Ränteavdragen och skuldsättningen

Den internationellt sett höga svenska kapitalskatten har hamnat i hetluften. Men det som tagit frågan till rampljuset är egentligen inte själva skatten, utan ränteavdragen som den medför.

Den snabba prisstegringen på bostäder och den därmed kraftigt ökade skuldsättningen bland hushållen, har satt fokus på åtgärder som skulle kunna dämpa utvecklingen. En sådan åtgärd vore att sänka ränteavdragen. Om det genomförs kommer tveklöst hushållens löpande kostnader för bolånen att öka och därigenom göra det mindre attraktivt att låna. Men samtidigt blir effekterna på privatekonomin inte nödvändigtvis fullt så dramatiska som man först kan tro.

Motsvarar en räntehöjning på 0,25 procentenheter

En sänkning av ränteavdragen från 30 till 25 procent hade utifrån dagens räntenivå för rörliga bolån på omkring 3,5 procent motsvarat en räntehöjning med 0,25 procentenheter. Detta är naturligtvis ingen obetydlig förändring, men knappast inte heller något som fullständigt skulle rasera ekonomin för särskilt många hushåll.

Om reformen istället genomförs när räntan är fem procent skulle den motsvara en räntehöjning på 0,36 procentenheter. Även om det är svårt att spekulera kring vilka marginaler hushållen har i sina boendekalkyler, skulle även en sådan förändring säkert kunna hanteras av de flesta. Kontentan är i vilket fall tydlig: ju lägre räntan är när ränteavdragen sänks, desto mindre blir de omedelbara effekterna för hårt belånade hushåll. Detta återspeglas även i diagrammet nedan.

 

Effekterna dämpas

De ökade räntekostnaderna efter skatt skulle förmodligen också motverkas en del av att Riksbanken i så fall kan gå långsammare fram med sina räntehöjningar. Om syftet är att påverka bostadspriserna är dessutom reporäntan ett ganska klumpigt instrument som kan ge oönskade biverkningar. Till exempel kan följden bli att företag tvingas låna till en onödigt hög ränta för att finansiera investeringar och att värdet på kronan pressas upp mer än befogat, vilket försvårar för exportindustrin.

En annan sak som dämpar effekterna av sänkta ränteavdrag är att kapitalskatten i så fall kommer att sänkas i samma utsträckning som ränteavdragen. Skatten på hushållens sparande mildras alltså, liksom skatten på reavinster – det gäller även vinster från bostadsaffärer.

Idag beskattas 22/30-delar av vinsten vid bostadsförsäljningar med 30 procent. I praktiken innebär det en skatt på 22 procent på hela vinsten. Skulle kapitalskatten sänkas till 25 procent sjunker skatten till omkring 18 procent om inget annat i regelverket ändras.

Kapitalskatt och ränteavdrag hör ihop

Men varför skulle kapitalskatten sänkas lika mycket som ränteavdragen? Svaret är att skattesystemet bör vara någorlunda neutralt när det gäller att finansiera investeringar med lån. Man vill alltså inte att investeringar uteblir bara för att skattereglerna gör dem olönsamma att finansiera med lån. Om ränteavdragen hade varit lägre än kapitalskatten är det precis vad som hade hänt – investeringarna hade minskat.

Även det omvända – att ränteavdragen är högre än kapitalskatten – är på många sätt orimligt. I ett sådant fall skulle man nämligen kunna tjäna pengar på att låna till en olönsam investering; alltså en investering som ger lägre avkastning än räntekostnaden för lånet. Om in- och utlåningsräntorna är lika höga hade man alltså kunnat ta ett lån, sätta in pengarna på banken och sedan tjäna pengar på att ränteavdragen är större än kapitalskatten. Inte heller detta vore särskilt klokt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Sänkta ränteavdrag och sänkt kapitalskatt är alltså två sidor av samma mynt. Frågan är nu bara om det myntet kommer att användas för att köpa en dämpad prisutveckling på bostadsmarknaden.

Läs mer om kapitalskatten här!