftersom den betalar för importen. Dessutom så importerar vi insatsvaror som vi sedan använder i egen produktion, och ofta i produktion av varor som sedan ska exporteras. Det möjliggör alltså produktion av många av våra exportvaror, och gör dessutom att den produktionen kan bli billigare.