Sverige bröt trenden på 70-talet

Det amerikanska forskningsinstitutet CDIAC har tagit fram uppskattningar över hur stora koldioxidutsläppen har varit genom åren. Uppskattningarna sträcker sig långt tillbaka tiden och ger därmed ett viktigt historiskt perspektiv på klimatfrågan. Statistiken är intressant, inte enbart för att den beskriver den långsiktiga globala utvecklingen, utan även för att den ger en bild av utsläppshistoriken för enskilda länder. För svensk del är denna utsläppshistorik faktiskt riktigt uppseendeväckande och fängslande läsning.

Visserligen bekräftar statistiken den bild som de flesta vid här laget känner till – att människans koldioxidutsläpp har ökat kraftigt under hela 1900-talet. Detta återspeglas i den blå linjen i diagrammet nedan. Så långt alltså bara dystra fakta, men inga överraskande nyheter. Att de svenska koldioxidutsläppen, röd linje, inte utgjorde något undantag från denna globala trend, är förmodligen heller inte särskilt förvånande. Möjligtvis kan man slås av hur nära de svenska utsläppsökningarna sammanfaller med den globala utvecklingen.

Men denna väl synkroniserade pardans, mellan de svenska utsläppen och omvärldens, skulle få ett abrupt slut i början på 70-talet. Då inträffade nämligen ett markant trendbrott i den svenska utsläppshistoriken. I stället för att öka år efter år, började de svenska koldioxidutsläppen, till synes plötsligt, att minska.

Koldioxidutsläpp i Sverige och världen

Index, 1900=100

Källa: Carbon Dioxide Information Analysis Center, CDIAC

Frågan som infinner sig är oundvikligen varför; varför började Sveriges koldioxidskläpp minska just vid denna tidpunkt? Även om svaret innehåller många aspekter, kan de viktigaste faktorerna beskrivas relativt kortfattat, i alla fall så länge vi fokuserar på de mest händelserika åren. Det rör sig om två decennier: från trendbrottets start år 1970, till dess att minskningarna börjar anta en makligare takt omkring 1990. Men vad hände egentligen under dessa år?

Utvecklingen i Sverige 1970-1990

Index, 1900=100

Källor: CDIAC och World Nuclear Association

En sak som inträffade var att biobränslena blev mer betydelsefulla. Statistik från Energimyndigheten visar att energitillförseln från dessa energikällor ökade med cirka 55 procent under 70- och 80-talen. Denna ökning har för övrigt även hållit i sig under senare år. Att en ökad användning av biobränslen spelat en viss roll för trendbrottet i de svenska koldioxidutsläppen är alltså tydligt.

Oljechock gånger två

En annan sak, som även delvis sköt på expansionen av biobränslen, var oljekriserna. Den första inträffade 1973 och den andra fick sin start 1979. Även om orsakerna till kriserna var olika, var konsekvensen för världen den samma vid båda tillfällena – oljepriset chockhöjdes.

I stället för att öka år efter år, började de svenska koldioxidutsläppen, till synes plötsligt, att minska.

Att oljepriserna sköt i höjden innebar att länder runt om i världen snabbt försökte minska sitt oljeberoende, det vill säga förbränna mindre olja. Problemet var bara att oljekriserna endast hade förändrat priset på olja, världens energibehov var lika stort som tidigare. Oljan var tvungen att ersättas av något annat.

Skulle oljan ha ersatts av andra fossila bränslen, som kol eller gas, hade effekterna på koldioxidutsläppen inte blivit särskilt betydande. Dessvärre för klimatet gjorde oljekriserna heller inget större avtryck för de globala utsläppen. För svensk del fanns dock ett nytt alternativ; ett alternativ som visserligen inte var utan kontrovers, men som samtidigt inte förde med sig några koldioxidsläpp – kärnkraften.

30 procents minskning

Redan innan den andra oljekrisen var ett faktum hade Sverige tagit sex reaktorer i drift vid anläggningarna i Oskarhamn, Barsebäck och Ringhals. Därmed hade vi, under några få år, kraftigt expanderat våra möjligheter till koldioxidfri elproduktion. Då kärnkraftsutbyggnaden var genomförd vid mitten av 80-talet hade Sverige blivit en stor producent av kärnkraftsel, även med internationella mått mätt.

Från det att den första reaktorn i Oskarshamn togs i drift 1972, till att Forsmark 3 startades 1985 hade Sverige minskat sina koldioxid- utsläpp med närmare 30 procent.

Hur man sedan väljer att tolka den utvecklingen är givetvis upp till var och en. Intressant statistik är det i alla fall, och ganska uppseende- väckande.

Läs mer:

Koldioxidutsläpp ur ett historiskt perspektiv