EU:s högsta arbetskraftskostnader

Publicerad: 2007-01-24

Internationellt jämförbar statistik visar att Sverige har de högsta arbetskraftskostnaderna inom EUEU:. Statistiken visar också att det är stor skillnad i nivån mellan unionens gamla och nya medlemsländer. Historiskt skapade stora nivåskillnader i arbetskraftskostnader samhällsekonomiska obalanser. Den risken finns också idag men obalanserna förväntas kunna anta nya former.

I begreppet arbetskraftskostnad räknas alla kostnader in som berör företagens anställda. I detta inkluderas givetvis lönlön: för arbetad tid men också lönlön: för icke arbetad tid så som semester och helgdagar m.m. Vidare innefattas också begreppet oregelbunden bonus och naturaförmåner, arbetsgivaravgifter enligt lag och avtal samt andra skatter på arbetskraften. Undersökningar av arbetskraftskostnader på den svenska arbetsmarknadenarbetsmarknaden: utförs kontinuerligt av exempelvis SCBSCB:.

Vill man göra en internationell jämförelse av arbetskraftskostnader uppkommer svårigheter att hitta tillförlitlig och jämförbar statistik. Traditionellt har jämförelser av statistiken fokuserat på tillverkningsindustrins arbetskraftskostnader men detta kan idag lätt bli missvisande. Orsaken är de senaste decenniernas förändringar i arbetsmarknadsstrukturen.

I Sverige har sysselsättningen inom industrin, av den totala sysselsättningen, minskat från 40 till 16 procent de senaste 40 åren. Samma trendtrend: återfinns i de flesta utvecklade ekonomierna där allt färre är anställda inom industriindustri: och fler inom tjänstesektorn samtidigt som tjänstehandeln växer. Med anledning av detta bör jämförelser av arbetskraftskostnader göras för hela näringslivetnäringslivet:.

Arbetskraftskostnader inom näringslivet

Utveckling mellan 1980-2005, USD/timme

Källa: OECDOECD:

Statistiken över ett antal utvalda västeuropeiska länder från OECDOECD: ger en fingervisning om den långtgående trenden och utvecklingen av arbetskraftskostnaderna. Statistiken kan dock skilja sig definitionsmässigt mellan länderna, både gällande arbetskraftskostnader och även antalet arbetade timmar.

En internationell jämförelse av Sveriges relativa position kräver att statistiken är harmoniserad, det vill säga använder samma definitioner för alla länder i jämförelsen.

Arbetskraftskostnader inom näringslivet

EU-25EU-25:*, EuroEuro:/timme, 2003, IndexIndex: EU-15EU-15:=100

Källa: EurostatEurostat:
* Avser 2002 för Österrike. Data för Irland finns inte tillgänglig.

Eurostats harmoniserade statistik visar att Sverige har de högsta arbetskraftskostnaderna inom EUEU:, relativt övriga länder. Arbetskraftskostnaderna är nästan 50 procent högre än genomsnittet för samtliga 25 EUEU:-länderna och cirka 30 procent högre än genomsnittet för de 15 gamla EUEU:-länderna. Lettland och Litauen, som har EUEU::s lägsta arbetskraftskostnader, ligger endast på åtta respektive tio procent av den svenska nivån.

Statistikens fördröjning har att göra med att EurostatEurostat: samlar in uppgifterna från respektive lands nationella statistikbyrå, varefter den bearbetas. Olika inlämnings- och bearbetningstider medför att det senaste jämförbara året är 2003. Trots detta är det inte så troligt att den inbördes rangordningen förändrats i någon större utsträckning de senaste åren.

Högre inflation och devalverad krona

Historiskt så har de svenska arbetskraftskostnaderna inom näringslivetnäringslivet: stigit, mer eller mindre, trendmässigt under större delen av 1970 och 80-talet fram till 1992. Under hela 1980-talet låg arbetskraftskostnaderna konstant över Sveriges viktigaste konkurrentländer. Då kompenserades detta genom att svenska företagföretag: tog ut högre produktpriser, vilket var en bidragande orsak till att den svenska inflationstakten också översteg konkurrentländerna.
Inflationen urholkade i sin tur värde och förtroende för svenska kronan, vilket tillslut omöjliggjorde Sveriges fasta växelkurssystem. Resultatet blev ekonomiska obalanser med efterföljande kostnadskris och upprepade devalveringar. Devalveringarna gav en kortsiktig fördel, framförallt för exportindustrin, men det skulle visa sig att åtgärden endast befäste de strukturella problemen och förhindrade nödvändiga strukturomvandlingar inom ekonomin.

Nya tider, nya obalanser

Nu är läget annorlunda. Inflationstakten hålls låg och stabil genom den oberoende Riksbankens penningpolitik, prisstabilitetprisstabilitet: är huvudmålet. Snabba ökningar och höga nivåer på arbetskraftskostnaderna kan därför, som var fallet tidigare, inte öka inflationen till en varaktigt högre nivå än omvärlden eller tvinga fram fallande växelkursväxelkurs: genom devalveringdevalvering:.

Vissa hävdar att för Sveriges del så kan stigande och nivåmässigt hög arbetskraftskostnad skapa nya obalanser inom ekonomin. Exempelvis kan detta innebära att företagen upplever det mindre lockande att anställa, vilket i slutändan också kan bidra till utflyttning av produktion och investeringar, ytterligare rationaliseringar och att företagföretag: slås ut i den internationella konkurrensen.

De höga arbetskraftskostnaderna kan också hämma den allmänna ekonomiska aktiviteten eftersom ökat inflationstryck också innebär att RiksbankenRiksbanken: kan tvingas att justera styrräntan uppåt, vilket har en avkylande effekt på ekonomin.

Högre arbetskraftskostnader relativt omvärlden kan därför påverka sysselsättningen och den generella ekonomiska aktiviteten mer negativt än vad som annars skulle vara fallet.