Kraftigt ökad köpkraft

Nominella löneökningar som inte drivit upp inflationen har, i kombination med skattesänkningar, gett löntagarna betydligt mer i plånböckerna under senare år. Mellan 2005 och 2013 ökade faktiskt den genomsnittliga nettolönen, lönen efter skatt, med 23 procent. Eftersom inflationen räknats bort i den siffran betyder det att köpkraften har ökat med nära en fjärdedel under dessa år.

Löneökningar och skattesänkningar

Två saker ligger bakom den gynnsamma utvecklingen. Det ena är att reallönerna har ökat. Genom att inflationen under dessa år varit låg har förhållandevis små nominella löneökningar gett stor utväxling. Under 1980-talet var läget det omvända. Då kunde nominella löneökningar på 10 procent ge minskade reallöner till följd av den höga inflationen.

Den andra drivande orsaken har varit skattesänkningarna. Viktigast av dessa har förstås jobbskatteavdraget varit. I tabellen nedan ser man också att skattesänkningarnas betydelse för den reala nettolöneutvecklingen var som störst år 2007 då det första och mest omfattande steget i jobbskatteavdraget infördes.

Före jobbskatteavdragets tid gav även reduktionen av den allmänna pensionsavgiften, år 2006, köpkraften en liten knuff i rätt riktning. Det enda som egentligen har gått emot löntagarna på inkomstskatteområdet är kommunalskatterna. Där har rikssnittet höjts från 31,60 till 31,73 procent. Men totalt sett har alltså den genomsnittliga löntagaren skattesänkningarna att tacka för nära hälften av den kraftigt höjda köpkraften mellan 2005 och 2013.