Ger 90-dagarsgarantin fler jobb?

Ingen ungdom ska vara arbetslös i mer än 90 dagar innan hen erbjuds jobb, utbildning eller en insats som leder till jobb. Detta är målsättningen för den så kallade 90-dagarsgarantin som lanserades 2014. Precis som namnet antyder sätter garantin en bortre gräns inom vilken ungdomar mellan 16-24 år ska får hjälp att ändra sin situation på arbetsmarknaden efter inskrivning hos Arbetsförmedlingen.

I början av december i år kom det positiva beskedet att målsättningen hade uppnåtts och att den gett tydliga effekter. Tiden det tar att fånga upp arbetslösa ungdomar har kortats ned från i genomsnitt 80 till 53 dagar och den öppna arbetslösheten bland ungdomar har sjunkit betydligt. Att Arbetsförmedlingens process kortats ned och att arbetslösheten sjunker bland ungdomar är naturligtvis mycket positivt, men det finns ändå anledning att kika lite närmare på utvecklingen.

Till att börja med har antalet unga som är i behov av 90-dagarsgarantin minskat påtagligt under de senaste åren. Detta beror främst på två faktorer. Dels har konjunkturen stärkts och då unga är särskilt känsliga för konjunkturförändringar har nedgången i ungdomsarbetslösheten blivit extra påtaglig. Utöver den konjunkturella effekten har ungdomsgruppen 16-24 år även genomgått en demografisk förändring och minskat med omkring 80 000 personer sedan 2012. Antalet unga i den berörda åldersgruppen har alltså minskat samtidigt som chanserna att få arbete ökat och en naturlig konsekvens blir att antalet som behöver stöd i arbetssökandet också blivit lägre.

Status 90 dagar efter inskrivning

Kikar man på hur det har gått för de ungdomar som ändå omfattats av 90-dagarsgarantin kan man se att det finns positiva effekter av satsningen. Inte minst då att andelen unga som är öppet arbetslösa efter 90 dagars inskrivning har minskat från 47 procent i september 2014 till dryga 30 procent i september 2017.

Mindre positivt i sammanhanget är dock att andelen som gått till arbete eller utbildning, det vill säga det som är det egentliga syftet med arbetsmarknadspolitiken, i stort sett varit oförändrad under samma period. Fortfarande kommer endast lite drygt 20 procent, det vill säga ungefär var femte ungdom, i arbete inom 90 dagar. Inte heller har andelen som går vidare till utbildning ökat. Minskningen i andelen öppet arbetslösa kan istället främst förklaras av att en allt större andel av ungdomarna hamnar i arbetsmarknadspolitiska program. Till skillnad från de ytterst små variationerna i de två föregående grupperna har andelen här nära tredubblats under de tre senaste åren.

Förändrade förutsättningar

Införandet av en bortre tidsgräns verkar alltså ha minskat tiden som en arbetslös ungdom är öppet arbetslös, men den har inte inneburit att fler kommer i arbete eller utbildning. Istället hamnar fler unga i arbetsmarknadspolitiska program än tidigare. En möjlig anledning till utvecklingen kan vara att sammansättningen av gruppen unga arbetslösa förändrats under de senaste åren. Allt fler av dagens arbetslösa ungdomar har nämligen allt kortare utbildning i ryggsäcken och allt fler är nyanlända flyktingar. Detta skapar nya utmaningar när det kommer till att bryta ungas arbetslöshet – utmaningar som enligt Arbetsförmedlingen inte går att lösa enbart genom utbildning. Att det skapas fler jobb med låga utbildningskrav och att trösklarna till arbetsmarknaden sänks är några av de åtgärder som myndigheten själv nämner som lösningar för att underlätta övergången till arbete för dagens arbetslösa ungdomar.