Skatten på el är nära hälften av priset

Elskatt på konsumtionsnivå

Skatter och avgifter som betalas av slutanvändare vid leverans av el infördes i Sverige redan 1951. Då var skatten 1 öre per kWh. Från 1 juli 1981 är denna skatt differentierad, skattesatsen är olika beroende på var någonstans i Sverige konsumenten är bosatt. Den 1 januari 2006 uppgår punktskatten, energiskatten, på el för flertalet av landets hushåll till 26,1 öre per kWh och 20,1 öre per kWh för boende i samtliga kommuner i Norrbottens, Jämtlands och Västerbottens län, i Västernorrlands län är det Sollefteå, Ånge och Örnsköldsvik som har lägre skattesats än övriga landet.

Skattereformen 1991 innebar att det tillkom moms på 23,46 procent för den el som förbrukas av hushållen. Momsen höjdes senare samma år till 25 procent, vilket är samma momssats som gäller idag. På den ovan nämnda energiskatten betalar konsumenten också moms vilket innebär att man betalar skatt på skatten.

Utöver skatten och momsen betalas också en avgift för att täcka kostnader för Elsäkerhetsmyndighetens arbete och en avgift för elcertifikat för förnyelsebar el. Ett hushåll som har s.k. lågspänningsabonnemang betalar år 2006 en elsäkerhetsavgift på 6 kronor, en nätövervakningsavgift på 3 kronor och en elberedskapsavgift på 45 kronor. Utöver detta betalas moms på nätövervaknings- och elberedskapsavgifterna, som är en del av elnätavgiften, medan elsäkerhetsavgiften tas ut direkt av hushållet utan moms.

Från 2003 tvingas alla elkonsumenter att köpa en viss kvot/procentandel elcertifikat av sin totala förbrukning. Detta är ett certifikat som ska garantera att elkonsumenten köper en viss kvot av sin el från förnyelsebara energikällor. I de flesta fall står elhandlaren för hanteringen av certifikaten och debiterar avgiften på kundens elräkning. Priset per kWh varierar inom och mellan olika elleverantörer men ligger idag på drygt 3 öre/kWh och då utgår också moms på priset. Tekniskt sett är certifikatet inte en skatt, det ger ingen direkt intäkt till staten (förutom momsen), men det har ersatt ett tidigare skattefinansierat stödsystem.

Vanligt elpris och skattens andel

• Elpris; 52,2 öre/kWh
• Elskatt; 26,1 öre/kWh
• Elcertifikat; 2,84 öre/kWh
• Moms (25%) på elpriset, energiskatten och elcertifikat; 20,29 öre/kWh
• Summa energiskatt och moms; 46,39 öre/kWh
• Totalpriset på el inklusive moms och skatter; 101,43 öre/kWh
• Andelen skatt av priset; 45,7 procent

Not: Prisuppgiften kommer från ett vanligt lågprisbolag. Den avser rörligt elhandelspris för april månad 2006 inklusive elhandelsföretagets administrativa avgift. Prisuppgiften för elcertifikatet är från samma bolag. I totalpriset på el är inte nätövervakningsavgiften, elsäkerhetsavgiften, elberedskapsavgiften och elleverantörernas fasta avgifter per kWh inräknad.

Elskattens utveckling

Av priset per kWh som konsumenten betalar är alltså i dagsläget knappt hälften skatt. Skatten på el har också under den senaste tioårsperioden ökat kontinuerligt. Bara skatterna har ökat med drygt 170 procent under den senaste tioårsperioden.

Elskattens utveckling

Hushållskunder, öre/kWh, 1996-2006

Källa: Svensk Energi och Skatteverket

Vad betyder detta för en vanlig hushållskonsument av el

En vanlig hushållskonsument av el förbrukar drygt 20 000 kWh per år, vilket motsvarar eluppvärmning för en bostad om 5 rum och kök. Ett sådant hushåll betalar enligt tabellen ovan 9 278 kronor i skatt och moms per år. Då är inte avgiften och momsen på nätövervaknings- och elberedskapsavgiften inräknad.

Beskattningen av konsumenternas el genom elskatten inbringar i år cirka 19 miljarder till statskassan. Lägger man därtill momsintäkter på 9,2 miljarder, elcertifikatavgift på 2,7 miljarder och olika myndighetsavgifter på drygt 0,28 miljarder så blir de sammanlagda skatte- och avgiftsuttaget från konsumtionssidan cirka 31 miljarder kronor år 2006.

15 procent av statens totala skatteinkomster från elsektorn är skatter på elproduktionen

Utöver skatter på konsumtionen av el finns ett antal skatter, eller skatteliknande konstruktioner, som tas ut på produktionen av el. Till dessa hör punktskatten på kärnkraftsproducerad el, svavelskatt, koldioxidskatt och energiskatt för bränsle som hänförs till värmeproduktion, fastighetsskatten för kraftproduktionsanläggningar etc.

Utsläppsrätter krävs för elproduktion som släpper ut koldioxid, det vill säga fossilbränslebaserad kraftvärme och kondenskraft, men inte vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Detta innebär att det är det produktionsformerna med den högsta rörliga kostnaden som har fått ökade kostnader med utsläppsrätterna. Skillnaden mellan högsta och lägsta produktionspris har ökat, vilket gör att elpriset tenderar att variera mer. Enligt ekonomisk teori är jämviktspriset på en fungerande marknad lika med det rörliga produktionspriset för den dyraste produktionen som behövs för att möta efterfrågan.

Om inte vattenkraften och kärnkraften räcker till driver därför utsläppsrätterna upp elpriset på hela marknaden, med höga vinster för vattenkraften som följd. För att komma åt dessa vinster, genomförs därför ökningar av fastighetsskatten för vattenkraftverken och en höjning av skatten på vattenkraft. Beskattningen av produktionen av el beräknas från år 2006 ge staten intäkter på ca 5,4 miljarder kronor. Det innebär att upp mot 15 procent av statens årliga skatteinkomster från elsektorn är skatter på produktionen.