Statistiken visar att det skett relativt små förändringar av näringslivets andel av Sveriges utsläpp från 1990. För utsläppen av koldioxid har näringslivet ökat sin andel med någon enstaka procentenhet sedan 1990. För partikelutsläppen, utsläppen av flyktiga organiska ämnena samt svaveldioxidutsläppen har näringslivets andel minskat.
Under samma tidsperiod, 1990-2009, ökade Sveriges BNP, det vill säga det samlade värdet av alla varor och tjänster som produceras under ett år, med över 40 procent.
Näringslivet har allt sedan miljödebatten startade i början av 1960-talet stått i fokus för åtgärder. Till en början var intresset i många fall riktat enbart mot industrin medan andra källor som till exempel jordbruk och lokaluppvärmning lämnades nästan helt utanför det prioriterade åtgärdsarbetet. En balansering har emellertid skett mellan samhällets sektorer så att även andra sektorer har fått bära en större del av åtgärderna.
Till exempel vidtog industrin från 1990 en rad åtgärder för att minska utsläppen av bilavgaser. Industrin tog också ett stort ansvar för åtgärderna under decennierna före 1990 men den typen av jämförande statistik finns inte samlat för åren före 1990.
I kategorin ”Näringslivet” inkluderas förbränning inom industrin, vägtransporter med lastbil, den nationella sjöfarten, kommersiell och institutionell förbränning, tillverkning av fasta bränslen, processutsläpp från olja, naturgas, mineralindustrin, kemisk industri, metallindustri och övrig industri. Även industrins användning av lösningsmedel och avfallshantering räknas in.
Exkluderat är ej industriell kraft- och värmeproduktion, flygtrafik, vägtrafik förutom lastbilar, järnvägstrafik, fiskefartyg, förbränning för privatbostäder, förbränning inom jord- och skogsbruk och fiske, privata konsumenters användning av lösningsmedel och jordbruk.