Det finanspolitiska ramverket

Senast uppdaterad: 2024-02-29

Sverige var i början av 1990-talet i en djup ekonomisk kris. Budgetunderskottet var mycket stort och statsskulden ökade markant. Ett ramverk för statsbudgeten, som innehöll ett antal budgetpolitiska mål, antogs därför för att förbättra trovärdigheten och långsiktigheten i den svenska budgetprocessen.

De budgetpolitiska målen, som ofta benämns som det finanspolitiska ramverket, består idag av i huvudsak fyra mål: ett överskottsmål för hela den offentliga sektorn, ett skuldankare för offentlig sektoroffentlig sektor:, ett utgiftstakutgiftstak: för staten samt ett krav på kommuner och regioner att ha en god ekonomisk hushållning och balans i budgeten.

Överskottsmålet

Överskottsmålet, även kallat saldomålet, är ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande. Från och med 2019 är målet att den offentliga sektorns finansiella sparande, det vill säga inkomster minus utgifter, i genomsnitt ska uppgå till en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel . Formuleringen ”över en konjunkturcykel” ger utrymme för årliga avvikelser, men komplicerar samtidigt utvärderingsprocessen då det är oklart över vilken tidsperiod detta gäller. Tidigare har överskottsmålet varit högre. 2007 ändrades det från 2 till 1 procent av BNPBNP: i samband med att definitionen av den offentliga sektorn justerades. Idag omfattar målet staten, kommunsektorn och pensionssystemet.

Syftet med överskottsmålet är att bygga upp en buffert som kan användas om konjunkturen försämras, samt att finnas till för framtida generationer då allt fler kommer att utnyttja offentliga sektorns välfärdstjänster. Som medlem i EUEU: måste Sverige dessutom följa den så kallade Stabilitets- och tillväxtpakten, som bland annat innebär att det offentliga underskottet inte får överstiga 3 procent av BNPBNP:.

Genom åren har den offentliga sektorns finansiella sparande varierat kraftigt, från ett överskott på nästan 4 procent av BNPBNP: år 1990 till ett underskott på nära 11 procent av BNPBNP: år 1993. Efter 90-talskrisen har det offentliga finansiella sparandet inte uppvisat alls lika tvära kast. Perioder av överskott i högkonjunkturer har dominerat och avbrutits endast av kortare perioder med mindre underskott.

Överskottsmålet har genom åren kritiserats eftersom det innebär att den offentliga sektorn tar in mer skatt från privat sektor än vad som egentligen är nödvändigt. En offentlig förmögenhetsbuffert byggs därmed upp av kapitalkapital: som annars hade kunnat användas i privat sektor. Denna effekt blir dock framöver inte lika påtaglig i och med att överskottsmålet sänktes 2019.

Skuldankaret

Sedan 2019 kompletteras överskottsmålet med ett skuldankare. Innebörden av skuldankaret är att den offentliga skuldsättningen (Masstrichtskulden) bör uppgå till 35 procent av BNPBNP: på medellång sikt.

Regeringen ska varje år redogöra för bruttoskuldens utveckling i den ekonomiska vårpropositionen. Om bruttoskulden avviker med mer än 5 procent av BNPBNP: ska regeringen lämna en skrivelse till riksdagen och förklara vad som orsakat avvikelsen och hur den ska hanteras.

Utgiftstaket

Utgiftstaket är en gräns för hur stora utgifter staten får ha under ett år. Riksdagen beslutar om en total utgiftsnivå, som sedan fördelas på de olika områdena i statsbudgeten. Utgiftstaket omfattar alla statens utgiftsområden utom statsskuldsräntorna då dessa inte går att påverka på samma sätt som andra utgifter. Dessutom ingår ålderspensionssystemetålderspensionssystemet:.

UtgiftstakUtgiftstak: beslutas oftast för tre år framåt. Normalt ändras inte redan beslutade utgiftstakutgiftstak: annat än av tekniska skäl, vilket betyder att taken för de kommande två åren ligger fast. Riksdagen beslutar därför varje år endast om utgiftstaket för det tredje tillkommande året. Att utgiftstaket sedan följs är en viktig signal om att statsfinanserna sköts.

Utgiftstaket är inte rent juridiskt bindande, men sedan den 1 januari 2010 är det obligatoriskt för regeringen att lämna förslag till riksdagen om ett utgiftstakutgiftstak:. Något man tidigare alltid gjort ändå men som alltså inte varit föreskrivet.

Det kommunala balanskravet

Det kommunala balanskravet innebär att budgetens intäkter ska överstiga kostnaderna. Om ett negativt resultatresultat: redovisas ska detta regleras under de tre nästkommande åren. Kravet omfattar både kommuner och landsting och trädde i kraft år 2000. Detta ska förhindra att utgifterna för den löpande verksamheten lånefinansieras och på så sätt minska risken för underskott.

Redan år 1992 fanns det krav på kommuner och landsting att ha god ekonomisk hushållning enligt kommunallagen. Detta kompletterades år 2000 med kravet om en balanserad budgetbudget:.

Det kommunala balanskravet är tillsammans med utgiftstaket viktiga instrument för att uppnå överskottsmålet.

Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.