Strukturen på Sveriges arbetsmarknad

Hur många som arbetar, var man arbetar och vilka som arbetar beror i hög utsträckning på de institutioner och strukturer som finns på en arbetsmarknad. Strukturen på arbetsmarknaden är viktig att förstå för att dels veta vad som fungerar men kanske ännu viktigare vad som inte fungerar. Den här sidan erbjuder statistik som visar förutsättningarna på den svenska arbetsmarknaden

Hur stark viljan är att ta ett jobb kan bero på vad man får för pengar i ersättning från till exempel a-kassa om man inte jobbar. För att förstå incitamenten för en person att vilja arbeta går det att titta på den så kallade alternativkostnaden, det vill säga vad kostar det individen att inte ha ett arbete? Ju högre ersättningar man får från annat håll desto mindre incitamentet har man att vilja arbeta eftersom inkomskillnaden blir mindre. Ovan kan du se ett diagram över hur stor andel av BNP som de sociala ersättningarna utgör. Där går det se att Sverige placerar sig över länder som Island och Norge men under Danmark och Finland. Sociala ersättningar utgörs av kostnader som täcker sjukvård, sjukdom, funktionsnedsättning, pensioner, barn och familj, bostäder, arbetslöshet och social exkludering.

I samhällsdebatten pratas det idag ofta om att det råder hög arbetslöshet i Sverige samtidigt som vi har en betydande brist på arbetskraft. Det går att fråga sig hur detta går det ihop? I samhällsdebatten pratas det ofta om ”enkla jobb” och huruvida de kan ha en roll i att lösa arbetslösheten bland de med låg eller ingen utbildning alls. Eurostat för statistik över hur stor andel av olika länders anställda (15-74 år) som har yrken med låga eller inga utbildningskrav. År 2020 visade den här statistiken att Sverige hade näst lägst andel av den här typen av jobb, endast Norge hade färre. Sveriges andel motsvarade endast 4,3 procent samtidigt som EU-genomsnittet låg på cirka 8,4 procent.

Vad består sociala ersättningar av?

Sociala ersättningar är ett brett begrepp som innefattar många saker. Det är därför viktigt att förstå vad de olika delarna består i beroende vilket land som diskuteras. Diagrammet ovan visar att det skiljer sig mycket mellan hur länders sociala ersättningar fördelas. På Island utgörs cirka 31 procent av de sociala ersättningarna av pensioner medan det i Sverige och Finland rör sig om närmare 45 procent. Sjukvården utgör istället cirka 52 procent av de sociala ersättningarna på Island medan de i Sverige är närmare 37 procent samtidigt som det i Finland endast är cirka 32 procent.

För att sätta ersättningsformerna i ett annat perspektiv går de att bryta ned som andel av BNP. Exempelvis går det titta på hur stor andel som arbetslöshetsersättningen utgör. Finland har då klart högst andel följt av Danmark och sedan Tyskland och Sverige. Vad som ska noteras är att den här ersättningsformen endast utgör cirka 1 procent av BNP i de undersökta länderna. Ersättningar för pension och sjukvård utgör en betydligt större andel av BNP vid en jämförelse.

Höga marginalskatter skapar sammanpressad lönestruktur

Hur omfördelningen av resurser fungerar är centralt för att också förstå incitamenten till att vilja arbeta och delta på arbetsmarknaden. Olika länders skattesystem ger en inblick i hur lönestrukturen ser ut och därigenom även arbetsmarknaden. En generell bild över hur olika länders skattetryck ser ut går att finna på följande sida. Men en löneförhöjning betyder även olika saker i olika länder beroende på vad du tjänar. I diagrammet ovan visas exempel på vad en löneökning på en krona för en höginkomsttagare innebär ur ett skattemässigt perspektiv. Studien som tagit fram statistiken visar ett brett spann från 29 procent i marginalskatt i Bulgarien till 76 procent i Sverige.

Löneskillnaderna är även olika beroende på ålder, diagrammet nedan beskriver löneskillnaderna mellan tre olika åldersgrupper. i Sverige tjänar de i åldrarna 25-54 drygt 30 procent mer än de i åldrarna 15-24. Det är en relativt liten skillnad vid en jämförelse med några av de länderna som liknar oss mest. I Tyskland är exempelvis skillnaden drygt 42 procent samtidigt som den i Danmark är drygt 40 procent. Den här skillnaden beror bland annat på att Sverige har relativt höga ingångslöner och därav blir löneutvecklingen inte lika stor. Om man istället jämför åldrarna 25-54 med 55-64 så placerar sig Sverige mer i mitten där de i åldrarna 55-64 tjänar cirka 8 procent mer. I Norge och Tyskland är skillnaden cirka 10 procent medan den i Danmark och Finland istället är runt 2,5 procent.

Anställningsbarheten bland unga 

 

För att skapa en effektiv arbetsmarknad på sikt är det viktigt att utbudet från arbetskraften och efterfrågan bland näringslivet matchar varandra. Ett exempel på hur det går att mäta kan vara att titta på hur anställningsgraden efter avslutad utbildning ser ut. Tabellen ovan visar hur stor den totala andelen av nyligen examinerade i ålder 20-34 som fick en anställning. Examen omfattar både gymnasiet och högskoleutbildning. I Sverige var andelen cirka 86 procent vilket var högre än genomsnittet i EU (78%).

Tittar man närmare på gymnasieutbildade så går de att dela in dem i generella gymnasielinjer samt de med en tydligare yrkesinriktning. I Sverige så har examinerade elever på de linjer med en tydligare inriktning mot specifika yrken en högre anställningsgrad än de som valt mer generella linjer. Skillnaden går att se i diagrammet ovan och motsvarar cirka 8 procentenheter.