Jobb skapas på olika sätt

Fokus på färre arbetslösa

Sett ur ett arbetsmarknadsperspektiv befinner sig alla personer i vuxen ålder antingen i eller utanför arbetskraften. I arbetskraften finns de som har ett arbete, det vill säga är sysselsatta, eller de som aktivt söker ett arbete, det vill säga är arbetslösa. Utanför arbetskraften står man om man av olika anledningar inte kan eller vill arbeta. Detta är inget statiskt system utan personer går ständigt mellan dessa grupper.

Ofta pratar man om att så många som möjligt ska vara i arbete. Ibland syftar man då på att så få som möjligt ska vara arbetslösa. Att arbetslösheten minskar behöver dock inte betyda att fler personer arbetar. Man kan som sagt också gå från arbetslöshet till exempelvis förtidspension, studier eller sjukskrivning, det vill säga, bort från arbetskraften.

Fler arbetslösa kan ge högre sysselsättning

Det är dock viktigt att just sysselsättningen ökar och att fler personer faktiskt arbetar och bidrar med resurser till vår samhällsekonomi. Intressant är att den senaste Långtidsutredningen konstaterar att fler jobb skapas av ett större arbetskraftsutbud, det vill säga, fler människor i arbetskraften. Tillgången på arbetskraft anses vara en ”absolut förutsättning för att nya jobb ska uppstå” och sysselsättningen ska öka. Detta innebär att fokus borde ligga på att få fler att gå från att stå utanför arbetskraften till att vara en del av den.

Tillgången på arbetskraft anses vara en ”absolut förutsättning för att nya jobb ska uppstå”

Hur kan då fler i arbetskraften skapa nya jobb? Analysen handlar om att ju fler människor som finns i arbetskraften desto större är konkurrensen om arbetstillfällena. Högre konkurrens innebär att tillväxten i lönenivåerna inte skenar iväg vilket medför att företagen har råd att anställa fler. Om det däremot finns arbetskraftsbrist har de anställda större möjligheter att driva på lönenivåerna.

Ett problem i Sverige är dock att det finns arbetskraftsbrist samtidigt som det finns arbetslösa. En del av problematiken är dels att det finns många arbetslösa som står långt utanför arbetsmarknaden och i praktiken faktiskt inte är konkurrenskraftiga. Dels också att det finns en matchningsproblematik på arbetsmarknaden. Det handlar inte bara om att arbetsutbudet ska öka, arbetsgivare och arbetstagare måste också kunna hitta varandra.  

Sysselsättning handlar om företagarna också

I analysen av hur sysselsättningen kan ökas fokuserar Långtidsutredningen nästan uteslutande i termer av att öka antalet anställningar. Sysselsättning kan dock också skapas genom att folk skapar sina egna jobb genom att bli företagare. Intresset för att vara företagare är dock lågt i Sverige. Enbart 8,5 procent av svenskarna uppger att de är intresserade av att vara företagare i Global Entrepreneurship Monitors, GEM, senaste internationella studie.

Det faktiska antalet företagare är ännu färre, cirka 7 procent av befolkningen i åldern 15-64 år. Den andelen har inte förändrats nämnvärt under hela 2000-talet. Precis som Sverige behöver anställda behöver vi också företagare.

Styrkor och svagheter för svenskt nyföretagande

Frågan som kan vara värd att ställas är varför svenskar i så låg utsträckning är intresserade av att vara företagare relativt att ta en anställning. Det finns givetvis många anledningar. Några av de mer strukturella anledningarna  som skulle kunna förbättras finns utpekade i senaste rapporten från GEM. Dessa är:

• Det är ett långt kliv mellan forskning och utveckling och kommersialiseringsgraden av nya produkter för små företag.
• Skatte- och regelstrukturen anses missgynna små företag.
• Sverige har en låg nivå av entreprenöriell utbildning på grundskolan.

Att få fler människor i arbete är viktigt. Långtidsutredningens analys handlar om att öka arbetskraften men också bland annat konkurrenskraften bland de arbetslösa. Det är naturligt att Långtidsutredningen studerar sysselsättningen med fokus på anställningar eftersom sysselsättningen till mycket stor del består av just anställda. Men möjligheten att bli företagare borde inte glömmas bort, företagare är ju trots allt också arbetsgivare.