Utgiftstaket

Sverige var under början av 1990-talet i en djup ekonomisk kris som varade under nästan hela decenniet. Budgetunderskottet var mycket stort och statsskulden ökade markant. I början av krisen gjordes en utvärdering av hela den svenska budgetprocessen i syfte att förbättra statsfinanserna.

Utvärderingen kom fram till att bristerna i budgetprocessen kunde förklara en stor del av de dåvarande budgetproblemen. Processen var bristfällig och en av de svagaste i Europa. Dessa bristfälligheter låg i att det fanns få restriktioner för hur man ska hantera budgeten, vilket i sin tur bidrog till dålig kontroll över utgiftsutvecklingen.

Bättre koll via rambudgetmodell

År 1997 resulterade utvärderingen i ett finanspolitiskt ramverk. Detta ramverk inkluderar olika budgetpolitiska mål, som till exempel utgiftstaket. Utgiftstaket fungerar på så sätt att riksdagen beslutar om en total utgiftsnivå som sedan fördelas på de olika utgiftsområdena i budgeten. Utgiftsnivån per utgiftsområde fördelas i sin tur på olika anslag inom dessa områden.

Utgiftstakets omfattning

Det statliga utgiftstaket omfattar:

• Utgiftsområden 1-27, exklusive utgiftsområde 26 statsskuldsräntor.
• Ålderpensionssystemet (ingår inte i statsbudgeten)
• Budgeteringsmarginal

Statskuldsräntorna inkluderas inte med motiveringen att de inte går att påverka på samma sätt som andra utgifter. Budgeteringsmarginalen ingår för att ge utrymme för oförutsedda utgifter, som till exempel högre arbetslöshet än väntat eller högre räntor.

Utgiftstakets funktion

Utgiftstaket ska fungera som en gräns för hur stora utgifter staten får ha under ett år. Regeringen är skyldig att uppfylla utgiftstaket enligt budgetlagen. Om utgifterna riskerar att överstiga taket måste regeringen vidta åtgärder för att säkra utgifterna.

I praxis innebär utgiftstaket att regeringen ger förslag på utgiftstak för de närmaste tre åren i budgetpropositionen. Dock kan sista årets tak ses som mer av en prognos. I och med införandet av utgiftstaket kan utgifternas utveckling under ett år kontrolleras och därmed har regeringen större möjligheter att vidta åtgärder om taket riskerar att överskridas. Tidigare då sådana risker har förekommit har regeringen gjort begränsningar för vissa anslag eller senarelagt vissa utgifter till nästa år. Att utgiftstaket sedan följs är en viktig signal att statsfinanserna sköts.
 
Utgiftstaket är dock inte rent juridiskt bindande. Men sedan den 1 januari 2010 är det obligatoriskt för regeringen att lämna förslag till riksdagen om ett utgiftstak. Något man tidigare alltid gjort ändå men som alltså inte varit föreskrivet.