Elcertifikat

Diagrammet ovan visar hur spotpriset per elcertifikat har utvecklats sedan 2006. Statistiken är hämtat från SKM — Svensk Kraftmäkling.

Elcertifikatsystemet innebär att producenterna av förnyelsebar el får elcertifikat av staten, som de sedan säljer vidare till de kvotpliktiga. En megawattimme el från förnyelsebara energikällor motsvarar ett elcertifikat.

Enligt lagen utgörs de kvotpliktiga av:

• Elleverantörer som levererar el till elanvändare
• Elanvändare i den utsträckning som de använt el som de själva har producerat, importerat eller köpt på den nordiska elbörsen
• Elintensiva företag

Dessa kvotpliktiga företag är skyldiga att köpa in ett visst antal elcertifikat, som bestäms av hur stor deras totala elleverans/elanvändning är. Om en elleverantör till exempel säljer 1 000 megawattimmar el och kvoten för året ligger på 15 procent, måste elleverantören köpa in 150 elcertifikat.

När leverantörerna köper elcertifikat för att möta kvotplikterna, drar de på sig extra kostnader, vilka betalas av konsumenterna via deras elräkningar. Samtidigt som elcertifikaten innebär en kostnad för leverantörer och konsumenter får producenter av förnyelsebar el en extra intäkt när de säljer sina certifikat. På så vis stimulerar elcertifikatsystemet produktionen av el från förnyelsebara energikällor. 

Elcertifikaten handlas på en marknad och prissätts enligt den grundläggande principen om utbud och efterfrågan. Om det produceras lite el från förnyelsebara energikällor minskar utbudet av elcertifikat. Därmed stiger också priset på dessa certifikat. Det blir då mer lukrativt att producera el från förnyelsebara energikällor vilket kommer att stimulera fler producenter att öka sin förnyelsebara elproduktion.

Utfärdade elcertifikat

Källa: Svenska Kraftnäts kontoföringssystem, Cesar
Not: De energikällor som definieras som förnyelsebara i detta sammanhang är: vindkraft, viss vattenkraft, vissa biobränslen, solenergi, geotermisk energi, vågenergi och torv i kraftvärmeverk.