Världshandeln historiskt

Sedan den industriella revolutionen har det ekonomiska utbytet mellan världens länder ökat kraftigt. Perioder av ekonomisk liberalism och tillväxt har dock avbrutits av skeden då världshandeln stagnerat. Sedan finanskrisen 2008 befinner sig världsekonomin i just en sådan period.

De senaste 150 åren har det skett en enorm välståndsökning i världen. Inkomster har stigit, fattigdomen minskat och produktiviteten stegrats. En viktig drivkraft bakom dessa förbättringar har varit ett allt större handelsutbyte mellan världens länder. Handeln har möjliggjort specialisering och en mer effektiv produktion.

Precis som BNP-tillväxten har världshandeln vuxit exponentiellt sedan 1800-talet. Tillväxten har varit så kraftfull att det kan vara svårt att utläsa upp- och nedgångar som ligger längre tillbaka i tiden. I diagrammet ovan förminskas de i förhållande till de enorma handelsvolymerna vi upplever idag.

För att tydligare kunna urskilja perioder av tillväxt och stagnation kan man därför dela in denna långa tidsrymd i kortare faser (se tabell nedan). Det blir då tydligt att vägen fram till dagens globaliserade ekonomi inte varit helt friktionsfri. Krig, nationalism och ekonomiska kriser har inneburit att handeln periodvis saktat in och till och med sjunkit.

Global exporttillväxt under olika perioder

Genomsnittlig årlig exporttillväxt, procent

Procent
1800-18140,4Napoleonkrigen (1803-1815)
1814-19143,9Industriell expansion, liberala reformer
1914-1918-5,6Första världskriget (1913-1918)
1918-19295,5Glada 20-talet, ekonomisk expansion
1929-1933-8,4Den stora depressionen
1933-19383,7Upptaktsåren till andra världskriget
1950-19738,2Rekordåren, efterkrigstidens tillväxtperiod
1973-19832,5Oljekriser (1973 och 1979), lågkonjunktur
1983-20085,7IT-revolutionen, globala värdekedjor, WTO
2008-20182,0Finanskrisen och inbromsning i världshandeln
LADDA NER
Källa: Federico, G and Tena Junguito, A. 2016; UNCTAD Stats; egna beräkningar.

Den första stora tillväxtperioden för världshandeln tog fart i samband med att Napoleonkrigen avslutades 1815. Uppgången fortsatte sedan under hela 1800-talet ända fram till första världskriget. Denna epok beskrivs ibland som den moderna globaliseringens första fas. Industrialiseringen omdanade samhället och världsekonomin i grunden, samtidigt som handelshinder reducerades. Många länder anammade frihandelsprinciper och liberaliserade sina ekonomier, så även Sverige.

Efter första världskriget, som gjorde att handelsvolymerna minskade med omkring en fjärdedel, återupptogs tillväxten ända fram till den stora depressionen. Flera länder började därefter gå i mer protektionistisk riktning, däribland USA som genom Smoot-Hawley Act 1930 införde höga importtullar. Vid slutet av depressionens mest akuta fas, 1933, hade världshandeln krympt med 30 procent jämfört med 1929 och med fem procent jämfört med nivån 1913.

De ekonomiska problemen fortsatte sedan under resten av 1930-talet och handelstillväxten var relativt svag ända fram till andra världskriget. För att få till en nystart för världsekonomin samlades de allierade nationerna mot slutet av kriget i Bretton Woods, USA. Målet för konferensen var att sätta punkt för den ekonomiska nationalismen, bland annat genom minskade handelshinder och friare kapitalflöden. De idéer som genomsyrade samtalen lade grunden till en ny tillväxtperiod som skulle höja det ekonomiska välståndet, minska fattigdomen och öka det ekonomiska utbytet mellan världens länder. Åren som följde skulle bli mycket framgångsrika. I Sverige kallas de för rekordåren. I USA används ofta termen the golden age of capitalism. I genomsnitt ökade exportvolymen i världen med över åtta procent per år under denna tid – en sedan dess oöverträffad tillväxttakt.

Den imponerande expansionen skulle dock komma till sitt slut under det tidiga 1970-talet. Världsekonomin drabbades då av den första oljekrisen, 1973, och ett par år tidigare, 1971, hade Bretton Woods internationella valutasystem börjat falla isär. Resten av decenniet och det tidiga 1980-talet skulle i motsats till föregående årtionden präglas av ekonomisk stagnation. Exporttillväxten bromsade in och uppgick endast till 2,5 procent per år 1973-1983.

När lågkonjunkturen i början på 1980-talet avslutades tog en ny ihållande tillväxtperiod för världshandeln vid. Den skulle pågå under 25 omvälvande år, som bland annat såg sovjetsystemets sammanbrott och en helt ny typ av ekonomi växa fram genom IT-revolutionen. Perioden präglades också av handelsliberaliseringar, inte minst genom inrättandet av Världshandelsorganisationen, WTO. Dessutom förändrade många företag sina produktionsprocesser genom att man i ökad utsträckning spred ut tillverkningen till olika länder och underleverantörer. Produktionen blev på så vis mer specialiserad och geografiskt fragmenterad. Tillväxten av dessa globala värdekedjor började successivt att svara för en allt större del av handelsflödena. Totalt växte världshandeln med nära 6 procent om året under denna tid, en mer än dubbelt så hög takt jämfört med 1970-talet.

Den senaste utvecklingen, efter finanskrisen 2008, visar åter på en långsammare handelstillväxt. Enligt FN-data har exportvolymen vuxit med i genomsnitt 2 procent om året under perioden 2008-2018. En viktig orsak till detta är att det skett en inbromsning av handeln inom globala värdekedjor. Detta beror i sin tur i alla fall delvis på den ökade politiska osäkerheten, med bland annat handelskonflikter och ökad protektionism. Osäkerheten har gjort det mer riskfyllt för företag att sprida ut sin produktion till många länder. Även de ökade handelshindren som sådana har naturligtvis också bidragit till att dämpa exporten.