Hushållens skuldkvot, det vill säga hushållens skulder som andel av disponibel inkomst, är för närvarande rekordhög. Att hushållen skuldsätter sig mer än tidigare kan bland annat förklaras av att Sverige efter 1990-tals krisen har ett mycket lägre ränteläge, en avreglerad finansmarknad och helt andra skatte- och subventionssystem än tidigare. Detta innebär att hushållen numera klarar av en högre skuldkvot än tidigare.
Viktigare än skuldkvoten för hushållen är nog räntekvoten, hushållens ränteutgifter som andel av disponibel inkomst. Räntekvoten illustrerar hushållens faktiska kostnad för sina skulder. Räntekvoten efter skatt har varierat, från ungefär 6 procent under 1980-talet till knappt 10 procent under början av 1990-talet. Under 2000-talet har räntekvoten minskat igen till runt 4 procent.
Ett annat mått på hushållens skuldsättning är skulderna som andel av hushållens tillgångar. Hushållens tillgångar består av både reala tillgångar, såsom en bostad eller tomt, samt finansiella tillgångar, i form av sparande. Om till exempel marknadsvärdet på bostaden eller tomten stiger eller om hushållens sparande ökar mer än skulderna så minskar hushållens skulder som andel av de totala tillgångarna. Hushållen har sedan 1990-talet ökat sitt sparande i aktier och obligationer. Hushållens tillgångar har därmed blivit mer känsliga för förändringar på börsen.