Svenska utsläpp av svaveldioxid har trendmässigt minskat under lång tid. 1990 uppgick de totala utsläppen till 105 000 ton, idag är de lägre än 35 000 ton. Enligt Göteborgsprotokollet och även EU:s takdirektiv har Sverige som mål ett maximalt utsläpp av svaveldioxid på 67 000 ton per år från 2010.
I Sverige påbörjades ett kartläggningsarbete av svaveldioxidens omfattning i slutet av 1950-talet. Men det var först i samband med försurningsalarmen i slutet av 1970-talet som ett mer omfattande nationellt kartläggningsarbete kom igång. Däremot påbörjades inte en systematisk insamling av statistik förrän runt 1990.
Detta betyder att statistik tidigare än 1990 utgår från uppskattningar. År 1970 beräknas dock de svenska utsläppen av svaveldioxid ha uppgått till närmare en miljon ton. Av detta beräknas industrins processutsläpp, det vill säga utsläppen vid tillverkningen av produkter, till cirka 230 000 ton. Till detta tillkom utsläpp från industrins eget energibehov, vilka medförde att industrins årliga utsläpp sannolikt uppgick till drygt 400 000 ton per år, eller cirka 40 procent av de nationella utsläppen år 1970.
I början av 1970-talet var i stort sett hela samhället byggt kring den billiga oljan, som användes såväl för uppvärmning av bostäder som för att möta industrins energibehov. Även dåtidens elproduktion, framförallt från kondenskraftverk, gav betydande bidrag till utsläppen åren innan kärnkraften togs i bruk.
De stora utsläppsminskningarna som skett från 1970-talet fram till idag beror på den omfattande omstruktureringen av industrin. Betydande moderniseringar och förbättrade återvinningsmetoder inom framförallt skogs- och metallurgisk industri har medfört minskade utsläpp av svaveldioxid.
Lagstiftningen och kraven på svavelhalterna i kol och olja och andra bränslen har också skärpts, vilket bidragit till minskning av utsläppen. Kärnkraftens har från mitten av 1970-talet spelat en betydande roll för att reducera utsläppen.
Utsläpp av svaveldioxid nationellt och inom näringslivet
Årliga utsläpp av svaveldioxid, kiloton
| År | Näringslivet totalt | Riket, totalt | Takdirektivet
|
|---|
| 1990 | 75 | 105 | 67 |
| 1991 | 69 | 101 | 67 |
| 1992 | 63 | 94 | 67 |
| 1993 | 58 | 83 | 67 |
| 1994 | 56 | 80 | 67 |
| 1995 | 50 | 68 | 67 |
| 1996 | 45 | 67 | 67 |
| 1997 | 45 | 60 | 67 |
| 1998 | 41 | 57 | 67 |
| 1999 | 34 | 47 | 67 |
| 2000 | 34 | 44 | 67 |
| 2001 | 32 | 42 | 67 |
| 2002 | 31 | 42 | 67 |
| 2003 | 31 | 43 | 67 |
| 2004 | 27 | 39 | 67 |
| 2005 | 27 | 37 | 67 |
| 2006 | 27 | 37 | 67 |
| 2007 | 24 | 34 | 67 |
| | | |
Källa: Data baserad på Sveriges rapportering till CLRTAP och UNFCCC, bearbetad av IVL
Ladda ner tabellen till Excel
I kategorin ”Näringslivet” inkluderas förbränning inom industrin, vägtransporter med lastbil, den nationella sjöfarten, kommersiell och institutionell förbränning, tillverkning av fasta bränslen, processutsläpp från olja, naturgas, mineralindustrin, kemisk industri, metallindustri och övrig industri. Även industrins användning av lösningsmedel och avfallshantering räknas in.
Exkluderat är ej industriell kraft- och värmeproduktion, flygtrafik, vägtrafik förutom lastbilar, järnvägstrafik, fiskefartyg, förbränning för privatbostäder, förbränning inom jord- och skogsbruk och fiske, privata konsumenters användning av lösningsmedel och jordbruk.