Kommunal utbildning i privat regi

Andelen av kommunernas skolverksamhet som drivs av privata aktörer har stadigt ökat under 2000-talet, om än från låga nivåer. Under 2016 var det 12 procent av skolpengen som gick till fristående verksamhet (privata sektorn).

Skolan som drivs i kommunal regi inkluderar bland annat förskola, grundskola, gymnasieskola, särskola, kommunal vuxenutbildning, fritidsverksamhet och skolbarnsomsorg. 

Skolsektorn drivs av valfrihet, det vill säga, det är eleverna som väljer vilken skola de vill gå till. Alla elever har en skattefinansierad skolpeng som följer med till den skola som eleven väljer. Det är så skolor finansieras, kommunal skola som friskola. Skolpengen till fristående skolor beräknas utifrån kommunens budgeterade kostnad för sin skolverksamhet vilket innebär att skolpengen är lika stor oavsett om man väljer en kommunal eller fristående skola. I vissa fall kan däremot skolpengen innehålla ett tilläggsbelopp för elever som exempelvis har behov av särskilt stöd.

Under 2016 var det 12 procent av skolpengen som gick till privata sektorn. Det innebär att en åttondel av skolverksamheten finansierades av kommunerna men utfördes av privata företag. Kommunerna finansierade också via skolpeng 1,4 procent av verksamheten via kommunens egna kommunala företag, andra kommuner, kommunalförbund, landsting och stat. Totalt sett finanserades nästan 18 procent av skolverksamheten på detta sätt, vilket motsvarade 47 miljarder kronor under år 2016.

Köp av verksamhet innebär att den ansvariga kommunen normalt sett köper tjänster från en annan aktör, det innebär alltså att kommunerna finansierar verksamheten men att en annan aktör utför tjänsten. Inom skolsektorn handlar det oftast om att en friskola utför skolverksamheten samtidigt som kommunen finansierar den genom skolpengen. Annan aktör inkluderar till exempel ett privat företag. Det kan också inkludera ideella föreningar och stiftelser eller kommunägda företag. Kommuner får finansiera verksamhet från andra delar av den offentliga sektorn men hur detta får ske regleras i speciallagstiftning.