Kommunala utjämningssystemet
Senast uppdaterad: 2026-01-27
Under 2026 fördelar det kommunala utjämningssystemet omkring 238 miljarder kronor. Av dessa utgör cirka 190 miljarder kronor Bidrag:bidrag till kommuner och regioner, medan omkring 11 miljarder kronor betalas in i form av avgifter från kommuner och regioner.
År 2026 är Dorotea den kommun som tilldelas mest resurser per invånare, med 40 015 kronor. Det höga beloppet kan delvis förklaras av kommunens låga invånarantal, vilket gör att enstaka större satsningar eller projekt får ett tydligare genomslag i statistiken.
Danderyd är den kommun som betalar mest till utjämningssystemet, med 29 079 kronor per invånare. Bland regionerna bidrar Region Stockholm med det högsta beloppet, 2 278 kronor per invånare, medan Region Gotland får den största tilldelningen, 13 616 kronor per invånare.
Syftet med det kommunala utjämningssystemet
Kommuner och regioner ansvarar bland annat för vård, skola och omsorg och finansierar huvuddelen av dessa verksamheter genom kommunalskatten. Förutsättningarna att finansiera välfärden skiljer sig dock åt mellan olika kommuner och regioner. Skillnader i Skattekraft:skattekraft kan bero på att invånarna i genomsnitt har högre eller lägre inkomster eller att Arbetsmarknaden:arbetsmarknaden är stark eller svag. Samtidigt varierar kostnaderna för välfärden till följd av exempelvis demografiska skillnader och andra strukturella förutsättningar.
Dessa skillnader innebär att vissa kommuner och regioner har svårare än andra att finansiera välfärden med intäkter från kommunalskatten. Syftet med det kommunala utjämningssystemet är därför att utjämna dessa skillnader och ge alla kommuner och regioner likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sina verksamheter.
Utjämningssystemets olika delar
Utjämningssystemet har funnits sedan 2005 och utgör en stor del av statens transfereringar till kommuner och regioner. Systemet består av fem delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag samt regleringsposten.
Inkomstutjämningen: utgör den största delen av utjämningssystemet och syftar till att utjämna skillnader i Skattekraft:skattekraft mellan kommuner och mellan regioner. De med hög Skattekraft:skattekraft betalar en Avgift:avgift, medan de med låg Skattekraft:skattekraft får ett Bidrag:bidrag. När personer med låg Inkomst:inkomst är folkbokförda i en kommun eller region med hög Skattekraft:skattekraft minskar kommunens/regionens genomsnittliga Skattekraft:skattekraft, vilket i sin tur minskar dess Avgift:avgift i inkomstutjämningen. När personer med hög Inkomst:inkomst är folkbokförda i en kommun eller region med låg Skattekraft:skattekraft ökar kommunens eller regionens Skattekraft:skattekraft, vilket minskar dess Bidrag:bidrag. På så sätt bidrar inkomstutjämningen till att minska skillnader i Skattekraft:skattekraft mellan kommuner och mellan regioner.
Kostnadsutjämningen: syftar till att utjämna för strukturella skillnader i kostnader som kommuner och regioner inte själva kan påverka, såsom åldersstruktur, befolkningstäthet och geografiska förhållanden. Systemet fungerar genom att varje kommuns eller regions beräknade kostnadsbehov jämförs med kostnadsbehovet i en genomsnittlig kommun eller region. Kommuner och regioner med högre strukturella kostnader än genomsnittet får Bidrag:bidrag, medan de med lägre kostnader betalar en Avgift:avgift. Kostnadsutjämning är konstruerad så att systemet som helhet alltid går jämnt upp.
Strukturbidraget: ges till kommuner eller regioner som har särskilda strukturella nackdelar som inte fullt ut fångas upp i kostnadsutjämningen.
Införandebidrag: ett tillfälligt Bidrag:bidrag som mildrar effekterna av förändringar i utjämningssystemet, så att kommuner och regioner får tid att anpassa sig.
Regleringsposten: används för att säkerställa att systemet totalt sett går jämnt upp. Om staten tillför extra medel blir det ett regleringsbidrag, och om medel behöver dras in tas en regleringsavgift ut.