Utsläpp av partiklar

Partiklar i atmosfären har fått ökad uppmärksamhet eftersom studier visat på samband mellan partiklar och vissa sjukdomar och dödsfall. Dessa partiklar bildas till största delen vid förbränning. Partiklarnas förmåga att transporteras gör att detta, likt utsläppen av svaveldioxid, är ett gränsöverskridande problem.

Mellan 1990 och 2021 har Sverige minskat sina utsläpp av partiklar med 65 procent. Partiklar skickas ut i atmosfären från en rad källor. Traditionellt är förbränning en stor källa, men det finns andra stora källor som till exempel uppvirvling av stoft. Industrins direkta utsläpp av partiklar var föremål för omfattande åtgärdsarbete under 1970- och 1980-talen. Detta arbete har medfört att utsläpp via skorstenar och liknande i allmänhet har minskat.

Det skedde också en minskning av partikelutsläppen under 1990-talet. Detta berodde på förändringen av lokal uppvärmning. Omoderna och smutsiga vedpannor har försvunnit och bytts ut mot annan uppvärmning, nyare pannor och av fjärrvärmecentraler. 

Utöver de direkta utsläppen kan partiklar bildas i atmosfären genom reaktioner där olika gaser övergår till partiklar. De gaser som kan omvandlas är exempelvis svaveldioxid som kan oxideras till sulfat och därmed övergå i partikelform, så kallad aerosolform.

Även ämnen som ammoniak, kväveoxider och flyktiga organiska ämnen, så kallade VOC, kan på samma sätt övergå i aerosolform. Därför är åtgärder mot dessa ämnen också effektiva när det gäller begränsning av partikelförekomsten. De små partiklarna är på samma sätt som svavel- och kväveoxid ett gränsöverskridande problem eftersom de kan transporteras över långa sträckor i atmosfären.