Avtalsrörelsen 2017

Under avtalsrörelsen 2017 kommer arbetsgivarorganisationer och fackföreningar förhandla kollektivavtal som reglerar löner och arbetsvillkor för uppskattningsvis 2,3 miljoner löntagare. På den här sidan har vi samlat länkar till sidor på ekonomifakta.se som är relaterade till dessa förhandlingar.

Avtalsrörelsen 2017 omfattar uppskattningsvis 2,3 miljoner löntagare, hälften av alla anställda i Sverige. Det innebär att den är nästan lika stor som avtalsrörelsen 2016.

I årets avtalsrörelse växlade industrins parter sina avtalskrav den 21 december 2016. Den 31 mars i år kom man sedan planenligt överens om ett nytt avtal. Avtalet innebär att kostnaderna som mest kan öka 6,5 procent sett över tre år och sätter märket för hela arbetsmarknaden. Vid mitten av juni hade drygt 170 avtal träffats som totalt omfattar cirka 1,6 miljoner anställda. Samtliga dessa avtal har hamnat inom industrins märke.

En svår fråga i årets avtalsrörelse har varit LO-förbundens krav på särskilda låglönesatsningar. Kontroversen har dels bestått i att arbetsgivarna är starkt kritiska till låglönesatsningar i sig eftersom dessa driver upp ingångslönerna och på så sätt höjer trösklarna till arbetsmarknaden. Dels i att det funnits fackliga krav på att låglönesatsningarna ska ligga utöver märket. Från arbetsgivarhåll har man varit bestämd med att märket är ett absolut tak för kostnadsökningarna och om fackförbund vill se löneökningar som överstiger 6,5 procent över tre år måste det i så fall kompenseras av minskade kostnader på andra områden, exempelvis genom förändrade regler för arbetstid och förmåner.

Nedan hittar du länkar till artiklar och faktasidor på ekonomifakta.se som berör avtalsrörelsen, samt förklaringar till en del nyckelbegrepp.

Viktiga begrepp

Parter och kollektivavtal  I Sverige finns 110 centrala parter (50 arbetsgivarorganisationer och 60 fackföreningar) som tecknar drygt 680 kollektivavtal. I avtalsrörelsen 2017 kan omkring 500 av dessa avtal komma att omförhandlas.

Industriavtalet  Kom till 1997 för att stävja 1970- och 1980-talens okontrollerade löneökningar som ledde till en spiral av kostnadsökningar och förlorad internationell konkurrenskraft. Industriavtalet förnyades 2011.

Märket  Genom industriavtalet sätter industrins partermärket” för övriga branscher, det vill säga anger ett tak för hur mycket kostnaderna maximalt får stiga. Skälet till att det just är industrin som är normerande är att den är utsatt för ett särskilt starkt internationellt konkurrenstryck.

Strejk och lockout  Efter ett kollektivavtal löpt ut upphör fredsplikten och det blir tillåtet att ta till stridsåtgärder som en påtryckning att få till ett nytt avtal. Fackföreningar har möjlighet att varsla om strejk och arbetsgivare kan svara med lockout (utestängning från arbetsplatsen). I Sverige är det relativt ovanligt med strejker (och ännu ovanligare med lockouter), men däremot vanligt med varsel om strejker.

Ingångslön – I Sverige har vi inga lagstadgade minimilöner utan lägstalönerna anges i kollektivavtalen. Vanligtvis brukar dessa kallas ingångslöner och ligger på drygt 20 000 kronor (2016). I avtalen finns även ofta lägre nivåer för extraarbetande ungdomar. Inom många avtalsområden har ingångslönerna länge ökat snabbare än lönerna för övriga anställda.

Reallön Bruttolön med hänsyn tagen till inflation. Om bruttolönerna stiger med 2 procent och inflationen uppgår till 1 procent, blir reallöneökningen 1 procent. Reallönerna har stigit kraftigt i Sverige sedan mitten av 1990-talet.

Konkurrenskraft Om lönerna stiger mer i Sverige än i våra konkurrentländer inverkar detta negativt på vår internationella konkurrenskraft. Ett sätt att jämföra länder på denna punkt är genom att studera så kallade enhetsarbetskostnader. I Sverige har dessa kostnader stigit snabbare än flera länder i vår omgivning sedan 2006.

Löneandel – Visar hur stor del av förädlingsvärdet som tillfaller arbetstagarna i form av löner eller sociala avgifter. I Sverige har löneandelen varit relativt stabil sedan mitten av 1980-talet.