Dyrare el i södra Sverige

Historiskt har elen kostat lika mycket i hela Sverige men från och med november 2011 började separata priser gälla för Sveriges fyra elområden. Priserna mellan två olika elområden kan inte skilja sig om det finns ledig kapacitet för överföring av el. Då hade kraftbolag sålt till det högre priset istället vilket hade lett till ett gemensamt marknadspris. Det är först när taket i överföringskapaciteten är nått som prisskillnader kan uppstå. 

Skillnader uppstår

Priserna började divergera direkt efter införandet av prisområden och sedan dess har priserna varit högre i söder än i norr. Fram till år 2020 var dock dessa skillnader relativt små, under 10 procent per år. Under 2020 och 2021 har vi dock sett betydligt större skillnader i elpriserna. Skillnaden för det dagliga genomsnittspriset var störtst den 20 november 2020 då elen kostade 17 gånger så mycket i Malmö som i Luleå.

Prisskillnaden sammanfaller väl med avvecklingen av Ringhals 2 vid årsskiftet 2019/20 och Ringhals 1 vid 2020/21. När det produceras mindre från kärnkraften räcker inte elproduktionen längre till för att möta behoven i Malmö och Stockholm och överföringskapaciteten slår snabbt i taket. Utfallet blir allt större skillnader i elpriset.

Gott om el i norr

I norra Sverige har vi en hög installerad kapacitet av elproduktion. Vattenkraft och vindkraft räcker gott för att möta efterfrågan i elområde 1 - Luleå och 2 - Sundsvall. En del av överskottet kan säljas i elområde 3 - Stockholm och 4 - Malmö men inte hur mycket som helst. Precis som att en vattenledning inte kan transportera obegränsade mängder vatten kan inte elnätet överföra obegränsat med el. 

Dessutom går det inte att lagra elektricitet i stor skala så den måste konsumeras i samma sekund som den produceras. Det gör att en kilowattimme kan vara värd olika mycket beroende på när på dygnet den produceras och var i världen den framställs. Om en vara däremot kan lagras så kan den inte säljas med så stora regionala prisskillnader under längre tid. Då skulle riskfria vinster, så kallade arbitrage, kunna göras genom att köpa billigt på ett ställe och sälja dyrt på ett annat och priset skulle snabbt anpassas. Detta gäller dock inte el. 

Ett sätt att visualisera detta är att studera Sveriges nettoexport av elektricitet i GWh och kronor som i diagrammet nedan. Historiskt finns en stark korrelation mellan Sveriges netto-import eller export i GWH (på vänster axel), och värdet i kronor (höger axel).

Sambandet är dock inte perfekt. Under 2018 nettoexporterads 9 procent mindre räknat i GWh, jämfört med 2017. Trots det ökade nettoexporten i kronor med 33 procent. Samma mängd el i GWh har således haft olika stort värde i kronor, beroende på när den producerades. 

Det är alltså fullt möjligt att Sverige kan komma att ha nettoexport av el i GWh men nettoimport i kronor i framtiden. Under 2020 föll nettoexporten med 4 procent i GWh och med 58 procent i kronor jämfört med föregående år. Skulle denna utveckling fortsätta kommer ett sådant scenario snart bli möjligt. 

Prisskillnaderna mellan norr och söder kan väntas bestå under de närmaste åren. Stamnätet kommer inte byggas ut, vilket betyder att överföringskapaciteten inte kommer att bli högre. Inte heller finns det planer för en utbyggnad av planerbar produktion såsom kärnkraft och vattenkraft i söder. Utöver större prisskillnader mellan regioner kommer priset troligtvis svänga mer från dag till dag i södra Sverige, beroende på hur mycket det blåser och marknadspriserna i omvärlden. Även det blir en stor utmaning för elintensiv produktion.