Vi tillverkar mer än vi konsumerar

I närmare 30 år har Sverige haft en positiv handelsbalans. Varuexporten har alltså överstigit varuimporten. Man kan också uttrycka det som att vi tillverkar mer än vi konsumerar.

Bör ett land sträva efter att ha överskott i sin utrikeshandel? Det innebär ju i praktiken att mer varor flyter ut i landet än vad som flyter in. På sikt vore det därför rimligt för alla länder att försöka uppnå balans i utrikeshandeln. Detta är i alla fall det teoretiska - det nationalekonomiska - sättet att se på frågan.

För Sveriges exporterande företag handlar det dock om något annat än teori. Det handlar om marknader; hur många konsumenter kan man nå med sina produkter? Ur det perspektivet är det en självklarhet att företagen söker sig utanför vår egen begränsade hemmamarknad. När företagen är framgångsrika i sin jakt på utländska marknadsandelar innebär det i sin tur exportintäkter för Sverige och en ökad tillväxt. Detta är det praktiska perspektivet.

Effekten på valutan suddas ut

I läroböckerna brukar det heta att stora obalanser i utrikeshandeln brukar rätta till sig över tiden. Om ett land, som till exempel Sverige, exporterar mer än det importerar säger teorin att valutan ska stärkas. Anledningen till det är enkel. När utlandet köper svenska varor förväntas de betala i svenska kronor. De måste alltså köpa svenska kronor för att betala för sin import. När fler vill köpa kronor stiger kronkursen och i takt med detta blir svenska exportvaror dyrare. Följden blir att efterfrågan på svenska varor minskar och att handelsöverskottet med tiden sjunker tillbaka.

länder med svaga valutor kan fortsätta att fungera som andra länders verkstäder år efter år

Men återigen, detta är i teorin. I realiteten påverkas ett lands valuta numera endast i liten utsträckning av utrikeshandeln. De övriga valutaflödena, som inte har direkt med utrikeshandeln att göra, har blivit så stora att valutaeffekten från handeln nästan suddas ut. Därför kan länder med starka valutor upprätthålla stora underskott i utrikeshandeln över lång tid, precis som länder med svaga valutor kan fortsätta att fungera som andra länders verkstäder år efter år.

Två tydliga exempel på detta är USA, som konsekvent dras med stora underskott i utrikeshandeln, och Kina som gör det motsatta. Ett närmare exempel är Norge. Förr eller senare är det rimligt att anta att norrmännen vill sätta sprätt på sina oljemiljarder. När det inträffar i stor skala kommer de stora handelsöverskotten att vändas till underskott – norrmännen kommer så att säga begära tillbaka den produktion de lånat till omvärlden. Det kluriga i sammanhanget är att veta när detta inträffar. Handlar det om en tidsperiod som motsvarar en generation? Är det kortare än så? Eller rentav längre? Och än mer svårbesvarat: vad händer med den inhemska ekonomin, när den istället för att vara exportinriktad börjar översvämmas av importvaror? Hur påverkar det landets företag och tillväxten?

Nyttan av stora handelsöverskott är alltså inte helt enkel att utreda. Men precis som med så mycket annat i livet, kan möjligen en tumregel formuleras efter principen: På kort sikt är överskott bättre än underskott, men på lång sikt bör man eftersträva balans.