I diagrammet ovan visas hur börsen har utvecklats under krisåren. Nedgången börjar redan under andra halvan av 2007. Det är också då som de första tydliga tecknen kommer om att allt inte står rätt till på den amerikanska bolånemarknaden. Många amerikanska låntagare börjar få svårt att klara av det högre ränteläget.
Under hösten 2008 når sedan finanskrisen full stormstyrka och banker världen över vacklar i sina fundament. En del faller ihop fullständigt, som Lehman Brothers, andra nationaliseras eller köps upp av konkurrenter med hjälp av statliga garantier. Kreditmarknaderna fryser till is. Ingen vågar längre låna ut pengar i fruktan av att låntagaren ska visa sig oförmögen att betala. Kreditfrossan och den utbredda osäkerheten gör att efterfrågan störtdyker och krisen får därmed konsekvenser som även slår utanför finansmarknaderna. Industriproduktion och export bromsar kraftigt och arbetslösheten börjar stiga. För svensk del minskar den samlande produktionen, vår BNP, med över 170 miljarder kronor år 2009 jämfört med föregående år.
Stimulanser och underskott
Runt om i världen blev politikerna tvungna att bemöta krisen genom att öppna de statsfinansiella kranarna, samtidigt som centralbanker sänker sina styrräntor till i princip nollnivå. Krisen var så djup och förloppet så dramatiskt att få såg några alternativ till de rekordstora stimulansåtgärderna. Förhoppningen var att den kraftfulla responsen skulle vända krisförloppet snabbt och att återhämtningen skulle vinna egen kraft.
Inte minst för svensk del såg denna förhoppning länge ut att förverkligas. Under 2010 började arbetslösheten sjunka och tillväxten kom igång med besked. Under epitet som ”Pippi-ekonomi” och ”tigerekonomi” växte BNP med hela 5,6 procent. I realiteten var det kanske inte lika fantastiskt som det lät. Rekordtillväxten betydde nämligen endast att vi var uppe i samma produktionsnivå som vi hade 2008. Och under sommaren 2011 blev det dessutom uppenbart att den skuldproblematik, som redan före finanskrisen plågade så många länder, skulle bli ett tungt sänke för världsekonomin. Det blev mer och mer tydligt att återhämtningen efter finanskrisen skulle ta paus för en ny kris: Skuldkrisen.
Vad händer härnäst?
”Osäkerheten är stor just nu” är en formulering som ekonomer ofta garderar sina prognoser med. Ibland kanske den överanvänds, men sällan har väl den varit mer passande än nu. Dels finns en osäkerhet om Europas banker står tillräckligt väl rustade för att hantera stora nedskrivningar av krisande länders statsskulder. Dels finns en osäkerhet om det finns tillräcklig politisk handlingskraft för att kunna bemöta skuldkrisen på ett effektivt sätt. Och som om detta inte räcker finns även frågetecken på lite längre sikt som rör EU-ländernas, och för all del även USA:s, förmåga att konkurrera med högproduktiva och exportinriktade tillväxtekonomier.
Prognoserna för svensk del är i alla fall entydiga på en punkt: det kommer bli en mycket kraftig inbromsning 2012. Det är också tydligt att prognoserna om 2012 har blivit alltmer negativa i takt med att floden av dåliga ekonomiska nyheter har tilltagit i styrka. Ett antal prognoser på senare tid pekar till och med på en tillväxt under 1 procent. Framförallt är tonläget betydligt mer pessimistiskt nu jämfört med hur det var innan sommaren. Detta framgår av diagrammet nedan som redovisar prognoser om BNP-tillväxten nästa år i kronologisk ordning. De senaste prognoserna återfinns till höger i diagrammet och generellt ligger de betydligt lägre än de tidigare prognoserna till vänster.
Prognoser om BNP-tillväxten för 2012
Tillväxt i procent. Prognoser redovisade i kronologisk ordning
Prognos BNP-tillväxt 2012, procent
Källa: Konjunkturinstitutet samt bearbetning av Ekonomifakta
Prognoserna avser faktisk BNP-tillväxt i fasta priser (ej kalenderkorrigerade siffror). LO:s prognoser är alltså även de uttryckta i ej kalenderkorrigerade termer för att skapa jämförbarhet.
AF=Arbetsförmedlingen, Al=Almega, DB=Danske Bank, ESV=Ekonomistyrningsverket, EU=EU-kommissionen, FiD=Finansdepartementet, KI=Konjunkturinstitutet, No=Nordea, RB=Riksbanken, SB=Swedbank, SHB=Handelsbanken, SN=Svenskt Näringsliv, Un=Unionen
Vill du visa detta diagram på din egen hemsida?
Prognoser om BNP-tillväxten för 2012
Tillväxt i procent. Prognoser redovisade i kronologisk ordning
| Prognos BNP-tillväxt 2012, procent |
|---|
| LO | 2,6 |
| FiD | 3,8 |
| RB | 2,3 |
| SHB | 2,9 |
| EU | 2,5 |
| SEB | 2,6 |
| No | 2,3 |
| OECD | 3,1 |
| AF | 2,9 |
| ESV | 2,7 |
| SBAB | 3,2 |
| KI | 2,9 |
| DB | 1,6 |
| SB | 1,8 |
| FiD | 1,3 |
| SEB | 1,4 |
| No | 0,8 |
| SHB | 1,8 |
| ESV | 1,7 |
| RB | 1,7 |
| FiD | 1,3 |
| SN | 0,2 |
| Un | 1,7 |
| DB | 0,8 |
| SB | 1,1 |
| Al | 0,9 |
| EU | 1,4 |
| SEB | 0,7 |
| OECD | 1,3 |
| No | 0,0 |
| LO | 0,9 |
| AF | 1,5 |
| SN | 0,2 |
| SBAB | 1,0 |
| ESV | 0,1 |
| RB | 1,3 |
| KI | 0,6 |
| DB | -1,4 |
Källa: Konjunkturinstitutet samt bearbetning av Ekonomifakta
Prognoserna avser faktisk BNP-tillväxt i fasta priser (ej kalenderkorrigerade siffror). LO:s prognoser är alltså även de uttryckta i ej kalenderkorrigerade termer för att skapa jämförbarhet.
AF=Arbetsförmedlingen, Al=Almega, DB=Danske Bank, ESV=Ekonomistyrningsverket, EU=EU-kommissionen, FiD=Finansdepartementet, KI=Konjunkturinstitutet, No=Nordea, RB=Riksbanken, SB=Swedbank, SHB=Handelsbanken, SN=Svenskt Näringsliv, Un=Unionen
Stäng tabell
Inte heller sett till arbetslösheten ser läget särskilt muntert ut. Den ser tyvärr ut att bita sig fast på en hög nivå kring 7-8 procent och kanske ytterligare något högre 2013. Frågan är bara hur länge denna stagnation kommer att vara. Här skiljer sig olika prognosmakare ganska kraftigt åt i sina bedömningar. Finansdepartementet tror till exempel på ett snabbt förlopp, medan många andra ser en betydligt mer utdragen period av haltande tillväxt framför sig.
Varför påverkas Sverige så mycket?
Sverige är ett litet land som bygger mycket av vårt välstånd på att kunna sälja till andra länder. Faktum är att vi varje år exporterar varor och tjänster till ett värde som motsvarar halva vår BNP. Dessutom arbetar så många som 1,3 miljoner svenskar i exporterande företag. Vi har inte bara en stor export. Vi har också väldigt stora överskott i utrikeshandeln, det vill säga att vi exporterar betydligt mer än vi importerar. Ser man till bytesbalansen, som är ett brett mått på ett lands affärer med omvärlden, är våra överskott till och med större än Kinas, mätt som andel av BNP. Bara specialfall som Norge, Luxemburg och Schweiz brukar överträffa Sverige i sådana jämförelser.
Vårt stora exportberoende ställer naturligtvis mycket höga krav på vår internationella konkurrenskraft, att kostnadsläget inte sticker iväg i Sverige helt enkelt. Men även om vi lyckas hålla oss konkurrenskraftiga kommer vi inte undan faktumet att exportberoendet gör oss extra sårbara för sådant som händer utanför våra egna gränser. Även sådant som ligger utanför vår kontroll. Eurozonens skuldkris är det senaste exemplet på sådana händelser.
Om problematiken förvärras ytterligare kan naturligtvis de negativa konsekvenserna på svensk exportindustri bli mycket omfattande. Redan nu syns tydliga tecken på en kraftig inbromsning. Exportrådets framåtblickade indikator, Exportchefsindex Prognos, har till exempel fallit ordentligt jämfört med i våras. Att stämningsläget är på väg ner i svensk ekonomi framgår också tydligt av Konjunkturinstitutets Barometerindikator som dalat kraftigt sedan våren 2011.