Upphandling inom offentlig sektor
Under 1900-talets senare hälft expanderade välfärdssektorn i Sverige. Traditionellt har tjänster inom välfärden utförts av den offentliga sektorn. Men det håller på att bli vanligare att välfärden även utförs av till exempel privata och andra offentliga aktörer samtidigt som den finansieras av skattemedel. Sådana privata och offentliga aktörer kan vara privata företag, stiftelser, ideella organisationer, offentliga företag, kommunalförbund eller andra aktörer. Ett exempel är att en kommun finansierar ett äldreboende som drivs av ett privat företag. Detta heter att kommunen köper verksamhet från det privata företaget. Detta har missledande kallats privatisering av välfärden. Det är missledande därför att detta är verksamhet som fortfarande finansieras av offentliga medel och står under offentlig kontroll, således är det inte en helt privat verksamhet.
Upphandling
Det system som finns om stat, landsting eller kommun vill att andra aktörer än de själva ska utföra specifika tjänster, det vill säga om staten, landstinget eller kommunen vill köpa verksamhet, är att en upphandling ska ske. En upphandling innebär att ett upphandlingsdokument med beskrivning av tjänsterna och ansökningsförfarande annonseras ut. Olika aktörer kan sedan skicka in ansökningar om att få utföra dessa tjänster. Stat, kommun eller landsting väljer sedan vilken/vilka aktörer som ska få utföra tjänsten och tjänsten finansieras med offentliga medel. Upphandlingsprocessen är reglerad i Lagen om Offentlig Upphandling, LOU.
Valfrihetssystemet
Från och med 2009 har det kommit ett alternativ till upphandlingssystemet inom vårdsektorn och delar av omsorgssektorn. Detta nya system grundas i en ny lag: Lagen om Valfrihetssystem, LOV. Detta nya system liknar det i skolsektorn där elever själva får välja skola, oberoende om det är en kommunal skola eller friskola, och få sin skolgång finansierad med skattemedel. Istället för att kommun och landsting väljer när och vad som ska upphandlas så ges invånarna möjlighet att välja. Systemet innebär att kommuner och landsting utarbetar en lista med krav på kvalitet och kostnad. Om en aktör på marknaden kan uppfylla dessa krav är det fritt fram för aktören att erbjuda sina tjänster. Aktören blir sedan finansierad per invånare som väljer att gå till den aktören. Den offentliga sektorn behåller dock fortfarande ansvaret för kontroll av kvalitet hos utförarna.
Det är valfritt för kommuner och landsting att själva välja om de vill införa det nya valfrihetssystemet. Det finns dock ett undantag, sedan 2010 är det nämligen obligatoriskt för landstingen att ha infört valfrihetssystemet inom primärvården. Det är detta som vanligen kallas Vårdval. Om landstingen och kommunerna väljer att införa valfrihetssystemet inom sina övriga verksamhetsområden är det upp till dem vad de vill kalla systemet. Vanliga benämningar är till exempel Hälsoval och Fritt Val.
LOV har dock vissa speciella riktlinjer. LOV innefattar enbart vårdsektorn och delar av omsorgssektorn. LOV inkluderar enbart äldreomsorgen och omsorgen om funktionshindrade inom omsorgssektorn. Det nya systemet får därmed inte användas inom till exempel barnomsorgen.
Läs mer:
Offentlig sektor i privat regi