För få kvinnor i styrelserna?

Vid en första anblick ser siffrorna skeva ut. Bara 19 procent av ledamöterna i EU:s börsnoterade bolagsstyrelser är kvinnor. Mot den bakgrunden har en majoritet av Europaparlamentarikerna ställt sig positiva till förslag från EU-kommissionen om kvotering till börsbolagsstyrelserna. Förslaget om att bolagsstyrelserna skulle bestå av minst 40 procent kvinnor stoppades av medlemsländerna förra året, och i förra veckan stoppades även det något mindre restriktiva förslaget om minst 25 procent kvinnor i börsbolagsstyrelserna.

I Sverige, som var ett av länderna som motsatte sig förslaget, är 27 procent av ledamöterna kvinnor. Det gör att vi hamnar på en fjärdeplats över de EU-länder med högst andel kvinnor i styrelserna. Men 27 procent är en bra bit ifrån de 48 procent som kvinnor utgör av de förvärvsarbetande. Varför är det så få kvinnor i styrelserna?

Utbildning och arbetslivserfarenhet

En enkel slutsats skulle vara att det handlar om strukturell diskriminering, att män tenderar att välja in andra män i styrelserna. Men denna förklaring är inte nödvändigtvis hela sanningen då den inte tar hänsyn till att det vanligtvis krävs en viss utbildning och arbetslivserfarenhet innan man kan kvalificera sig som styrelseledamot.

I en nyligen publicerad rapport från Timbro diskuteras den kvinnliga representationen i svenska styrelser utifrån just dessa aspekter. I Sveriges 30 största börsbolag är nästan alla styrelseledamöter födda mellan 1940 och 1971, de är alltså mellan 43-74 år gamla. 87 procent är antingen utbildade ekonomer, civilingenjörer eller jurister. Baserat på detta jämförs könsfördelningen på dessa utbildningar historiskt, det vill säga när dagens styrelseledamöter tog sina examina, med fördelningen i dagens bolagsstyrelser.

Genom att jämföra könsfördelningen i styrelserna med könsfördelningen på utbildningarna år 1965-1996 visar det sig att andelen kvinnor i dagens styrelser överensstämmer väl med hur fördelningen av kvinnor och män sett ut på utbildningarna. Bland ingenjörer är kvinnor till och med överrepresenterade i styrelserna, det vill säga, sannolikheten att en slumpvis vald kvinna på en civilingenjörsutbildning år 1965-1996 sitter i en styrelse idag är större än sannolikheten att en slumpvis vald man har avancerat till att bli styrelseledamot. Med detta i åtanke är könsfördelningen i dagens bolagsstyrelser inte ett tecken på diskriminering vid valet av ledamöter, utan en återspegling av hur det historiskt har sett ut på landets universitet och högskolor.

Gårdagens arbetsmarknad, morgondagens styrelser

Eftersom det krävs erfarenhet för att bli styrelseledamot är det naturligt med viss eftersläpning innan könsfördelningen på universitetsutbildningarna och arbetsmarkanden slår igenom i styrelserna. Med tanke på att många av dagens styrelseledamöter började sina karriärer under 1960- och 70-talen, en tid då kvinnors sysselsättningsgrad var betydligt lägre än männens, är det inte så konstigt att dagens styrelserepresentation inte avspeglar dagens arbetsmarknad, utan gårdagens.

Hur kommer det då att se ut i morgondagens styrelser? För att förutspå detta kan man titta på hur det ser ut på universitetsutbildningarna idag. 47 procent av de nyutexaminerade ekonomerna, juristerna och ingenjörerna är kvinnor och det är i hög grad dessa personer som kommer bli nästa generations chefer, företagare, VD:ar och, så småningom, styrelseledamöter. Det kan tyckas vara en ganska tråkig och alltför icke-radikal lösning, men för att uppnå en jämnare könsfördelning i börsbolagsstyrelserna bör vi nog sätta större tilltro till tidens gång. Det samhället kan göra är att fortsätta uppmuntra både kvinnor och män att utbilda sig för att skapa en så bred framtida rekryteringsbas som möjligt.