Sveriges framtida utmaning

I likhet med många andra rika länder har Sverige en befolkning som blir allt äldre. Det betyder att den del av befolkningen som befinner sig i arbetsförålder, det vill säga mellan 20-64 år, i förhållande till resten av befolkningen kommer att minska framöver. När allt färre arbetar i förhållande till de som inte gör det innebär det naturligtvis stora utmaningar för ekonomin då det skapar problem med finansiering av vår välfärd. Frågan är hur dessa utmaningar kan mötas.

Försörjning av den svenska ekonomin

Ett vanligt sätt att beskriva den här problematiken är genom att titta på den så kallade försörjningskvoten. Denna beräknas oftast genom att man dividerar antalet barn och personer över 65 år med antalet personer i arbetsför ålder. Resultatet är ett tal som visar hur många personer varje förvärvsarbetande måste försörja utöver sig själv.

ju högre försörjningskvoten är, desto större blir trycket på de som producerar

Begreppet ”försörja” ska dock inte misstolkas i sammanhanget. Det handlar nämligen inte om att yrkesverksamma ska försörja övrig befolkning på samma sätt som föräldrar ekonomiskt försörjer sina barn. Utan försörjningskvoten är ett sätt att visa hur många som försörjer den svenska ekonomin med varor och tjänster i förhållande till hur många som konsumerar dessa. Med andra ord, ju högre försörjningskvoten är, desto större blir trycket på de som producerar – de yrkesverksamma.

Omformulering av försörjningskvoten

Det vanliga sättet att räkna ut försörjningskvoten utelämnar dock en viktig del i problematiken. Nämligen att vissa som inkluderas i den försörjande delen av befolkningen, personer i åldern 20-64 år, egentligen borde flyttas till den del av befolkningen som blir försörjda. Detta har bland annat uppmärksammats av ekonomen och samhällsdebattören Jan Edling, som har föreslagit ett alternativt sätt att räkna på försörjningskvoten – ett alternativ som bättre överstämmer med verkligheten.

Edlings sätt att räkna på försörjningskvoten skiljer sig i det avseendet att den arbetsföra delen av befolkningen har delats upp i två grupper, sysselsatta och ej sysselsatta. Av dessa är det endast gruppen sysselsatta som anses tillhöra den försörjande delen av befolkningen. De som inte arbetar flyttas istället till den grupp i befolkningen som blir försörjda. Detta innebär att stora grupper som heltidsstuderande, arbetslösa samt sjukskrivna i åldrarna 20-64 år som tidigare sågs vara försörjande, istället betraktas som försörjda.

Försörjningskvot = (Barn 0-19 + Äldre 65> + Ej sysselsatta 20-64) / Sysselsatta 20-64

Tyngre försörjning för de sysselsatta

I diagrammet nedan ser vi att för Sveriges del låg försörjningskvoten år 2009 på 1,19, vilket innebär att varje förvärvsarbetare måste försörja lite mer än en person till. Vi ligger dock fortfarande på en hanterbar nivå. Under förra året hade Sverige en sysselsättningsgrad på 78 procent, det vill säga andelen i åldergruppen 20-64 år som hade ett arbete. Om sysselsättningsgraden skulle förbli 78 procent i framtiden skulle de sysselsatta i Sverige att få en mycket högre kostnadsbelastning då försörjningskvoten de kommande 20 åren skulle skjuta i höjden. I diagrammet visas detta framtidsscenario av den grå linjen.

Krävs en sysselsättningsgrad på 84 procent

För att behålla dagens försörjningskvot på 1,19 år 2030, när vi beräknas nå den mest kritiska perioden, krävs det istället en sysselsättningsgrad på 84 procent. Detta framtidsscenario visas av den blå linjen i diagrammet. Att få detta scenario att bli verklighet är dock en svår utmaning. Senast Sverige hade en sysselsättningsgrad på den höga nivån var precis innan 90-talskrisen.

en högre sysselsättning skulle minska belastningen på de sysselsatta

Utifrån diagrammet ovan kan vi alltså se att en högre sysselsättning skulle minska belastningen på de sysselsatta och hålla försörjningskvoten nere. Med andra ord, ju högre sysselsättningsgrad vi har, desto lättare blir försörjningen för de som arbetar.

Hur får vi fler sysselsatta?

Trots att det är en utmaning för Sverige att höja sysselsättningsgraden, är det just detta som måste göras för att vi ska klara framtidens försörjningsekvation. Ett omdiskuterat alternativ är huruvida man ska förändra åldersgrupperna eller inte, till exempel genom att höja pensionsåldern. En annan alternativ lösning som ofta nämns är förbättrad arbetskraftsinvandring, men framför allt handlar det om att minska gruppen ej sysselsatta. Det handlar med andra ord om att skapa ett flöde från gruppen ej sysselsatta till gruppen sysselsatta för att mildra problematiken som ligger framför oss.