Produktionsskatter på el

Skatter, eller skatteliknande konstruktioner, på elektricitet tas på olika sätt ut även på produktionsnivå. Dessa skatter är oftast helt osynliga för konsumenten, men påverkar givetvis i slutänden priset för konsumenten.

Exempel på dessa osynliga produktionsskatter är fastighetsskatt för elproduktionsanläggningar, punktskatt på kärnkraftsproducerad el, kväveoxidskatt, svavelskatt, koldioxidskatt och energiskatt samt avfallsförbränningsskatt. Vidare finns elsäkerhetsavgift, nätövervakningsavgift, elberedskapsavgift och elcertifikatsavgift som också påverkar producenternas priser ut till slutkunden.

Fastighetsskatt

Alla svenska elproduktionsanläggningar betalar fastighetsskatt. För vattenkraftsanläggningar uppgår fastighetsskatten från och med år 2011 till 2,8 procent av taxeringsvärdet på fastigheten.

Motsvarande skatt för vindkraftverk sänktes från 0,5 procent till 0,2 procent från och med 1 januari 2007. För övriga elproduktionsanläggningar är fastighetsskatten 0,5 procent.

Skatt på kärnkraften

El som produceras i svenska kärnkraftverk har beskattats sedan 1984. Från början var denna skatt en ren produktionsskatt men år 2000 omvandlades denna till en effektskatt. Detta innebär att skatten baseras på hur stor effekt kärnkraftsreaktorerna har, så kallad termisk effekt, och är helt oberoende av hur mycket el reaktorn faktiskt producerar. Skulle reaktorn vara ur drift under en viss tid finns avdragsmöjligheter.

Lagen om skatt på termisk effekt har ändrats ett antal gånger.  Från den 1 januari 2008 höjdes skattenivån med 24 procent till 12 648 kronor per MW och månad.

För kärnkraftsproducerad el tas också en avgift om 0,3 öre/kWh för att täcka Studsviks tidigare verksamhet, enligt den så kallade Studsvikslagen. För att finansiera framtida slutförvaring av uttjänat uranbränsle så betalar också varje kärnkraftsanläggning cirka 1 öre/kWh.