Partiklar skickas ut i atmosfären från en rad källor. Traditionellt är förbränning en stor källa, men det finns andra stora källor som till exempel uppvirvling av stoft. Industrins direkta utsläpp av partiklar var föremål för omfattande åtgärdsarbete under 1970- och 1980-talen. Detta arbete har medfört att utsläpp via skorstenar och liknande i allmänhet har minskat till de nivåer som rådde för 30-40 år sedan.
Det skedde också en minskning av partikelutsläppen under 1990-talet. Detta berodde på förändringen av lokal uppvärmning. Omoderna och smutsiga vedpannor har försvunnit och bytts ut mot annan uppvärmning, nyare pannor och av fjärrvärmecentraler. Sedan i början på 2000-talet har utsläppen legat på en i stort sett en konstant nivå.
Utöver de direkta utsläppen kan partiklar bildas i atmosfären genom reaktioner där olika gaser övergår till partiklar. De gaser som kan omvandlas är exempelvis svaveldioxid som kan oxideras till sulfat och därmed övergå i partikelform, så kallad aerosolform.
Även ämnen som ammoniak, kväveoxider och flyktiga organiska ämnen, så kallade VOC, kan på samma sätt övergå i aerosolform. Därför är åtgärder mot dessa ämnen också effektiva när det gäller begränsning av partikelförekomsten. De små partiklarna är på samma sätt som svavel- och kväveoxid ett gränsöverskridande problem eftersom de kan transporteras över långa sträckor i atmosfären.
Mellan 1990 och 2008 har Sverige minskat sina utsläpp av patiklar med cirka 30 procent. Motsvarande minskning för näringslivet är cirka 52 procent. År 2008 var näringslivets andel av Sveriges utsläpp av partiklar knappt 40 procent.
I fallet med partiklar finns ingen gemensam internationell överenskommelse eftersom det har funnits mätsvårigheter för de allra minsta partiklarna. Ett omfattande arbete pågår dock kring detta och troligtvis kommer en gräns för nationella utsläpp av partiklar komma fram i EU:s nya planerade takdirektiv som ska sträcka sig till 2020.
Utsläpp av partiklar nationellt och inom näringslivet
Årliga emissioner av partiklar PM2,5, partiklar mindre än 2,5 μm; kiloton
| År | Näringslivet, totalt | Riket, totalt |
|---|
| 1990 | 21,9 | 38,7 |
| 1991 | 21,6 | 38,7 |
| 1992 | 20,3 | 37,5 |
| 1993 | 20,1 | 37,3 |
| 1994 | 19,5 | 36,6 |
| 1995 | 18,4 | 35,6 |
| 1996 | 17,1 | 35,3 |
| 1997 | 16,7 | 33,2 |
| 1998 | 15,6 | 31,1 |
| 1999 | 13,8 | 29,2 |
| 2000 | 13,1 | 28,3 |
| 2001 | 12,9 | 28,3 |
| 2002 | 12,6 | 28,2 |
| 2003 | 11,9 | 28,8 |
| 2004 | 12,8 | 29,2 |
| 2005 | 12,6 | 29,5 |
| 2006 | 12,5 | 28,7 |
| 2007 | 11,8 | 29,0 |
| 2008 | 10,5 | 27,2 |
Källa: Data baserad på Sveriges rapportering till CLRTAP och UNFCCC, bearbetad av IVL
Ladda ner tabellen till Excel
I kategorin ”Näringslivet” inkluderas förbränning inom industrin, vägtransporter med lastbil, den nationella sjöfarten, kommersiell och institutionell förbränning, tillverkning av fasta bränslen, processutsläpp från olja, naturgas, mineralindustrin, kemisk industri, metallindustri och övrig industri. Även industrins användning av lösningsmedel och avfallshantering räknas in.
Exkluderat är ej industriell kraft- och värmeproduktion, flygtrafik, vägtrafik förutom lastbilar, järnvägstrafik, fiskefartyg, förbränning för privatbostäder, förbränning inom jord- och skogsbruk och fiske, privata konsumenters användning av lösningsmedel och jordbruk.
Viktigt att betona är att partikelutsläpp avser väl definierade källor där utsläpp med stor säkerhet kan kvantifieras. Därför finns oftast inte källor som till exempel spridning av uppvirvling av stoft från trafiken inte med.