Effektbrist
Senast uppdaterad: 2023-06-16
Effektbrist innebär att det sammanlagda behovet av el inte kan täckas av egen produktion vid en viss tidpunkt. Under vintern 2023/2024 väntas effektbristen i Sverige uppgå till 1 400 MW under topplasttimmen om det blir en normalvinter. Då behövs elimport för att undvika strömavbrott.
Oftast täcker produktionen av el inom Sverige efterfråganefterfrågan:. Men under kalla, vindstilla dagar kan det uppstå elunderskott (inhemsk elbrist). Då måste vi importera el från våra grannländer. Om det skulle gå så illa att de vid det tillfället inte skulle kunna exportera till oss skulle det uppstå elbrist, det vill säga att elen måste stängas av.
Elunderksott kan uppstå på grund av att det inte finns tillräckligt mycket kapacitet i näten för att överföra el från där den produceras till där den används. Det kan alltså uppstå underkott och överskott samtidigt i olika delar av landet. El går idag inte heller att lagra i stor skala. Det betyder att väderberoende elproduktionelproduktion: som till exempel vindkraft kan leda till överskott under blåsiga dagar men underskott när det är kallt och vindstilla.
Bedömningarna av effektbalansen i diagrammet ovan kommer från Svenska kraftnäts prognoser över effektbalansen för kommande vinter. Effektbalansen beräknas som den förväntade elproduktionen minus den förväntade elkonsumtionen. Om konsumtionen är större än produktionen måste el importeras. Effektbalansen beräknas för topplasttimmen, den timme där efterfråganefterfrågan: på el väntas vara som högst. När effektbalansen är negativ kallas detta för effektbrist.
Under senare år pekar prognoserna för effektbalansen på allt större risk för effektbrist. Detta beror främst på att två kärnkraftsreaktorer tagits ur drift men också på grund av att den tillgängliga effekten inom kraftvärmen minskat. Reaktorn Ringhals 2 stängdes av i december 2019 och det påverkade effektbalansen negativt för vintern 2019/2020 eftersom topplasttimmen brukar infalla under januari månad. Ringhals 1 avvecklas året efter vilket försämrade effektbalansen ytterligare under vintern 2020/2021.
Sveriges effektbalans kan delas in efter Sveriges fyra elområden från norr till söder. I elområde 1 – Luleå och elområde 2 - Sundsvall väntas det finnas ett överskott på el under vintern 2023/2024. Här dominerar vattenkraften i produktionen som har hög tillgänglighet. Dessutom är den totala efterfråganefterfrågan: lägre jämfört med elområde 3 - Stockholm och 4 – Malmö, där effektbalansen istället väntas bli negativ. Flödet av el måste då gå från elområde 1 och 2 i norr till söder, eller så måste el importera från utlandet.
För att kunna köpa el från andra områden eller utlandet måste det finnas tillgänglig nätkapacitet. Elunderskott kan nämligen uppstå trots att effektbalansen upprätthålls, om det inte går att överföra elen till de som efterfrågar den. Då finns det tillräcklig produktion av el vid rätt tidpunkt men inte på rätt ställe.
Detta är särskilt påtagligt i södra Sverige där företagföretag: inte kunnat expandera på grund av att nätet inte klarar att leverera den kapacitet som efterfrågas. Problemet finns även i andra delar av landet, till exempel i Värmland där bristen har satt stopp för nyinvesteringar i vind och solkraft. Nätkapacitetsbrist kan avhjälpas genom att sprida elproduktionen jämnare geografiskt eller genom att bygga ut stamnätet så att det klarar av att överföra mer el.
Slutligen kan elunderskott bero på energibrist. Energibrist liknar effektbrist men här görs beräkningen under ett helt år. Energibrist uppstår när ett land är nettoimportör. Sedan 2011 har Sverige exporterat mer el än vad som importerats. Med andra ord finns det inte någon energibrist i Sverige utan elunderskotten består i att el inte produceras där den behövs och när den behövs.
Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.