Senast uppdaterad: 2011-08-15
Publicerad: 2010-05-19
I Sverige har jobbtillväxten i privat sektor varit i stort sett obefintlig sedan 1950. Om man tittar på hela perioden mellan 1950-2005, alltså under en period på 55 år, har inga nya jobb skapats i den privata sektorn. Dessutom är den totala sysselsättningen idag fortfarande lägre än vad den var för 20 år sedan.
Artikeln uppdaterad 2010-06-29
Sysselsättningen är kanske en av de mest centrala frågorna för ett land. Det handlar om möjligheten att hitta ett jobb eller lyckas starta och driva ett eget företag, det vill säga, att hitta något som sysselsätter oss. Detta genererar i gengäld sociala nätverk, arbetsinkomster samt mycket annat positivt både för den enskilde individen och för samhället i stort. Det handlar dock inte bara om att ’hitta’ ett jobb, det måste också finnas ett utbud av jobb och en arbetsmarknad som möjliggör att utbud och efterfrågan kan matchas på ett effektivt och smidigt sätt.
Sysselsättningen ökade under lång tid
I takt med befolkningsökningen så ökar också antalet människor som vill in på arbetsmarknaden. Om arbetstillfällena inte ökar i samma takt som antalet människor som vill och kan arbeta, kommer arbetslösheten och utanförskapet i samhället att stiga. Under den senare hälften av 1900-talet så var detta heller inget problem i Sverige. Sysselsättningen ökade fort. Mellan 1950 och 1990 tillkom mer än en miljon nya jobb, netto.
Medan det är positivt att de människor som ville också kunde ta ett jobb, var denna utveckling dock inte helt oproblematisk. Om man tittar på tillväxten av jobb och delar upp dessa i privat och offentlig sektor ser man varför. Alla nya jobb som skapats från 1950 fram till 1990-talet har nämligen kommit från expansionen av den offentliga sektorn. Tittar man på perioden mellan 1950-2005, alltså 55 år, har jobbtillväxten i privat sektor varit i stort sett noll.
Detta ska dock inte tolkas som att inga nya jobb har skapats i privat sektor. Att tillväxten är noll innebär snarare att för varje nytt jobb så har ett existerande jobb försvunnit. Antalet anställda är lika många, även om jobbuppgifterna förändrats och bytts ut.
Problemet med att jobben endast skapas i offentlig sektor är givetvis att den offentliga sektorn är skattefinansierad. Fler offentliga jobb innebär ökade kostnader för staten, landstingen och kommunerna. Det betyder att den offentliga sektorn inte kontinuerligt kan vara motorn i tillväxten av nya jobb.
Långsam tillväxt av jobb efter 90-tals krisen
Den svenska 90-talskrisen hade stora konsekvenser på arbetsmarknaden. Sysselsättningen sjönk under krisåren med mer än en halv miljon människor. Både offentlig och privat sektor drabbades hårt och återhämtningen gick långsamt. Det tog nästan 20 år att skapa nya arbetstillfällen för att ersätta de som förlorades under krisåren. Att vi nu äntligen är tillbaka på ungefär samma nivå som för 20 år sedan är dock inte tillräckligt. Under de senaste 20 åren har nämligen befolkningen ökat. Det innebär att det inte räcker med att skapa nya arbetstillfällen till samma nivå som före 1990-talet. Det behövs fler jobb nu.
Tillväxt av arbetstillfällen i privat och offentlig sektor
Kumulativ utveckling, 1000-tals personer
Kumulativ utveckling, 1000-tals personer
År | Befolkning | Offentligt anställda | Privat anställda |
1950 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
1951 | 57,0 | 12,5 | -22,0 |
1952 | 108,0 | 25,8 | -77,3 |
1953 | 150,0 | 45,4 | -60,5 |
1954 | 193,0 | 45,9 | -37,6 |
1955 | 248,0 | 62,3 | -25,8 |
1956 | 299,0 | 77,6 | -37,0 |
1957 | 351,0 | 86,6 | -39,3 |
1958 | 394,0 | 112,8 | -19,8 |
1959 | 429,0 | 131,4 | 18,6 |
1960 | 456,0 | 145,3 | 126,9 |
1961 | 500,1 | 161,8 | 139,5 |
1962 | 539,2 | 176,0 | 145,0 |
1963 | 585,5 | 211,3 | 128,4 |
1964 | 653,2 | 239,6 | 152,6 |
1965 | 730,5 | 260,0 | 158,0 |
1966 | 801,1 | 287,6 | 136,1 |
1967 | 850,8 | 326,1 | 58,8 |
1968 | 889,2 | 375,0 | 49,6 |
1969 | 962,3 | 425,6 | 69,5 |
1970 | 1 039,2 | 490,0 | 81,5 |
1971 | 1 073,2 | 544,0 | 21,0 |
1972 | 1 087,2 | 670,8 | -92,5 |
1973 | 1 102,5 | 714,9 | -121,6 |
1974 | 1 134,7 | 775,8 | -104,7 |
1975 | 1 166,5 | 836,0 | -86,3 |
1976 | 1 194,2 | 900,5 | -136,1 |
1977 | 1 225,1 | 1 117,2 | -343,9 |
1978 | 1 242,5 | 1 164,8 | -375,4 |
1979 | 1 261,0 | 1 092,6 | -243,1 |
1980 | 1 276,0 | 1 158,8 | -262,8 |
1981 | 1 281,1 | 1 189,6 | -285,9 |
1982 | 1 285,5 | 1 187,9 | -293,5 |
1983 | 1 288,6 | 1 194,9 | -293,3 |
1984 | 1 300,7 | 1 233,3 | -297,2 |
1985 | 1 316,2 | 1 243,9 | -262,7 |
1986 | 1 339,5 | 1 237,3 | -229,3 |
1987 | 1 372,1 | 1 229,5 | -188,8 |
1988 | 1 416,9 | 1 217,6 | -114,1 |
1989 | 1 485,1 | 1 225,7 | -69,3 |
1990 | 1 548,7 | 1 264,0 | -60,6 |
1991 | 1 602,2 | 1 222,2 | -98,4 |
1992 | 1 650,0 | 1 216,7 | -293,1 |
1993 | 1 703,1 | 1 134,8 | -470,3 |
1994 | 1 774,4 | 1 079,8 | -458,6 |
1995 | 1 795,5 | 1 033,7 | -363,7 |
1996 | 1 802,5 | 986,5 | -327,5 |
1997 | 1 805,7 | 936,0 | -307,4 |
1998 | 1 812,4 | 937,6 | -251,4 |
1999 | 1 819,5 | 948,4 | -183,9 |
2000 | 1 840,8 | 843,9 | -43,8 |
2001 | 1 867,2 | 936,3 | 4,8 |
2002 | 1 898,8 | 946,6 | 6,9 |
2003 | 1 933,7 | 926,8 | 27,8 |
2004 | 1 969,4 | 915,4 | 9,5 |
2005 | 2 005,8 | 907,8 | 30,6 |
2006 | 2 071,3 | 974,3 | 26,5 |
2007 | 2 141,0 | 975,8 | 117,1 |
2008 | 2 214,4 | 943,0 | 187,6 |
2009 | 2 298,7 | 932,8 | 99,6 |
Källa: Bjuggren, C M och D Johansson (2009), " Privat och offentlig sysselsättning i Sverige 1950-2005", Ekonomisk Debatt, 37:1, s. 41-53, samt kompletteringar av Bjuggren, C M och D Johansson för perioden 2005-2009.
Not: Statistiken baseras på en studie gjord av C M Bjuggren och D Johansson för Forskningsinstitutet Ratio. Statistiken avser enbart anställda och inkluderar därför inte egenföretagare.
Tidsseriebrott 1972.
Not: Statistiken baseras på en studie gjord av C M Bjuggren och D Johansson för Forskningsinstitutet Ratio. Statistiken avser enbart anställda och inkluderar därför inte egenföretagare.
Tidsseriebrott 1972.
Senast uppdaterad: 2011-08-15
Publicerad: 2010-05-19
Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.