Specifik energianvändning, energiåtgången per krona produktionsvärde, är ett mått på hur effektivt energin används i produktionsprocessen. När man tittar på el och olja som insatser till industriproduktion så kan man se två trender.
Den ena trenden är industrins övergång från olja till el. Mellan 1970 och 1992 minskade oljeanvändningen i förhållande till produktionsvärdet med i genomsnitt 3,5 procent per år samtidigt som elanvändningen ökade med nära 1 procent om året.
Från 1993 och framåt kan man skönja den andra trenden inom industrin. Då har både både oljeanvändningen och elanvändningen minskat i förhållande till produktionsvärdet med strax över 5 respektive 3 procent om året i genomsnitt.
Industrins specifika energianvändning
Genomsnittlig årlig förändring
| Period |
Elanvändning |
Oljeanvändning |
| 1970 till 1992 |
+ 1,0 % |
- 3,5 % |
| 1993 till 2010 |
- 3,0 % |
- 5,6 % |
Källa: Energimyndigheten, beräkningar av Ekonomifakta
Sammantaget kan man alltså konstatera att industrin genomfört omfattande effektiviseringar i energianvändningen. Särskilt tydlig har denna trend varit när det gäller oljeanvändningen. I detta sammanhang spelar givetvis kärnkraftens utbyggnad under 1970- och 80-talen en avgörande betydelse. Utan kärnkraften hade det varit betydligt svårare att minska oljeberoendet. Samtidigt har det även skett en allmän produktivitetsuppgång i industrin, som inneburit att produktionsvärdet har kunnat stiga betydligt snabbare än energianvändningen.