Stora skillnader i jobbutveckling

Det tog 11 kvartal för sysselsättningen i Sverige att återhämta sig efter nedgången som inleddes 2008 i samband med finanskrisen. Motsvarande tid för Tyskland var 9 kvartal. Även om detta kan tyckas vara lång tid, utgör faktiskt länder som Sverige och Tyskland positiva undantag i en omvärld som fortfarande har långt kvar till forna sysselsättningsnivåer.

Utslagna arbetstillfällen

Det går naturligtvis att illustrera lågkonjunkturen på en mängd olika sätt. Ett av de mest angelägna är att se till hur många arbetstillfällen som slagits ut.

Genom att relatera minskningen i antalet sysselsatta, det vill säga anställda och egna företagare, till den högsta nivå som gällde före finanskrisen visar diagrammet nedan två saker. Den ena är hur stort fallet i sysselsättningen varit procentuellt. Den andra är hur lång tid det har tagit för de olika arbetsmarknaderna att nå upp till samma nivå som gällde före krisen, eller åtminstone hur långt de kommit i den återhämtningen.

Långt kvar för EU och USA

För svensk del visar diagrammet att det tog totalt 11 kvartal, alltså nästan 3 år, innan vi hade lika många sysselsatta igen som vi hade före krisen. Även om detta är en betydande tidsrymd visar de andra kurvorna i diagrammet att vi trots allt kom ganska lindrigt undan.

USA ligger till exempel fortfarande markant under den sysselsättningsnivå som gällde före krisen. Positivt för USA:s del är dock att det i alla fall finns en relativt tydlig trend mot återhämtning.

För EU totalt sett har visserligen inte nedgången i antalet sysselsatta varit riktigt lika dramatisk som för USA, men å andra sidan är det fortfarande svårt att se någon positiv trend. Istället ligger EU kvar och stampar på en sysselsättningsnivå som ligger 2-2,5 procent lägre i förhållande till före krisen.

Katastrofal utveckling

En stor del av förklaringen till varför EU:s arbetsmarknad inte lyckas resa sig, trots att enskilda medlemsstater som Sverige och framför allt Tyskland lyckats vända utvecklingen, återfinns förstås i de så kallade GIIPS-länderna: Grekland, Italien, Irland, Portugal och Spanien. 

En ungefärlig beräkning av sysselsättningsutvecklingen i dessa länder visar på en nedgång på uppemot 9-10 procent sedan krisen slog till. Detta är förstås en extremt allvarlig utveckling. Inte minst om man betänker att antalet sysselsatta normalt sett tenderar att öka något i takt med befolkningsökningen.

Kanske ännu mer nedslående är att kurvan för GIIPS-länderna inte heller visar några som helst tecken på trendbrott. Botten behöver alltså inte alls vara nådd ännu.

Av den anledningen är det inte helt orimligt att dra paralleller med Sverige efter nittiotalskrisen. Om återhämtningen i GIIPS-länderna visar sig bli lika utdragen och mödosam som den svenska var vid den krisen, kommer vi inte att kunna räkna tiden det tar att komma tillbaka i kvartal, utan snarare i år eller decennier.