Företagen betalar arbetsgivaravgifter för sina anställda. Avgifterna beräknas som andel av den anställdes bruttolön. Den största delen är lagstadgad men för företag som är anslutna till ett kollektivavtal tillkommer ytterligare några procent i form av bland annat avtalsförsäkringar och avtalspensioner. Den delen varierar beroende på vilket avtal man tillhör. Avtalen sluts mellan parterna på arbetsmarknaden, alltså mellan arbetsgivarnas förbund och arbetstagarnas organisationer.
De två största delarna av den lagstadgade arbetsgivaravgiften är ålderspensions- avgiften och den allmänna löneavgiften. Den allmäna löneavgiften motsvaras dock inte av någon motprestation och är därför i praktiken en skatt snarare än en avgift. Den allmänna löneavgiften har ökat från 4,40 procent 2007, till 9,23 procent 2011.
De totala avgifterna för tjänstemän ökade med nästan 10 procentenheter mellan mitten 1990-talet och slutet på 2000-talet. En orsak till den kraftiga ökningen är höga reallöneökningar som medfört att fler tjänstemän har en lön som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp. Premierna för ITP, det vill säga tjänstepensionen för privata tjänstemän, ökar på lönedelarna över 7,5 inkomstbasbelopp vilket ökar genomsnittskostnaden för de avtalade avgifterna.