Svaveldioxid

Redan i början av 1970-talet fanns kunskapen att den sura nederbörden, som skapade försurningen i skog, vatten och mark, hade sitt främsta ursprung i svaveldioxidutsläpp. Utsläppen kom då till största delen från förbränning av fossila bränslen som kol och olja. Försurningen i Sverige härrörde dock i huvudsak från utsläpp från andra europeiska länder.

Sverige har under de senaste 40 åren minskat sina utsläpp av svaveldioxid dramatiskt. Men Sverige är ett mottagarland för de stora utsläppen från den europeiska kontinenten. De stora källorna finns framför allt i de stora industriländerna runt omkring oss. Samtidigt transporteras också en stor del av våra egna utsläpp till andra länder.

Importen av svaveldioxid

Exempelbild av luftföroreningstransporter till Sverige

Statistiken visar att Sveriges problem med försurning beror till stor del på utsläpp utanför landets gränser. Av det totala nedfallet i Sverige på cirka 90 000 ton av antropogent svavel, det vill säga skapat av människan, beräknades 9 procent komma från inhemska källor år 2004. Fartygstrafikens andel i Östersjön och Nordsjön bidrog tillsammans med 22 procent. Av de landbaserade källorna var Polen störst med ansvar för 18 procent av nedfallet.

Försurningsproblemet är ett långsiktigt problem och trots stora minskningar av utsläppen kommer effekterna att kvarstå under mycket lång tid. Det beror på att områden som har blivit drabbade av försurning återhämtar sig väldigt långsamt. Därför behövs ytterligare internationellt samarbete för att minska utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider.