Korttidspermittering

Nära 85 500 ansökningar om korttidspermittering har kommit in till Tillväxtverket sedan 7 april. Högst antal har korttidspermitterats i storstadslänen, men tar man hänsyn till storleken på den regionala arbetsmarknaden är fördelningen mer jämn mellan länen. Totalt har drygt 580 000 anställda gått ner i arbetstid.

Permittering är möjligheten för en arbetsgivare att dra ner arbetstiden för att undvika uppsägningar vid tillfälliga ekonomiska svårigheter. I samband med coronakrisen infördes i mars 2020 ett tillfälligt system för korttidsarbete som ger arbetsgivaren möjlighet att dra ner arbetstiden till 80, 60 eller 40 procent av en heltid. Arbetstagaren behåller under tiden mellan 92 och 96 procent av lönen. Systemet kompletterades i början av april med ytterligare en permitteringsnivå som gällde perioden maj till juli 2020 och möjliggjorde en neddragning upp till 20 procent av arbetstiden med 88 procent av lönen. Lönetaket för ersättning ligger på 44 000 kronor i månaden, oavsett nedsättningsgrad och period. (Du kan läsa mer om reglerna kring korttidspermittering hos Tillväxtverket.)

En större del av den minskade löneinkomsten kopplad till arbetstidsnedsättningen täcks upp av staten samtidigt som arbetsgivaren betalar en något högre timlön för de timmar som fortfarande arbetas. Hittills har stöd omfattande omkring 28,7 miljarder kronor beviljats för 582 111 anställda. Till antalet utmärker sig storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne med flest korttidspermiteringar. Sett i förhållande till antalet anställda totalt i näringslivet är fördelningen dock jämnare mellan länen. Omkring 24 procent av de anställda i Västra Götaland, Jönköping och Södermanland  har varit korttidspermitterade vid minst ett tillfälle sedan början av mars.

Korttidspermittering

Per län efter arbetsplatsens placering

Beviljat belopp, milj. kronorAntal beviljade ansökningar
Stockholm9 699,824 845
Västra Götaland7 446,012 295
Skåne2 556,17 947
Jönköping1 027,42 424
Östergötland901,22 375
Södermanland815,51 394
Halland649,52 251
Västmanland566,31 516
Uppsala543,21 918
Gävleborg527,01 419
Värmland523,91 584
Örebro495,61 556
Dalarna473,91 586
Kalmar455,61 136
Kronoberg431,81 019
Västerbotten426,91 472
Västernorrland389,91 178
Norrbotten365,91 340
Jämtland239,7945
Blekinge203,3650
Gotland69,6393
Totaler28 808,171 243
Källa: Tillväxtverket
Not: Data avser perioden 7 april - 22 oktober.

Dagens tillfälliga system om korttidspermittering träde i kraft den 7 april och gäller retroaktivt från 16 mars fram till årets slut. Det baseras på en tidigare lag om korttidsarbete från 2014. Det ordinäre systemet har inte använts tidigare då Sveriges ekonomi generellt visat en stark tillväxt under senare år. Systemet kräver att regeringen aktiverar det vid lågkonjunktur eller om det fanns en påtaglig risk för en sådan i närtid. I det tillfälliga systemet kan arbetsgivaren själv ansöka om stödet vid tillfälliga ekonomiska störningar. För att en arbetsgivare ska få använda korttidspermittering krävs dock att detta avtalas om i kollektivavtal eller att 70 procent av arbetskraften omfattas och är överens om villkoren.

Hittills har korttidsarbetet avtalats i nära 558 av de totalt 666 kollektivavtal som finns inom privat sektor. Det innebär att 90 procent av de anställda i näringslivet som har kollektivavtal, mer än 2 miljoner arbetstagare, omfattas av de regelverk som gäller vid korttidsarbete.

 

Permitteringar – historik

Möjligheten att permittera personal är inget nytt eller unikt fenomen utan något som förekommit tidigare i Sverige och som även är vanligt i andra länder. Hur det finansieras och vilka regler som gäller skiljer sig naturligtvis åt och har förändrats över tid. Tyskland var mycket tidiga att implementera åtgärden och hade ett regelverk på plats redan under 1920-talet medan andra länder satte igång system under efterkrigstiden. Under finanskrisen användes permittering i 22 av EU:s medlemsländer.

Sverige hade ett permitteringslönesystem på plats 1989. Arbetsgivaren betalade då full lön till arbetstagaren under permitteringen och kunde i sin tur ansöka om ersättning där en del betalades av staten och en kompletterande ersättning betalades genom en kollektivavtalad överenskommelse mellan fack och arbetsgivareförbund. I samband med 90-talskrisen blev trycket på A-kassan och permitteringsutbetalningarna stort och systemet skrotades i samband med budgetsaneringen.

När finanskrisen slog till i slutet av 00-talet ökade behovet av ett nytt system. Resultatet blev de så kallade krisavtalen som förhandlades fram mellan fack och arbetsgivareförbund under 2009. Det innebar att de anställda kunde gå ner i arbetstid samtidigt som lönen minskades.