Finanspolitik när inflationen är hög

Publicerad: 2022-11-29

Nu när inflationen är hög bör inte finanspolitiken vara expansiv. Om regeringens alla vallöften skulle genomföras nu skulle de motverka penningpolitiken som stramar åt för att hindra priserna från att fortsätta att öka. Trots det finns det fortfarande mycket som finanspolitiken kan göra för att stötta ekonomin, som är på väg mot en lågkonjunktur. Förutom långsiktiga strukturella reformer som ökar tillväxtpotentialen kan även kortsiktiga satsningar som inte eldar på inflationen göras.

Jobbigt läge när inflationen drivs av utbudsstörningar

Oftast är inflationen låg i lågkonjunkturer (och vice versa, se diagrammet ovan). Det beror på att efterfråganefterfrågan: på varorvaror: och tjänstertjänster: minskar i lågkonjunkturer och därför tenderar även inflationen att bli svagare. Just nu är vi på väg mot en lågkonjunkturlågkonjunktur:, med vikande efterfråganefterfrågan:, men priser på el och mat m.m. har stigit kraftigt, vilket har drivit upp inflationen. Den ligger långt över inflationsmålet om 2 procent. De höga priserna gör att hushållen får det svårare att betala sina löpande levnadskostnader. Till råga på det måste RiksbankenRiksbanken: bekämpa inflationen med hjälp av det enda instrument de har - styrräntan, vilket leder till ökade bolånekostnader (RiksbankenRiksbanken: kan också köpa och sälja värdepapper men styrräntan är huvudverktyget för att bekämpa hög inflationinflation:).

Vanligtvis bekämpar alltså RiksbankenRiksbanken: inflationinflation: med höjd räntaränta: när det råder högkonjunkturhögkonjunktur: och ekonomin är överhettad. För att underlätta för RiksbankenRiksbanken:, penningpolitikenpenningpolitiken: brukar även finanspolitiken kunna strama åt och då arbetar både finans- och penningpolitikenpenningpolitiken: tillsammans. Just nu beror den höga inflationen mest på utbudsstörningar och vi går in i den ovanliga situationen av lågkonjunkturlågkonjunktur: med samtidigt högt inflationstryck. Det innebär att om penningpolitikenpenningpolitiken: och finanspolitiken ska uppfylla sina mål borde RiksbankenRiksbanken: strama åt för att få ner inflationen samtidigt som finanspolitiken skulle stimulera ekonomin för att undvika en växande arbetslöshetarbetslöshet:. Men om finanspolitiken skulle vara expansiv så skulle inflationen öka ytterligare. Det skulle i sin tur leda till ytterligare räntehöjningar från RiksbankenRiksbanken:. Vi är alltså i ett jobbigt läge där finanspolitiken måste stötta ekonomin utan att öka inflationen.

I denna artikel kommer vi gå igenom vilka stimulanser finanspolitiken kan göra utan att öka inflationen. Nedan börjar vi med att förklara samspelet mellan penning- och finanspolitiken teoretiskt och vad som har lett fram till dagens situation i tre punkter.

• Vad gör penningpolitiken?PenningpolitikenPenningpolitiken: har ett huvudverktyg och det är styrräntan (i tider av låg inflationinflation: kan de även köpa statsobligationer och andra räntebärande papper i syfte att sänka räntorna på längre sikt). RiksbankenRiksbanken: har ett huvudmål och det är att stabilisera priserna, målet är satt till att inflationen ska öka med 2 procent per år.
• Vad gör finanspolitiken?Finanspolitiken står för den resterande delen av den ekonomiska politiken. Den ska se till att den offentliga sektorn finansieras, stabilisera konjunkturen genom att stötta i lågkonjunkturlågkonjunktur: och bromsa i högkonjunkturhögkonjunktur:. Den kan även styra hushåll och företagföretag: till att exempelvis minska sin miljöpåverkan, stimulera forskning och utveckling, få personer i arbete och utjämna inkomstskillnader.
• Hur har samspelet sett ut?Man kan säga att det har saknats en tydlig plan för hur penning- och finanspolitikfinanspolitik: ska samspela under de senaste decennierna. PenningpolitikenPenningpolitiken: gjorde en stor insats och stimulerade ekonomisk tillväxttillväxt: genom "billiga pengarpengar:" efter turbulensen runt millenniumskiftet (IT-krasch och 11/9-attackerna i USA). Sedan den globala finanskrisen har kritiker menat, att penningpolitikenpenningpolitiken: själv har fått stå för all ekonomisk stimulans. När ekonomin återhämtat sig, förhöll sig finanspolitiken relativt passiv och RiksbankenRiksbanken: fortsatte att gasa eftersom inflationen inte nådde upp till målet (se diagrammet nedan). Sverige hade till och med negativ styrräntastyrränta: under några år. Eftersom även finanspolitikfinanspolitik: kan höja inflationen hade den kunnat samverka bättre med penningpolitikenpenningpolitiken: för att få upp inflationen till målet.

Många menar att låga räntor har lett till finansiella obalanser som har gjort ekonomierna mer sårbara för chocker som dagens utbudsstörningar och höga inflationinflation:. De svenska hushållen är till exempel mycket mer skuldsatta nu än för några decennier sedan. Vissa har även kritiserat de låga räntornas effekter på inkomstfördelningen, då de kan ha bidragit till uppgångar i priser på bostäder och kapitaltillgångar .

Just när politiker började ta till sig av kritiken och överväga finanspolitiska stimulanser och investeringar startade coronapandemin och nu senast Rysslands invasion i Ukraina. Dessa två händelser har lett till utbudsstörningar inom olika sektorer. Leveranskedjor som startade i Asien stannade upp och produktleveranser försenades. Samtidigt ströps gasimporten till Europa från Ryssland och spannmålsutbudet från Ukraina minskade kraftigt. Bilden nedan illustrerar trycket på värdekedjorna och hur det ökade när coronapandemin startade. Det är tydligt att trycket ökade onormalt mycket till följd av pandemin och kriget.

Sammantaget har problemen lett till att priserna på en mängd produkter och framför allt energienergi: har ökat kraftigt. Eftersom energienergi: är en insatsvara har det så småningom spridit sig vidare och idag har vi hög allmän inflationinflation:. Samtidigt är vi på väg in i en lågkonjunkturlågkonjunktur:. Hushållen har redan börjat få högre räntekostnader på sina bolån, högre hyror, höga bränslepriser och höga energipriser, vilket urholkar köpkraften. I detta läge är det önskvärt att hjälpa hushållen och stödja arbetslinjen, men samtidigt inte elda på inflationen. Finanspolitiken får alltså inte motverka penningpolitikens åtstramningar för att komma till rätta med den höga inflationen och det är en balansgång. Vi kommer därför beskriva möjliga vägar för finanspolitiken att verka utan att elda på inflationen.

Stimulansåtgärder som inte är inflationsdrivande

I den empiriska forskningen beräknar man finanspolitiska multiplikatorer för att få en uppfattning om hur finanspolitikfinanspolitik: påverkar BNPBNP:. Forskningen har visat att:

• Multiplikatorn är högre om finanspolitiska åtgärder inte leder till att RiksbankenRiksbanken: ändrar räntan (detta är önskvärt i dagens situation).
• Multiplikatorerna ofta är landspecifika, man kan inte anta att en finanspolitisk åtgärd i ett land får exakt samma effekt i ett annat.

I Sverige har Konjunkturinstitutet en makroekonomisk modell (SELMA-modellen) som är skattad på svenska data. Den beräknar olika finanspolitiska åtgärders effekter på ekonomin och inflationen. Den finner att multiplikatorn för offentliga investeringar och offentlig konsumtionoffentlig konsumtion: är större än skattesänkningar (Konjunkturinstitutet 2021). Men alla tre åtgärder leder till ökad efterfråganefterfrågan: och inflationinflation:. När det gäller skattesänkningar så har de störst effekt bland likviditetsbegränsade hushåll. Dessa vill gärna konsumera och skattesänkningar får därför effekt på efterfråganefterfrågan:. Det har visat sig att det inte bara gäller låginkomsthushåll med små tillgångar utan även höginkomsthushåll som har en stor del av sin förmögenhet i fast egendom, som exempelvis bostäder (Calmfors, Hassler och Seim, 2022). Därmed driver sänkta skatter över lag till högre efterfråganefterfrågan: och därmed ökad inflationinflation:, vilket RiksbankenRiksbanken: kommer häva med höjda räntor.

Det finns dock vissa åtgärder som enligt modellskattningarna skulle ha en dämpande effekt på inflationen allt annat lika. Ett sådant exempel är sänkt arbetsgivaravgiftarbetsgivaravgift:. Olika åtgärder har också olika stark effekt på inflationen. Till exempel skulle sänkt momsmoms: ha en dämpande effekt på den inhemska inflationen på kort siktkort sikt:, men eventuellt vara inflationsdrivande på längre sikt på grund av att efterfråganefterfrågan: i ekonomin ökar.

Det finns också åtgärder som innebär att utbudskurvan för arbete skiftar utåt som i diagrammet nedan. Ett högre utbudutbud: av arbetskraftarbetskraft: har i princip en dämpande effekt på löner och därmed även inflationen, i alla fall på kort siktkort sikt:. De är dessutom bra för tillväxten, då produktionen ökar när fler arbetar. Åtgärderna belastar inte heller statsbudgeten negativt. Exempel på sådana åtgärder är sänkt ersättningsnivå i a-kassan eller ökad arbetskraftsinvandringarbetskraftsinvandring:. Sänkt ersättningsnivå i a-kassan skulle dock, allt annat lika, ha en åtstramande effekt på efterfråganefterfrågan:. Om finanspolitiken ska hållas neutral skulle det därför kunna kombineras med någon annan åtgärd som stärker efterfråganefterfrågan:, exempelvis skattesänkningar.

Strukturella reformer som höjer potentiell BNP verkar dämpande på inflationen

Utöver mer kortsiktiga satsningar eller reformer kan finanspolitiken riktas in på att genomföra långsiktiga strukturella förändringar som stärker ekonomins tillväxtpotential. Vi vet till exempel att utbildningutbildning: och innovationer är viktiga för tillväxten och reformer som förbättrar möjligheterna för folk att hitta rätt utbildningutbildning: eller att våga satsa på nya innovationer kan förbättra tillväxten på lång siktlång sikt:. Ett annat område är att förbättra matchningen på arbetsmarknadenarbetsmarknaden:. En ekonomi där arbetskraften flödar till de sektorer där de behövs kommer att ha bättre möjligheter till specialisering än en ekonomi full av trögheter på arbetsmarknadenarbetsmarknaden:. När rätt person hamnar på rätt ställe blir produktionen helt enkelt mer effektiv.

Den här typen av reformer kan alltså öka potentiell BNPpotentiell BNP:, det vill säga den nivå av produktion som ekonomin kan prestera utan risk för överhettningöverhettning:. När potentiell BNPpotentiell BNP: stärks på det sättet påverkas alltså BNPBNP:-gapet, som är det som i slutändan är avgörande för inflationstrycket i ekonomin.

När RiksbankenRiksbanken: höjer styrräntan är syftet att minska efterfråganefterfrågan: i ekonomin, vilket för en given nivå på den potentiella produktionen ger en dämpande effekt via BNPBNP:-gapet. Reformer som i stället påverkar den potentiella produktionen har alltså samma effekt för en given nivå på efterfråganefterfrågan:. På så sätt kan vi säga att den här typen av reformer går i samma riktning som, och skulle understödja Riksbankens politik.

Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.