Sociala avgifter över tid

Från mitten av 1990-talet har den lagstadgade arbetsgivaravgiften legat omkring 31-32 procent. För tjänstemän har dock de avtalade sociala avgifterna ökat, främst på grund av högre premier till tjänstepension.

Utöver själva lönen betalar arbetsgivaren sociala avgifter för den anställde. Dessa utgörs till största del av den lagstadgade arbetsgivaravgiften, men för företag som är anslutna till ett kollektivavtal tillkommer ytterligare avgifter i form av bland annat avtalsförsäkringar och premier till avtals- eller tjänstepension. Storleken på de avtalade avgifterna avgörs i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, det vill säga mellan fackföreningar och arbetsgivarorganisationer.

Eftersom de avtalade avgifterna varierar beroende på om arbetstagaren är arbetare eller tjänsteman, och också beroende på om man som tjänsteman omfattas av ITP 1 eller ITP 2, är det svårt att ge en helt entydig bild av hur kostnadsläget har utvecklats över tid. Gemensamt för både tjänstemän och arbetare är i alla fall att de totala sociala avgifterna steg kraftigt under 1960- och 1970-talen, primärt på grund av höjningar av den lagstadgade arbetsgivaravgiften.

För tjänstemän steg sedan de avtalade avgifterna under 1990-talet till följd av höjda premier till ITP-planen. Under 2008 reducerades tjänstemännens avgift tillfälligt, men den har därefter återgått till tidigare nivå omkring 16-17 procent.

Notera att du kan klicka på det mindre diagrammet för att ta del av hur de sociala avgifterna för arbetare har utvecklats över tid.