Överskattas ungdoms- arbetslösheten i statistiken?

Ingen mätmetod är perfekt och det är viktigt att veta hur olika procentsatser som används är framräknade. Men den metod som nu används för att beräkna ungdomsarbetslösheten är överenskommen internationellt och den bästa metoden som finns just nu. Siffrorna i nedanstående text är räknade som genomsnitt mellan de tre första kvartalen 2009.

Hur mäts den idag jämfört med tidigare?

Från och med oktober 2007 övergick SCB till att mäta arbetslösheten enligt en internationell standard utarbetad av FN-organet International Labour Organization, ILO. Fram till dess hade Sverige ett eget mått som inte var helt jämförbart med exempelvis övriga EU-länder.
De två viktigaste skillnaderna i mätmetoden och redovisningen är:

• att åldersgruppen ändras från 16-64 år till 15-74 år, samt
• att arbetslösa studenter numera räknas in i statistiken

När man numera pratar om ungdomsarbetslöshet så menar man personer mellan 15-24 år.

Är det rätt att räkna med heltidsstuderande som söker jobb?

Först och främst, drygt 400 000 studenter och elever i den här åldersgruppen räknas inte in i arbetskraften alls. Och ingår därför inte i ungdomsarbetslöshetssiffran. Det är bara heltidsstuderande som söker jobb som räknas som arbetslösa.

I genomsnitt under de tre första kvartalen 2009 var det drygt 160 000 unga arbetslösa. Av dessa var det drygt 60 000 personer som var studerande och som sökte arbete, och cirka 100 000 helt sysslolösa.

En annan fråga som kommit upp i debatten är om dessa studenter verkligen vill ha ett jobb eller om de bara vill jobba lite extra vid sidan om studierna. SCB visar i en granskning av ungdomsarbetslösheten att de allra flesta arbetssökande studenterna vill jobba mer än en dag i veckan. Majoriteten vill hellre jobba än studera, men hittar inget jobb. Det är inte ovanligt att man som färdig student fortsätter ta enstaka kurser för att få någon typ av försörjning när man inte hittar jobb. Det pekar på att arbetsmarknaden är problematisk även för akademiker.

De som gett upp då?

Det finns ett stort antal personer som inte räknas som arbetslösa men som vill ha ett jobb. I åldern 15-24 år finns nästan 80 000 personer som velat och kunnat arbeta, men som inte har sökt jobb under mätperioden, samt ytterligare 20 000 personer som velat ha ett jobb men inte kunnat ta ett jobb just då, och inte heller sökt jobb. Att så många personer inte söker jobb är kanske ett tecken på att många unga har tappat hoppet om att kunna få ett jobb. Men dessa personer räknas alltså inte in i ungdomsarbetslösheten. Skulle de räknas som arbetslösa skulle vi haft en mycket högre ungdomsarbetslöshet.

Internationell jämförbarhet

Den mätmetod som nu används bygger på en internationell överenskommelse om hur ungdomsarbetslösheten ska beräknas. På detta sätt är det möjligt att göra jämförelser mellan länder. Det finns alltid små skillnader i hur länder genomför dessa undersökningar men trots allt är detta den bästa metoden som finns nu.

Överskattad eller underskattad?

Ja, det är frågan. Det finns saker som skulle kunna påverka procentsatsen både uppåt och nedåt. Om man till exempel skulle exkludera studenter som bara vill arbeta lite skulle procentsatsen sjunka. Skulle man däremot inkludera de som velat och kunnat arbeta men inte sökt jobb så skulle siffran istället öka. Så kanske är metoden som nu används ett vägt genomsnitt och den siffran som vi får förlika oss med. Sverige har alltså en relativt hög ungdomsarbetslöshet som verkar vara strukturell och inte konjunkturell betingad. Vad ska vi göra åt det?