På marginalen
Publicerad: 2017-08-15
Vill man studera hur effektivt ett skattesystem är och vilka incitament till ytterligare arbete eller annan ekonomisk aktivitet som finns gör man klokt i att studera marginalskatten och inte genomsnittsskatten. Dessvärre sammanblandas begreppen ofta. Vi reder ut hur måtten bör användas och när.
Ekonomer kan tyckas närmast besatta av marginaleffekter och marginalförändringar. Begreppen återkommer i allt från optimal produktion inom ett företagföretag:, som sker där marginalkostnader och marginalintäkter är lika stora, till den marginella tekniska substitutionskvoten mellan arbete och kapitalkapital:. För den som inte läst nationalekonominationalekonomi: eller har gymnasiemattens deriveringar färskt i minnet kan detta fokus på marginalförändringar lätt framstå som något udda.
Marginaleffekter avgör beteende
Fokus följer av att ekonomer ofta är intresserade av det som påverkar beteende. Teorin grundar sig i incitament, det är den marginella nyttan eller kostnaden av en förändring i beteende som är väsentlig. En individ som ska köpa en banan gör valet baserat på vad just den bananen kostar och ställer det mot den nyttan som bananen ger och mot lämpliga substitut. Det genomsnittliga priset på bananer under det senaste året spelar ingen roll. Det är kostnaden och nyttan av en extra banan som är avgörande för inköpsbeslutet.
Bananexemplet kan tyckas trivialt men kan med enkelhet översättas till arbetsmarknadenarbetsmarknaden:. Här är det marginalskattenmarginalskatten: på arbete som är det relevanta måttet för att ge svar på frågan om vilka incitament det finns till att arbeta mer. Vi kan tänka oss ett scenario där skatten på en inkomstinkomst:ökning över 20 000 kronor i månaden är 100 procent, så att all lönlön: går till skatt och löntagaren inte får ut någonting av att arbeta. I ett sådant läge kommer ingen att jobba extra. Det spelar ingen roll om skatten är noll procent upp till denna lönenivå. MarginalskattenMarginalskatten: bestämmer marginalnyttan och det är det som är relevant för beslutet att arbeta mer eller inte.
En person som tjänar 20 000 kommer inte att arbeta extra för att höja sin lönlön: till 30 000 trots att genomsnittsskatten bara blir 33 procent. All löneökning går till skatt och därför är det bättre att använda tiden till fritid.
Genomsnitt beskriver fördelningar
Genomsnitt är till skillnad från marginaleffekter ett statistiskt mått som beskriver ett medelvärde. Detta är användbart för att studera fördelningar. Eftersom vi behandlat marginalskattenmarginalskatten: kan vi fortsätta med genomsnittsskatten för att exemplifiera. Den genomsnittliga skatten på arbetsinkomster kan med fördel användas för att studera progressiviteten i skattesystemet.
Om vi studerar genomsnittsskatten på arbete grafiskt så ser vi att kurvan lutar uppåt vilket innebär att skatten är progressiv. Genomsnittsskatten kan bara stiga med ökad inkomstinkomst: om skattesatsen trappas upp.
Genomsnittsskatten är också användbar om man vill ha ett snabbt svar på frågan: ”Hur stor del av min inkomstinkomst: förra året gick till skatt?” I ett sådant fall är det bara att multiplicera med genomsnittsskatten så har man svaret. Men om det istället är framtiden som är av intresse, om man till exempel överväger att vidareutbilda sig för att på så sätt kunna höja sin lönlön:, är det inte förra årets genomsnittliga skatt som skänker vägledning. Då handlar det istället om hur mycket den extra ansträngningen kommer att ge på marginalen och det är precis därför ekonomer är så upptagna av marginaleffekter.
Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.