1000 miljarder har försvunnit

De svenska hushållen inkomster används i huvudsak till två saker: konsumtion och sparande. Det som inte konsumeras idag borde följaktligen sparas för framtida konsumtion. Den offentliga statistiken visar dock vid en avstämning att det ”fattas” miljardbelopp varje år. Under 2005 har drygt 100 miljarder kronor försvunnit ut ur landet. Tittar man på perioden 1980-2005 så uppgick detta sammanräknat till nära 600 miljarder. Räknar man in en årlig förräntning blir detta drygt 1000 miljarder kronor.

För att uppskatta hur mycket pengar som försvinner från Sverige varje år, eller storleken på det odeklarerade sparandet som det också kan kallas, kan ett sätt vara att jämföra siffrorna i SCB:s National- och Finansräkenskaper.

Nationalräkenskaperna mäter hur stora inkomster hushållen har och hur mycket hushållen konsumerar. Mellanskillnaden utgör således vad svenska hushåll sparar. Sparandet uppmätt på detta sätt uppgick 2005 till 86 miljarder kronor.

Finansräkenskaperna mäter hur detta sparande placeras – på bank, i aktier, försäkringar eller liknande – och man stämmer också av hushållens skuldsättning. Av denna statistik ser det dock ut som om sparandet 2005 var negativt med 15 miljarder kronor, det vill säga att hushållens skulder ökade mer än dess tillgångar.

Jämfört med Nationalräkenskaperna ”fattas” alltså 101 miljarder kronor som inte kan spåras i statistiken.* En del av detta beror antagligen på brister i statistiken, men en del av pengarna finns helt enkelt inte för att de har flyttats och placerats utomlands.
 
Över tid har summan vuxit. Vid en genomgång av samtliga National- och Finansräkenskaper mellan 1980 och 2005 så ackumuleras summan till 596 miljarder kronor. Om dessa 596 miljarder skulle förräntas med 5 procent per år uppgår det totala beloppet till 973 miljarder kronor. Detta motsvarar cirka 40 procent av 2005 års BNP, utslaget på varje svensk motsvarar denna summa drygt 100 000 kronor per person.

Hushållens odeklarerade sparande

Ackumulerat sparande 1980-2005, mdkr 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB och Ekonomifakta

Vad kan detta innebära för svensk ekonomi?

I en allt mer globaliserad värld har kapitalet blivit allt mer lättrörligt. Kapitaltransaktioner mellan länder går fortare och smidigare idag än för bara 20 år sedan. Hushållen kan därför göra mer aktiva beslut om var deras sparpengar förväntas förräntas bäst. Detta betyder att konkurrensen om hushållens pengar ökar och att det ställs högre krav på regeringar och finansiella institut att möta dessa utmaningar.

Detta kan innebära, för det första, att den svenska statskassan går miste om stora inkomster genom skatt som inte betalas in. Skattepengar som den svenska välfärden går miste om. Om man antar 5 procents avkastning och 30 procent kapitalvinstskatt motsvarar detta cirka 15 miljarder kronor som inte kommer svenskarna till godo. Exempelvis är den summan tre gånger så stor som den förmögenhetsskatten bidrar med till statskassan.

För det andra innebär detta att kapitalförsörjningen försämras, vilket försvårar förutsättningarna för företagens investeringar. Sverige har en låg investeringskvot, det vill säga näringslivets investeringar i förhållande till BNP, vid en internationell jämförelse. Om pengarna istället helt eller delvis aldrig skulle lämna landet eller återvända till Sverige skulle detta förbättra förutsättningarna för bland annat nödvändiga investeringar. Investeringar som förhoppningsvis i slutändan skulle skapa ökad tillväxt och fler jobb.

* Uträknat som (sparande på 86 miljarder - (-15 miljarder)) = 101 miljarder.

Läs mer:

Investeringskvot

Förmögenhetsskatt

Kapitalvinstskatt