Vård och omsorg i privat regi

Vårdsektorn är landstingens ansvarsområde medan omsorgssektorn är kommunernas ansvarsområde. I vårdsektorn inkluderas bland annat vårdcentraler, sjukhus och psykiatrisk vård. I omsorgssektorn inkluderas bland annat äldreomsorg, hjälp vid funktionshinder och individ- och familjeomsorg.

Att landstingen och kommunerna har ansvar för dessa sektorer innebär det inte att de behöver utföra verksamheterna, de kan välja att istället finansiera en annan aktör, till exempel ett privat företag, som då utför verksamheten. Om landstingen och kommunerna vill att någon annan ska utföra verksamheten ska traditionellt sett en upphandling ske. De aktörer som vill utföra verksamheten får då delta i upphandlingar för att kunna få ett kontrakt att bli finansierad med offentliga medel. Sedan 2009 finns dock ett alternativ till detta system, det kallas valfrihetssystemet.

Introduktion av ett nytt system baserat på LOV

Sedan 2009 finns det ett nytt system som alternativ till upphandlingssystemet. Detta nya system baseras på en ny lag, Lagen om Valfrihetssystem, LOV. Syftet med det nya systemet är att öka konkurrensen inom vård- och omsorgssektorerna. Det nya valfrihetssystemet innebär att företag inte tävlar om anbud genom upphandling från offentlig sektor. Istället får alla aktörer som uppfyller ett antal kriterier gällande kostnad och kvalitet möjlighet att erbjuda sina tjänster. Dessa aktörer, till exempel privata företag, blir skattefinansierade för de invånare som väljer de aktörerna. Detta innebär att invånarna får möjligheten att själv välja vart de vill gå, offentligt eller privat. Valfrihetssystemet är tillämpningsbart inom hälso- och sjukvården samt inom äldreomsorgen och omsorgen om funktionshindrade. Det är alltså inte tillämpbart inom till exempel barnomsorgen.   

Vårdval från 2010

Det är frivilligt för landstingen och kommunerna att själva bestämma om de vill införa valfrihetssystemet eller inte. Det finns dock ett undantag, från och med 2010 är det obligatoriskt för alla landsting att tillämpa valfrihetssystemet inom primärvården, vilket bland annat inkluderar vårdcentraler. Det är detta som vanligtvis kallas för Vårdval. Om landstingen och kommunerna väljer att införa valfrihetssystemet inom andra verksamhetsområden är det dock upp till dem att själva välja vad systemet ska kallas. Vanliga benämningar är till exempel Fritt val och Hälsoval.

Valfrihetssystemet innebär inte högre avgifter

Vård- och omsorgssektorerna finansieras av offentliga medel. Dessa sektorer tar också ut avgifter från sina besökare. Avgifterna är reglerade både i upphandlingssystemet och valfrihetssystemet och varierar inte beroende på system eller på om det är offentlig sektor eller en annan aktör som utför tjänsten.

Det finns dock också helt privata aktörer på marknaden som inte finansieras av skattemedel. Dessa privata aktörer tillämpar fri prissättning och avgifterna kan därför variera. Trots egenfinansiering står ändå helt privata aktörer under tillsyn av Socialstyrelsen för att säkra vård- och omsorgskvaliteten i Sverige.

Tandvården fungerar annorlunda

Tandvården har ett annat system för finansieringen. Inom tandvården råder fri prissättning. För människor under 20 år samt för specialisttandvård är landstingen ansvariga att erbjuda tandvård. För människor över 20 år är staten ansvarig att erbjuda tandvård. Staten subventionerar tandvården för folk över 20 år bland annat genom Försäkringskassan som erbjuder ett tandvårdsstöd. Det finns också tydliga riktlinjer om vad tandvården ska kosta så att människor ska veta vad som är rimligt att betala. För människor under 20 år är tandvården gratis. Då betalas den helt av landstinget. Man kan då välja att gå till Folktandvården som drivs av landstinget eller till andra aktörer som då får skattefinansierad ersättning för sina utgifter under förutsättning att de uppfyller de krav som finns.

Läs mer:

Vården i privat regi

Omsorgen i privat regi 

Upphandling inom offentlig sektor