Avtalsrörelsen 2010– en rysare?

Den svenska modellen

Arbetsmarknaden handlar om utbud och efterfråga på arbetskraft och hur priset på arbetskraft sätts, det vill säga lön och andra arbetsvillkor. Priset för arbetskraften är viktig dels för arbetstagarnas personliga ekonomiska välfärd men också för företagandet och näringslivet. Arbetskraftskostnaden står trots allt för i snitt nästan 65 procent av näringslivets förädlingsvärde.

I Sverige har vi en arbetsmarknad som fungerar på ett unikt sätt jämfört med många andra länders arbetsmarknader. Vår arbetsmarknad brukar därför benämnas som ’den svenska modellen’. Denna modell innebär bland annat att löner och andra arbetsvillkor styrs mer genom kollektivavtal än genom lagar. I Sverige finns det till exempel inga lagar om minimilöner, dessa avtalas istället fram.

Det finns dock några lagar som reglerar minimivillkor på arbetsmarknaden. Det går alltså inte att förhandla helt fritt om allting på arbetsmarknaden. De två viktigaste lagarna är lagen om anställningsskydd, LAS, och lagen om medbestämmande i arbetslivet, MBL. LAS innehåller minimiregler för hur en anställning får ingås och avslutas. MBL innehåller bland annat regler om kollektivavtalsförhandlingar samt rätten till medbestämmande genom kollektivavtal.

Vad är ett kollektivavtal?

Ett kollektivavtal är ett skriftligt avtal mellan olika parter på arbetsmarknaden såsom en arbetsgivare eller ett arbetsgivarförbund och ett fackförbund. Kollektivavtalet reglerar löner och ersättningar som till exempel övertids- ersättningar samt andra arbetsvillkor på arbetsplatsen. I många fall reglerar kollektivavtalen också antalet semesterdagar, anställningsformer och arbetstider. Avtalen är också tidsbegränsade, vanligtvis brukar kollektivavtalen gälla i cirka tre år. Innan ett kollektivavtal går ut träffas arbetsmarknadens parter en tid innan och förhandlar om ett nytt kollektivavtal. När flera förhandlingar om olika kollektivavtal pågår samtidigt brukar detta kallas en avtalsrörelse.

I Sverige omfattas 91 procent av alla anställda av kollektivavtal.

Hur en förhandling går till beror på hur väl parterna kan komma överrens. Båda parter har dessutom stridsåtgärder att ta till om de inte kan komma överens. De anställda kan till exempel gå ut i strejk medan arbetsgivare kan besluta om lockout. Detta är givetvis kostsamt för båda parter. När ett kollektivavtal väl har skrivits under så får parterna inte längre ta till några stridsåtgärder så länge avtalet gäller. Då gäller fredsplikt.

I Sverige omfattas 91 procent av alla anställda av kollektivavtal. Ungefär 300 000 anställda av dessa inkluderas genom så kallade hängavtal som innebär att en arbetsgivare som inte är medlem i ett arbetsgivarförbund själv ingår ett kollektivavtal med ett fackförbund. Totalt kommer avtalsrörelsen under 2010 beröra cirka 3,3 miljoner anställda inom både den privata och offentliga sektorn.

Tre steg – centralt, lokalt och individuellt

Avtal om löner och andra arbetsvillkor förhandlas på olika nivåer. Kollektivavtal förhandlas främst på två nivåer: centralt och lokalt. Centrala kollektivavtal eller förbundsavtal ingås mellan olika branschers arbetsgivar- och fackförbund. I många fall sluts därefter också lokala kollektivavtal mellan enskilda företag och lokala fackförbund om tillämpningen av det centrala avtalet. Det finns dessutom en tredje avtalsnivå, den individuella nivån vilket är det anställningsavtal som sluts mellan den enskilde arbetsgivaren och den anställde.

Genomgående för denna process är att alla dessa avtal kan leda till förbättringar men får inte leda till försämrade villkor jämfört med de tidigare slutna avtalen. Kollektivavtalen kan därmed ses som en miniminivå. Parter i lokala eller individuella avtal kan också avtala om sådant som inte regleras i de avtal som slutits på högre nivå, det vill säga komplettera avtalen. Meningen med denna tre-stegs-struktur är att ge företag och anställda möjlighet att anpassa reglerna till sin egen situation.

Förhandlingsprocesserna

Arbetsmarknadens parter

Det finns många olika organisationer med olika funktioner på arbetsmarknaden. Arbetsgivar- och fackförbund är de som förhandlar om kollektivavtal. Utöver det finns även så kallade centralorganisationer som arbetsgivar- och fackförbunden kan bli medlemmar hos och som bland annat hjälper till att samordna förhandlings- processerna samt föra opinionsbildning inom prioriterade områden. För arbetstagarna så finns till exempel LO, TCO samt Saco och för de privata arbetsgivarna så finns Svenskt Näringsliv. Dessa centralorganisationer är alltså inte direkt delaktiga i förhandlingarna om kollektivavtalen. Däremot förhandlar Svenskt Näringsliv och LO om avtalsförsäkringar åt sina medlemsförbund. TCO och Saco:s medlemsförbund representeras av olika organisationer beroende på om det rör sig om offentlig eller privat sektor. Inom privat sektor förhandlar främst samverkansorganisationen PTK. Avtalsförsäkringar är försäkringar som kompletterar de lagreglerade förmånerna, till exempel avtalspension och sjukersättning.

Avtal 2010 – största avtalsrörelsen på länge

Avtalsrörelsen år 2010 är rekordstor i modern tid. Totalt ska som sagt avtal som omfattar 3,3 miljoner anställda omförhandlas. Den 31 mars symboliserar dessutom ödesdagen för avtalsrörelsen 2010 för det är då majoriteten av kollektivavtalen går ut. Det är också då som nya kollektivavtal helst ska ha förhandlats fram för att ersätta de som går ut. Själva förhandlingsprocessen startar alltså långt innan den 31 mars. Nyligen presenterade några av arbetsmarknadens parter sina lönekrav för de centrala avtalen.

Avtalsrörelsen år 2010 är rekordstor i modern tid. Totalt ska avtal som omfattar 3,3 miljoner anställda omförhandlas.

Arbetsgivarsidan har framfört krav på 0 procents löneökningar i de centrala avtalen. Detta innebär att det blir upp till de lokala och individuella förhandlingarna att bestämma takten för löneökningarna. Bakgrunden till kravet om 0 procents löneökning är ståndpunkten att löneökningarna varit för höga under 2009 samt att givet den rådande lågkonjunkturen så borde förhandlingarna drivas på en lokal nivå snarare än på central nivå. Från arbetstagarnas sida har bland annat krav från de fackförbund som är medlemmar i LO presenterats där bland annat en löneökning på minst 620 kronor per månad, dock lägst 2,6 procent av avtalsområdets snittlön, framförts. Fackförbunden inom LO har dessutom krävt ytterligare 125 kronor per månad för de anställda som har en månadslön som är lägre än 21 300 kronor samt förändring av villkoren i avtalsförsäkringarna. Det är utifrån dessa och parternas ytterligare krav de centrala förhandlingarna kommer att inledas.

Verkligheten, en central fråga

Arbetskraftskostnaden är den absolut största kostnaden för ett företag och inom den offentliga sektorn. En ökning på bara några få procent blir därför snabbt väldigt kännbart och kan påverka till exempel konkurrenskraften på marknaden negativt, särskilt för exporterande företag. Men kollektivavtalen är dessutom viktiga för alla de anställda i Sverige i form av inkomst och personlig välfärd.
 
Målet med avtalsförhandlingarna är därmed att försöka enas om en trolig prognos för framtiden samt hur stor ökning av arbetskraftskostnaden företagen och den offentliga sektorn klarar. Detta kommer nog inte bli det lättaste med tanke på det senaste ekonomiskt skakiga året.

Läs mer:
Så sätts din lön
Avtal 2007