På europanivå bedriver EU miljöarbetet via bindande beslut, så kallade direktiv, men också genom internationella förhandlingar, forskning och utveckling och genom att sprida information.
EU förhandlar ofta som en part, till exempel i klimatförhandlingar och inom andra områden som påverkar både energisektorn och miljön. Sveriges roll som medlemsland blir att arbeta för att frågor som är viktiga för Sverige får utrymme. Sverige agerar också som enskild part i många sammanhang.
EU:s klimatarbete
Inom det Europeiska programmet mot klimatförändringar ECCP, The European Climate Change Program, startades 2000 en rad aktiviteter inom klimatområdet. Insatserna syftar till att bidra till att EU ska nå sina åtaganden under Kyotoprotokollet. I slutet av 2005 bildades ECCP II. Den huvudsakliga verksamheten kvarstår, men görs bredare, för att öka möjligheterna för EU att uppfylla de utsläppsreduktioner man åtagit sig i Kyotoprotokollet. En av de mest framträdande aktiviteterna är handeln med utsläppsrätter som bedrivs på en gemensam marknad inom EU.
EU har också antagit ett mål om att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent fram till år 2020 jämfört med nivån 1990. Denna procentsats kan komma att höjas till 30 procent om andra rika länder utanför EU kommer överens om jämförbara minskningar. EU har också satt upp två andra målsättningar med 2020 som slutår. Det ena är att den totala energiförbrukningen ska minska med 20 procent jämfört med den prognostiserade trenden. Det andra är att 20 procent av den totala energiförbrukningen ska komma från förnyelsebara energikällor.
Strategi mot luftföroreningar
Vidare finns Clean Air for Europe, CAFE-programmet, som omfattar arbetet inom EU:s strategi mot luftföroreningar. Under våren 2006 ställde sig kommissionen bakom en strategisk plan som bland annat pekar ut marknära ozon och partiklar som de ur hälsosynpunkt mest oroande föroreningarna.
FN:s miljöarbete
FN har framförallt två program där miljörelaterat arbete bedrivs. Det ena är FN:s miljöprogram UNEP, United Nations Environment Programme, och Commission on Sustainable Development, som är kommissionen för hållbar utveckling. Miljöprogrammet samordnar andra FN-organs arbete inom området miljö och hållbar utveckling samt administrerar även FN:s klimatpanel IPCC.
IPCC samlar forskare från hela världen som inventerar det vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska kunskapsläget om klimatförändringar. Slutsatserna baseras på vetenskapliga rön och syftar till att ge underlag för anpassningar och åtgärder. IPCC ger också ut riktlinjer för rapportering under klimatkonventionen och Kyotoprotokollet som används för uppföljning av att parterna uppfyller sina åtaganden.
Kyotoprotokollet löper ut under 2012. Under FNs klimatmöte i Durban i Sydafrika som hölls hösten 2011 var förhoppningen bland annat att komma fram till en fortsättning på Kyotoprotokollet. Man beslutade, i Durban, om en andra åtagandeperiod som ska gälla 2013 – 2017 alternativt 2020. Men, innehållet i överenskommelsen, vilka åtaganden parterna gör, bestäms först på nästa klimatmöte som hålls i Qatar i år.